I Makedonien finns stora jordbrukslandskap med traditionell karaktär. Men liksom i övriga Europa förändras de snabbt. Victoria Momeva Altiparmakovska tar oss här med till den hotade bebyggelsen på bergssluttningarna i Pelister – är utveckling av turismen enda räddningen?

Berget Baba ligger i sydvästra Makedonien. Det har en osedvanlig skönhet och den oförstörda naturen hyser en mängd unika arter och intressant geologi. Området kallas Pelister efter namnet på den högsta toppen (2601 m). På de nedre sluttningarna finns ett stort antal byar av traditionell karaktär med ett överflöd av äldre kulturyttringar, uppbyggt under århundraden. Denna landsbygds rika och välbevarade kulturarv är en möjlig grund för etablering av olika turistaktiviteter. I området finns 39 byar och befolkningen i dessa varierar från mindre än 50 upp till 300 invånare. Liksom på många håll i Europa har landsbygdsbefolkningen minskat drastiskt.

Typisk arkitektur

Byarna är kulturella och etniska enheter som vittnar om områdets historia och traditioner. Den traditionella karaktären känns igen på den för Pelister typiska arkitekturen, fint inpassad i den omgivande naturmiljön.

Husen är vanligtvis byggda med material från trakten. Det är väggkonstruktioner av sten, jord och trä, med lertegel eller stenhällar som taktäckning. Bostadshusen har balkonger och öppna eller inbyggda verandor beroende på vilken höjd de ligger på. Av gårdarnas uthus, som lador, logar, smedjor och liknande nyttigheter, är det färre som överlevt tidens tand.

Allt detta, oavsett om det gäller enstaka hus eller sammanhållna miljöer, utgör kärnan i områdets kulturella identitet och det är också ett underbart komplement till natursceneriet. Det måste bevaras och restaureras.

Behovet av tekniska dokumentationer

Den kulturhistoriska betydelsen av landsbygdens traditionella struktur och bebyggelse har förbisetts under lång tid. Särskilt den profana bebyggelsen har varit åsidosatt, varken studier eller bevarandeåtgärder har utförts. Arkitekturhistorisk inventering och dokumentation av värdefulla lantliga miljöer och byggnader är av sent datum. Viss etnologisk forskning har förekommit, men det står helt klart att det inte funnits någon beredskap för det behov vi nu har av tekniska dokumentationer av jordbrukets byggnader.

Så sent som 1985 fanns inte en enda teknisk dokumentation av ett hus från landsbygden i arkivet på institutet i Bitola (Documentation Centre at the Bitola Institute for Preservation of Monuments). Detta trots att det är allmänt känt att tekniska dokumentationer är en förutsättning för bevarande. Det är den första åtgärden som måste till, framförallt med våra förhållanden, då vi saknar medel för skydd och praktiskt bevarande.

Idéer om vitalisering

Det första upprustningsprogrammet för en samlad miljö på landsbygden genomfördes av undertecknad. Det avsåg byn Malovishta, den enda byn inne i Pelister nationalpark. Dokumentationen av byns byggnader förbereddes med stor beslutsamhet och entusiasm, trots att projektet inte hade officiell status. De äldsta husen dokumenterades och ett av dessa förklarades som kulturmonument, men av detta återstår idag endast grundmurarna. (Kulturmonument innebär visst juridiskt skydd men inte ekonomisk stöd.)

För att vitalisera byn växte en idé fram om att etablera en etnopark eller friluftsmuseum, en idé som fått skrinläggas då flera av husen förstörts, och för att antalet invånare i byn minskar. Tack vare att några få personer sett ett ekonomiskt intresse i att investera sker ändå en viss förnyelse.

För en större del av området har nyligen det treåriga projektet ”Forskning och dokumentation av traditionell landsbygdsbebyggelse i Pelister och nedre Pelisterområdet” avslutats. I programmet upprättat av institutet i Bitola dokumenterades såväl bostadshus som ekonomibyggnader. I expertgruppen ingick en etnolog, en civilingenjör, en arkitekt och en fotograf, med undertecknad som projektledare. Projektet inleddes i byn Dragosh på Pelisters sluttningar och fortsatte till byn Dolno Dupeni i nedre Prespaområdet, nära den grekisk-makedonska gränsen.

