Staden diskuteras intensivt. Vad ska vi bevara och hur ska det nya se ut? Byggnadsvårdare och förnyare har sällan gått hand i hand, men i debatten ser vi en stark trend för den stadstyp som byggnadsvården traditionellt har värnat. Hur hamnade vi där? Och för det bara gott med sig? Paul Hansson jämför med tankarna från stadsvårdens barndom och ser stora utmaningar för byggnadsvården.

Året är 1793 och stadsläkare Georg Henric Bæijer sitter och arbetar med sin Beskrivning över staden Ystad. Om stadsplanen skriver han så här:
– ”Af regularité uti stadens anleggning kan ingenting till beröm anföras, emedan gator och Qvarter är ganska ojemt inrättade…”. Det är tydligt att stadsläkare Bæijer, säkerligen en upplyst och rationell person, inte hade något till övers för den gamla stadskärnan. Hans önskan om regelbundenhet skulle bli bönhörd, men först efter ca 80 år, och då bara delvis.

År 1876 upprättar stadsingenjör F.O. öhrström ett förslag till ny stadsplan för Ystad. Han reglerar bara ett fåtal gator i den befintliga staden men kopplar i öster till en