Trädgårdsintresset ökar – men våra trädgårdar är samtidigt i fara. Tomter delas, staden förtätas och de små grönytorna försvinner i snabb takt. Gamla uppvuxna trädgårdar som skapats i samklang med huset schaktas bort när huset byter ägare. Insikterna om farorna ökar dock. En slags motståndsrörelse är på väg att växa fram i många delar av världen.

Vad vore människan utan en trädgård?
Vad vore stadens byggda miljö utan de gröna lungorna? Vad vore landsbygdens odlingslandskap utan gårdarnas små trädgårdar eller de täta skogarna utan gläntor? Trädgårdsälskarnas svar är lätta att gissa. Men hur kan trädgården vara viktig även för dem som är ointresserade av trädgård eller odling? För tio år sedan hade denna artikel handlat enbart om de kulturhistoriska trädgårdarna och hur de sakta försvinner. Idag handlar den också om klimathot och en växande stenöken i våra samhällen och städer. Det är hög tid att börja se sig omkring och ta vara på våra gröna lungor – av många skäl.

Trädgården – en del av historien
Trädgårdens historia uppmärksammas allt mer. Den konsthistoriska synen på trädgården som stilhistoria har vidgats och blivit en berättelse också om människan, politiken, sociala system och kommersialism. Trädgårdens stora betydelse genom århundradena glöms lätt bort för alla planer, växter och planteringar, men den har varit – och är – i allra högsta grad fortfarande viktig för människors fysiska och mentala hälsa.

Den har fungerat som folkuppfostrare och medel mot skörlevnad och fylla – ett sunt och klokt folk i en välhållen trädgård! Den har motverkat vissa revolutioner men varit grogrund för andra, till exempel 1900-talets tekniska utveckling av redskap, maskiner och odlingssätt.

Vi börjar äntligen få upp ögonen också för 1900-talets trädgårdar med alla dess kvaliteter som speglar en svunnen tids stora odlingskunskap hos både trädgårdsmästare och amatörer. Hortikulturens höjdpunkt nåddes i början av 1900-talet och vi kan fortfarande återerövra en del kunskap.

Den försvinnande trädgården
Trädgårdar försvinner alltid, det är trädgårdens natur. Den är alla tider samtidigt och så fort den mänskliga handen slutar arbeta där, tar naturen över. Snabbt växer allt igen, det räcker med en enda sommar för att en plan ska mjukas upp och börja glida in i det gröna. I trädgårdsrum skapade för hundratals eller kanske bara femtio år sedan återföds nya växter, nya skott och kanske till och med helt nya sorter som korsat sig själva. Trädgården är i ständig utveckling.

Ett hus med trädgård är nästan alltid tänkt som en helhet. Husens byggnadsstil speglas i trädgården. Barockens stenarkitektur har en grön motsvarighet med häckar och grönytor som golv, tak och väggar. Funkisvillans enkla form speglas av en lika brukbar och lättskött grönyta och de mörka teglens 1970-tal av mörka barrväxter och utsträckta gräsmattor.

Endast spillror blir kvar
Mycket få av de allra äldsta trädgårdarna finns kvar idag, endast spillror av planer och enstaka solitärer överlever mot alla odds. 1900-talets villa-, radhus- och egnahemsträdgårdar kan vi fortfarande möta då och då, men de är starkt hotade av nya möjligheter till snabb förändring. Gamla uppvuxna trädgårdar som skapats i samklang med huset schaktas helt enkelt bort när huset byter ägare. Träd, buskar, rabatter försvinner i grävskopan och in flyttar det allra senaste, ett trädgårdsrum som avviker både från sitt nära sammanhang och från det omgivande trädgårdslandskapet.

Det borde inte bara bedröva den hängivne byggnadsvårdaren utan alla som bryr sig om sin närmiljö. När trädgårdsanläggningar som Norrviken i Båstad och liknande hotas, står vi upp som en man och protesterar. När grannträdgårdarna försvinner däremot, rycker vi mest på axlarna inför något vi ändå inte kan rädda – eller ens tänker på som värdefullt. Världen består inte bara av de yppersta anläggningarna utan i mycket högre grad av alla de små, privata trädgårdar som fyller vårt land och som utgör en vacker och viktig vardagsmiljö för oss alla. De stora trädgårdsanläggningarna har betydelse som förebilder och stilideal.

Men de små trädgårdarna har betydelse som personliga avtryck av vanliga människors drömmar och skaparkraft. Över 300 000 hektar av vårt land består av trädgårdsmark och det är en bank av tid, små fickor av möda och väntan på allt det växande som långsamt skapat ett grönt rum. Det kan tyckas elitistiskt och befängt att vilja bevara alla äldre trädgårdar och det är inte heller utgångspunkten här. Istället handlar det om att låta ting ta tid. Att skaffa sig kunskap om den trädgård man flyttar in i, förstå hur den var tänkt och finna en väg där både det gamla och det nya kan trivas tillsammans. Att låta de växter som fanns vid huset fortsätta att växa och sköta dem med lite tillskott av det man tycker om – trädgården får sakta förändras men håller ändå kvar en linje mot sitt ursprung. Som alltid är det okunskap som är faran och kunskap som ger möjligheter. En gammal trädgård kan lära oss något, leda oss och själv visa vägen till en ny drömträdgård.