Samtliga byggnader fotograferades översiktligt. Ett stort antal (cirka 25) bostäder och uthus, som var arkitekturhistoriskt, etnologiskt eller historiskt särskilt värdefulla, inventerades och dokumenterades tekniskt. Dokumentationen utfördes av några arkitekter som, trots att de inte var anställda vid institutet i Bitola, lade ner stor möda på arbetet, så väl i fält som inne på kontoret.

Slutsatsen av projektet var att landsbygdens arkitektur helt uppenbart hade förbisetts i alla de utvalda byarna. Det råder inga tvivel om att kulturarvet försvinner rakt framför ögonen på oss. Och när vi talar om kulturarvet avser det inte bara fysiska strukturer utan också det immateriella kulturarvet. Traditionella vanor och trosuppfattningar, sånger, danser, sägner, berättelser och mycket annat försvinner nu, innan vi ens har lyckats lära känna dem, än mindre samla in det viktigaste eller hunnit vidta mått och steg för att bevara dem.

Problemen med bevarandet

Avfolkningen i byarna, byggnadernas ålder, juridiskt osäkra ägandeförhållande liksom landets ekonomiska situation är de värsta fienderna för landsbygdens bebyggelse och det arkitektoniska kulturav de bär på. Dagligen förfaller övergivna byggnader.

På grund av okunnighet, men också för att man vill äga något nytt och modernt, ger restaureringar och anpassningar till moderna krav ingrepp som förvanskar inte bara utseendet utan också konstruktionen. Gamla bostadshus förstörs också när de degraderas till ekonomibyggnader som höloft och kölnor. Ett annat allvarligt problem är att de nya hus som byggs skiljer sig alltför mycket i storlek och utformning från de traditionella. Det skapar en disharmoni mellan nytt och gammalt, mellan byn och den omgivande naturen.

Bättre situation i grannländerna

Makedonien har hittills inte satt av några särskilda medel för praktiskt bevarande av byggnader. Inte heller ägarna till de byggnader som listats som värdefulla har haft råd att investera i vårdåtgärder.

Situationen är bättre i grannländerna Grekland och Bulgarien, som fått stora summor från EU för restaurering och upprustning av traditionell bebyggelse på landsbygden. Ländernas regeringar finansierar också en rad bevarande- och upprustningsprojekt och stödjer ägarna ekonomiskt. De till och med investerar i genomgripande upprustningsåtgärder av hus i privat ägo mot att under en viss tid få rätt att bruka dem. I flera europeiska länder satsas stora pengar för att främja kulturarvet också genom utbildning och rådgivning.

Byförnyelse och hållbar utveckling

Landsbygdsutveckling är i första hand en fråga om ekonomisk politik. Viktiga framgångsfaktorer är social medvetenhet och lokalbefolkningens insikt om byns betydelse för regionens utveckling. För Pelisterområdet kan en vitalisering av byarna betyda mycket.

En ideell förening som arbetar med den här typen av frågor är den makedonska avdelningen av ecovast (European Council for Villages and Small Towns). Föreningen, som får visst stöd av organisationen Catholic Relief Services, koncentrerar sig på behovet av förnyelse av landsbygden och på bevarandet av dess natur- och kulturarv. Det första steget är att engagera lokalbefolkningen i verksamheten och väcka deras medvetenhet om hur viktigt ändamålet är. ecovasts tidigare erfarenheter visar att utbildningsinsatser leder till en nytändning hos befolkningen och en större förståelse för hur de själva kan bidra till den övergripande utvecklingen.

Ecovast har i ett projekt för att stödja byförnyelsen i nedre Pelisterområdet genomfört utbildningar i principerna för hållbar landsbygdsutveckling. Men detta räcker inte – för att få människor att återvända till sina hembyar måste infrastrukturen förbättras avsevärt och ekonomin stimuleras. Ett sätt att nå dit är att satsa på alternativa former av turism och ett jordbruk med inriktning mot ekoprodukter.

