Vårresa till Bergslagen
Den 24-26 maj 2024
Begränsat antal platser
Årets vårresa går till hjärtat av Bergslagen i Västmanland. Här har sedan forntiden rikedom och välstånd skapats från rödjordarna, sjöarnas myrmalm och urbergets mineraler. Trakterna har präglats av stormakts- och upplysningstidens välorganiserade brukssamhällen och bergsmännens gruvor, hyttor och rödtimrade gårdar, men även av senare tiders industriorter. Ciceron är författaren Nils Johan Tjärnlund, aktuell med boken Järnbrukens historia.
Bokning
- Deltagarantalet är begränsat och anmälan är bindande.
- Resan är reserverad för medlemmar i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Reser ni som par krävs familjemedlemskap.
Kostnad: Medlemspris 10 975 SEK
Tillägg: enkelrum 950 SEK
I priset ingår: Buss under tre dagar med avgång Cityterminalen/Stockholm och påstigning i Västerås. Resan avslutas på Cityterminalen med avstigning i Västerås och Enköping. Samt: två nätter på Nora Stadshotell, en tvårätters-och en trerätters middag inklusive vin, tre luncher, kaffepauser och inträden. Nils-Johan Tjärnlund som ciceron under hela resan.
För bokning eller frågor, vänligen kontakta: ellionore@byggnadsvard.se eller på telefon 0706 76 96 26.
Dagsprogram
Dag 1. Fredag 24 maj.
Avresa kl. 9.00 med hyrd buss från Stockholms Centralstation, stopp för anslutande vid Comfort Hotel Västerås mellan kl. 10.30-10.50. Det finns långtidsparkering i nära anslutning till hotellet.
Villa Odensnäs, Engelsbergs bruk, Brategården, Ebba Brahes lusthus.
Dag 2. Lördag 25 maj.
Gyttorp, Pershyttan, Nora Järnvägsmuseum, Göthlinska gården, stadsvandring Nora.
Dag 3. Söndag 26 maj.
Siggebohyttan, Järle stationshus, Järle Kvarndamm, stadsvandring Arboga.
På hemvägen stopp vid Comfort Hotel Västerås ca kl. 14.35-14.50. Vi stannar även till vid Enköping centralstation ca kl. 15.20-15.35. Ankomst till Stockholms Centralstation ca kl. 16.40-17.00.
Fredag, 24 maj
Villa Odensnäs, Engelsbergs bruk, Brategården, Ebba Brahes lusthus.
Resan påbörjas med buss från Stockholms Centralstation kl. 09.00. Färdledare Ellionore Schachnow, ciceron Nils Johan Tjärnlund och representant från Svenska Byggnadsvårdsföreningen möter med skylt vid bussen.
Vi stannar till vid Comfort Hotel Västerås för anslutande mellan kl. 10.30-10.50. Det finns långtidsparkering i nära anslutning till hotellet.
Vi reser västerut mot Bergslagen som utgör ett geografiskt område i Mellansverige utan fasta gränser. Dess kärna finns i Västmanland och södra Dalarna, men området sträcker sig även in i delar av Närke, Östergötland, Uppland och Gästrikland.
Vid Röda Jorden utanför Riddarhyttan har arkeologer funnit spår av järnframställning från så tidigt som 700-talet f.Kr. Jorden har fått sitt roströda utseende på grund av sina höga halter av järnockra och järnoxid. Rödjorden bildades genom att inlandsisen krossade och pulveriserade malmberget med sin enorma vikt. De tidigaste spåren av järnframställning visar att järn framställdes genom att använda rödjord, sjö- eller myrmalm i blästerugnar – nedgrävda ugnar i marken. Denna metod användes fram till medeltiden, när malmen började utvinnas direkt från bergen och järnet producerades i masugnar.
Från mitten av 1300-talet utfärdades bergslag, avgränsade områden med särskilda privilegier, med störst antal bergslag i området runt Bergslagen. De rika naturtillgångarna såsom järnmalm i bergen, forsande strömmar för vattenkraft, och skog för produktion av träkol, skapade en optimal miljö för järnframställning. Det smidbara osmundjärnet blev Sveriges främsta exportvara under medeltiden. Järnet skeppades ut i Europa via städer som Örebro, Arboga och Stockholm. Under medeltiden drevs järnframställningen främst i småskalig regi av bergsmän och bönder.