Drömmen om en trädgård
När det gäller människor och trädgård finns det alltid en individuell dröm att ta hänsyn till – vi verkar forma vår trädgård inte bara så som modet föreskriver utan också enligt den levande dröm som fyller våra hjärtan och tankar under långa vintermånader. Den prunkande rabattens överflöd, plommonlundens lilla stig, de klippta buxbomshäckarnas galna menageri.

I bästa fall överensstämmer drömmarna med den miljö man lever i, älskaren av akleja, rosa alba och stormhatt sitter nöjd vid sitt 1800-talstorp och tujans riddare vårdar den invid mexiteglets vägg. Men att bevara trädgårdar handlar inte om att ta död på drömmar utan mer om att kompromissa. Och det måste vi göra med kunskap och inlevelse.

Stadens ”avträdgårdifiering”
Trots ett ökande allmänt trädgårdsintresse är våra trädgårdar i fara. Behovet av mark i städerna ökar, tomter delas, villapriserna stiger och skapar ökad efterfrågan på tomter att bygga på. Staden förtätas, små grönytor försvinner i rasande takt. Insikterna om faran ökar dock och en slags motståndsrörelse växer just nu fram på många håll. I kvarvarande trädgårdar sker också en avträdgårdifiering. Stenläggning, asfaltering och trädäck breder ut sig på gräsmattornas och rabatternas bekostnad. Den allmänna tidsbristen i vår värld skapar ett behov av enklare trädgård, av ett uterum som är lättskött och lättstädat och som inte lägger ytterligare en börda på den tidspusslande barnfamiljen.

Folkhälsa och trädgård
Paradoxalt nog ökar intresset för trädgård på andra områden. Stadsparkernas status stiger och nya former uppstår. Fickträdgårdar – små lungor av grönska i den täta stadsmiljön – har blivit succé i Enköping och stadsträdgårdsmästare från hela Europa gör studiebesök för att kunna ge sina invånare en bättre omgivning. Människor i höghusområden och bostadsrätter går samman för att skapa trädgård i sin närmiljö och förbättra hela sin livskvalitet och trycket är stort på mer mark för fler kolonilotter. Trädgårdsgerilla uppstår i storstäderna för att skapa trädgård på de mest omöjliga platser i stenöknen.

Vi får allt mer kunskap om trädgårdens hälsofrämjande egenskaper – vardagsmotionen, den lugna lunken i trädgårdens liv och den avstressande effekt det gröna har på människans sinne. Forskningsprojekt pågår, hälsoträdgårdar skapas, trädgård skrivs till och med ut på recept och politiska partier och Folkhälsoinstitutet funderar på att ta upp frågan på sin agenda. Och samtidigt finns de där, alla trädgårdar i landet, och utgör en enorm potential för folkhälsan om vi bara kan sprida en ökad förståelse för vad trädgård kan ge.

Trädgården i kampen mot klimatförändringar
Hotet från klimatförändringarna blir dagligen alltmer konkret, men trädgården kan vara en liten, men viktig pusselbit i kampen mot växthuseffekten. Trädgårdsodlandet drar ju till viss del nytta av förändringarna – i ett varmt och fuktigt klimat är det lättare att odla och man får en längre säsong – fast odlingarna kommer att bli utsatta för långt fler skadedjur och sjukdomsangrepp som vi måste hantera.

Genom att odla mer trädgårdsmark och plantera fler växter skapar vi koldioxidfällor. Trädgårdar som ligger nära varandra skapar en korridor genom en stad eller ett samhälle och ökar effekten. Avståndet mellan produktion och marknad, antalet transporter och mängden utsläpp kan minska dramatiskt om odlandet av grönsaker, frukt och bär ökar i våra trädgårdar. Intresset för just grönsaksodling är också på tillväxt över hela Europa. Kretsloppstänkandet minskar transporterna, t ex när avfallet genom kompostering kan brukas hemma. Regnvattnet kommer till direkt användning i trädgården och rinner inte bara bort. Trädgården ger också plats för mångfalden. Den är en viktig bostad för de små nyttodjur som hjälper oss i trädgården med t ex pollinering och skadedjursbekämpning. Kort sagt kommer trädgårdarnas betydelse att öka för varje grad som jorden värms upp. Vi måste bara förstå hur vi kan bruka dem på rätt sätt.

Kunskap är grunden
Oavsett om vi vurmar för trädgården som en vacker plats för avkoppling och inspiration, en odlingsyta för välsmakande och giftfria grönsaker eller som motmedel i kampen om klimatet vilar dess framtid på kunskap. Kunskap om odling och historia, om processer i naturen som kretslopp och växternas livscykel och om det handgripliga arbetet i trädgården. Alla kan inte – och behöver inte – vara experter. Ett visst mått av grundkunskap hos många är lika viktigt och att förstå konsekvenserna av våra handlingar, oavsett om det handlar om bortröjande av trädgårdar eller konsumtionsmönster. Trädgården är den perfekta platsen att lära kommande generationer något om naturen, inte bara i teorin utan genom att låta dem ta del av den och se med egna ögon vad som händer. Men kunskap och insikt måste slutligen också kombineras med entusiasm och drömmar; den längtan efter paradiset som följt oss genom vår historia måste ges utrymme. Det är trots allt det som är den egentliga drivkraften i vår kärlek till trädgården.

Elisabeth Svalin Gunnarsson

är förbundssekreterare i Svensk Trädgård

elisabeth.gunnarsson@tradgard.org

2/2008