fbpx

Bevara golv i vår borätt från tidigt 1700 i Stockholm/Södermalm.

Under 2 x 2 lager av linoleummatta + masonit/linoleummatta + gråpapper och ett fem cm tjockt asfaltslager (daterat till 1928 via kvarlämnade tidningssidor) har vi kommit fram till det trägolv som sannolikt lades under andra hälften av 1800-talet då fastigheten troligen renoverades och försågs med kakelugnar (vår egen kvarvarande och nu renoverade kakelugn är fastställt tillverkad under perioden 1860 -1890). Enligt försäkringsdokument från Brandkontoret (fastigheten är all-framtidsförsäkrad i bolaget sedan dess grundande) gjordes en inventering av fastigheten år 1900. Av detta framgår att vårt vardagsrum och andra delar av lägenheten användes som karamellfabrik vid tiden för inventeringen. Hur länge denna verksamhet pågått är oklart men tillräckligt länge för att ha slitit hårt på trägolvet som fått djupa spår efter gångtrafik och maskinverksamhet. Golvet består av spontad plank (troligen gran) som fogats genom spikning i vinkel med grov spik ovanifrån. Eftersom avståndet mellan spikarna är högst oregelbundet tror vi att golvet snarare lagts direkt på det ursprungliga 1700-talsgolvet än på regel. Plankorna har dimensionerna 25 x 137 mm.

De behandlingsalternativ vi ser framför oss är antingen att slipa golvet (vilket inte kommer att ge en jämn men möjligen acceptabel yta) eller att belägga det med ett bärande plankgolv av liknande dimensioner. Vi vore tacksamma för synpunkter på problemet från Byggnadsvårdsföreningen.

Svar: 

Ni har ett intressant golv med ovanlig bevarad patina! Bitumenresterna från asfalten vill ni kanske inte ha kvar men det vore väl roligare att spara så mycket som möjligt med de historier det kan berätta än att slipa bort slitaget? Kanske kan man åtgärda de grövsta skadorna? Börja med en fettlösande rengöring, sickling av ytskador och svåra fläckar, hyvlig och slipning av stora ojämnheter. Alternativet är som ni skriver att spara det som det är till kommande generationer och lägga på ett nytt golv med liknande dimensioner.

Meny