Jag planerar bygga boasering eller bröstpanel i ett rum. Det ska alltså vara panel av riktiga ramverk. Jag har försökt hitta historiska ritningar och information om hur man traditionellt har byggt och monterat denna ramverkpanel/spegelpanel. Syftet är att återskapa arbetsprocessen och ”härma” stilen och konstruktionen från en källa, men anpassa väggfälten efter mitt rum. Vet ni på byggnadsvårdföreningen hur man historiskt har byggt rent konstruktionsmässigt och med hantverkarens arbetsmetod? Hur monteras dem på väggen? Var det flera ramverk på en vägg eller var det en enda stor? Så många frågor men så få svar i litteraturen.
Svar:
Träniramningar för tapeter och målade väggfält har funnits sedan renässansen i Sverige, kanske ännu tidigare i enklare form. Det finns många varianter från helt panelklädda väggar i ädelträ som byggdes i samma teknik som dörrar till målade listverk, uppspikade på väggen med mer eller mindre dekorationsmålade väggfält emellan. Höjden på dessa väggsnickerier går från enkla golvsocklar via sockelpaneler, fönsterbänkshöga paneler till boaseringar från manshöjd till hela vägghöjden med överstycken över dörrar, ofta deuxbattantdörrar. Vissa stilperioder som under 1700-talet och slutet av 1900-talet var olika typer av väggfält extra på modet.
Panelernas profilering hängde stilmässigt ihop med dörr- och fönstersnickerierna och i de fall när väggfälten försågs med hela träpaneler byggdes de i samma teknik som dörrar med ramverk sammanfogade med tappar och träplugg och med spår i ramverket löst infogade fyllningar (speglar).
En sammanfattande artikel finns i Byggnadskultur nr 1 1995 (specialnummer) och texten återfinns i artikeln Husets snickerier – vad kan de säga oss? En fördjupande teknikbeskrivning finns i Licentiatuppsatsen Ramverksdörr – en studie i bänksnickeri av Tomas Karlsson.
Stephan har det övergripande ansvaret för föreningens förvaltning och arbetar nära styrelsen, redaktionskommitté och externa samarbetspartners.
