Ingen skulle väl komma på tanken att sätta en Volvodörr på en fin veteranbil?

Det var på fönsterbytenas ljuva 1970-tal som en byggnadsvårdare gjorde den jämförelsen. Det låg kanske nära till hands, för då fanns veteranbilar på allt från skjortor och slipsar till pubspeglar och tapeter. Men kopplingarna mellan dem som gillar det som rullar och det som står stilla har inte varit så utvecklade. Tvärtom, byggnadsvårdarna har skytt bilismen och bilisterna. Omvänt så har motormännen mest mekat och gasat. Någon gång har kanske en slottsmiljö fått vara bakgrund till finbilen.

Nu är det andra tider, för nu närmar vi oss varandra. Ta en titt i tidskrifterna Klassiker eller Riksettan! Där listas värdefulla bilmiljöer och där intervjuas länsantikvarier om sina favoritvägar.
Till och med Riksantikvarieämbetet ställs mot väggen i frågan om bilismens kulturarv. Och byggnadsvårdarna jagar soppamackar och vägkrogar med glupande aptit. Kärleken till det gamla förenar. Själv har jag gillat både hus och bilar, ett slags blandmissbruk med