Bristen på medel påverkar allt

En av utmaningarna bakom projektet var den omfattande förstörelsen av landsbygden i nedre Pelister – ur demografisk synvinkel å ena sidan, ur ekonomiska och nedärvda kulturella och traditionella aspekter å den andra. Fem byar valdes ut: Velushina, Bistrica, Bukovo, Capari och Dihovo. Avgörande för urvalet var antalet invånare och att det fanns traditionella kulturvärden som lämnats vind för våg.

Följande slutsatser drogs efter projektet: De sociala förhållandena hade marginaliserat landsbygden. Det rådde en total stagnation i ekonomin vilket påverkade allas levnadsvillkor i Bitolaområdet. Diskussionerna blottlade detta grundläggande problem, bristen på medel, och att det påverkade alla andra sociala områden. I de byar som låg nära städer, och därmed var finansiellt starkare, accepterade invånarna den erbjudna informationen och var samarbetsvilliga.

I rena landsbygdskommuner visade de äldre i byarna en markant avvisande attityd. Det fanns ingen vilja att ta emot den information som utbildningen gav. Under senare år har det dock skett en attitydförändring, särskilt hos de yngre. Exempel på detta är det initiativ som togs av ungdomar och yngre par i byn Brajcino. De bildade en lokal, ideell förening och deltog i ”Projektet för att bevara berget Pelister. Pilotprojekt för ekoturism”, som stöddes av Swiss Agency for Development and Cooperation. Flera andra lokala engagemang i nedre Pelister har tillkommit genom lokala grupper och lokala ideella föreningar i byarna Ljubojno, Bukovo, Malovushta och Nipzepole.

Turism – en möjlighet?

Byarna i nedre Pelisterområdet är attraktiva för utflykter, avkoppling och semestrar. Magarevo, Trnovo and Nizepole har sedan lång tid tillbaka fungerat som turistorter, sommar som vinter. Detsamma gäller byn Dilhovo där förmögna judiska familjer fram till andra världskrigets utbrott till- bringade somrarna vid floden Dragors stränder.

Invånarna själva tillbringade ofta sina lediga dagar i klostren i Krstoar, Bukovo, Trnovo och Malovishta. I dag besöker många människor byarna i nedre Pelisterområdet och i flera av dem ökar antalet invånare under sommaren.

Den traditionella lantliga bebyggelsen, med sitt rika natur- och kulturarv, borde tillerkännas ekonomisk betydelse. Möjligheten till utveckling finns i olika slags turismverksamhet – inom kultur, lantliv, jordbruk, ekologi, utbildning, berg- och vinteraktiviteter, pilgrimsfärder – och framhålls som framgångsfaktorer i olika sammanhang. I sin tur kan det gynna hållbar utveckling i hela regionen. Utvecklingen av turismen hjälper till att bevara de traditionella samhällena. Det främjar deras socioekononomiska vitalisering och underlättar bevarandet av den äldre bebyggelsen, både den profana och den religiösa, som viktiga delar av kulturlandskapet.

Sådan turism, som inte förstör de värden som utgör grunden för dem, skulle kunna utvecklas mer i Pelisterområdet. Grundprinciperna för bevarande som konservering, restaurering och anpassning måste givetvis tillämpas, men också med ekonomiska mål för ögonen.

Hotell, restauranger, museer, traditionella verksamheter som hemslöjd, förnyelse och vidareutveckling av lokal kunskap – allt detta är ekonomiskt försvarbart och lönsamt för lokalbefolkningen likaväl som lockande för turister. Att tillföra nya aktiviteter skulle öppna för nya arbetstillfällen för lokalabefolkningen, vilket skulle främja en hållbar utveckling för hela Pelister.

Victoria Momeva Altiparmakovska, etnologiintendent vid Institutionen för kulturarv och museum, Bitola, Makedonien (www.muzejbt.org.mk)

Översättning: Lena Bergils

4/2009