För tio år sedan ansåg kulturmiljövårdare att betong över huvud taget inte gick att reparera. Idag har vi en mer nyanserad bild – kunskapen om betongreparation har ökat betydligt. Men kunnandet är dåligt spritt inom branschen, skriver Christer Molin.

Betongliknande material har funnits i flera tusen år. De förekom i det romerska riket. Antydningar finns att materialet har använts bland annat till golv långt tidigare. Armerad betong, det vill säga betong som även kan ta stora dragpåkänningar, introducerades långt senare och blev vanligt runt förra sekelskiftet.

Idag finns stor erfarenhet och stort kunnande om armerade betongkonstruktioner dokumenterade i litteraturen och hos sakkunniga. Det är emellertid av naturliga skäl betydligt sämre bevänt med kunskapen om reparation av betong. Inställningen för endast trettio år sedan var nämligen att betongen håller för evigt. För ett tiotal år sedan ansåg man inom kulturmiljövården att betong inte gick att reparera. En hel del forskning har sedan dess bedrivits avseende betongens nedbrytningsmekanismer. Nya modifierade material för reparation har utvecklats av materialindustrin. Man kan säga att kunskapen om reparation idag är acceptabel. Men erfarenheter och kunnande är dock dåligt dokumenterade och