Produktionen av stångjärn initierades av Gustav Vasa för att öka statens inkomster. Under 1600-talet blomstrade bergsbruket i Bergslagen, och Sverige blev världsledande inom järnproduktion. Axel Oxenstierna grundade Bergskollegium 1637, vilket innebar att bergsmännen i de gamla bergslagsbyarna enbart fick framställa tackjärn, medan det mer lönsamma stångjärnet reserverades för ståndspersoner och inbjudna utländska handelsmän med resurser att upprätta storskaliga bruksanläggningar.
Under början av 1800-talet införs lancashiresmide som var en energibesparande metod. Under senare delen av 1800-talet sker stora förändringar inom järn- och stålframställning. De småskaliga bruken slås ut i samband med införandet av större bruk av bessemertyp som till exempel Sandviken, Domnarvet och Avesta. Detta var den så kallade bruksdöden.
På 1960-talet sker nästa rationaliseringsvåg i Bergslagens järnindustri med nedläggning av gruvor och sammanslagning med stålindustrin där de kvarvarande bruken specialiserade sig på olika områden inom stålframställningen.
Ett synligt bevis på Bergslagens ekonomiska betydelse i Sverige är de stora medel som lades ner på transportvägar, först genom kanalbyggen och senare genom Sveriges första järnvägar.
Vårt första besök tar oss till den privatägda Villa Odensnäs i Västervåla, där en betydande del av den ursprungliga inredningen har bevarats intakt. Villan, uppförd 1893, är skapad av arkitekten Isak Gustaf Clason, känd för bland annat Nordiska museet i Stockholm. Odensnäs utgör en av de storslagna villorna som växte fram under det sena 1800-talet i anslutning till det blomstrande stationssamhället Ängelsberg, som ligger i närheten av Engelsbergs bruk.
Vi äter lunch på Nya Serveringen i Ängelsberg.
I Engelsbergs bruk, ett av få privatägda världsarv, möter vi en välhållen bruksmiljö från 1700- och 1800-talen med mulltimmerhyttan, herrsmedjan och den engelska parken. Nils Johan, som också är arkiv- och forskningschef i Engelsbergsarkivet, berättar om brukets historia och om hur byggnaderna vårdas och används. Förhoppningsvis ges möjlighet att få en demonstration av vattenhjulet. Under 1300-talet anlade Englike Engelbrektsson en hytta vid Ängelsberg som fick namnet Englikobenning. Denne Englike var farfar till frihetshjälten och rikshövitsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. År 1681 anlade häradshövding Per Larsson Höök, adlad Gyllenhöök, en ny hytta på platsen med namnet Engelsberg. Bruket fick en blomstringstid under 1700-talet med familjerna Söderhielm och Hebbe som ägare.
Vi fortsätter vår resa mot Brategården i Bråfors där sjätte generationen på gården, Erik Brate med hustru Margareta, tar emot och berättar om byggnadernas historia, skötsel och underhåll. Gästabudssalen i bergsmansgården inrymmer unika väggmålningar från 1790-talet, föreställande främst bibliska motiv. Erik Brate berättar om den forskning som bedrivits om målningarna och dess upphovsman. Vid sekelskiftet 1900 beboddes Brategården av runforskaren Erik Brate och hans hustru, konstnärinnan Fanny Brate (1861–1940). Fannys målning Namnsdag, som idag finns på Nationalmuseum, skildrar en familjehögtid i gästabudssalen.
På en holme i bruksdammen vid Bockhammar ligger Ebba Brahes lusthus, uppfört 1636. Det är troligen Sveriges äldsta bevarade lusthus. Bergsmansgården Bockhammar anlades 1607 och var i drift fram till 1880-talet. År 1633 ärvde Ebba Brahe (1596–1674) bruket av sin far riksdrotsen Magnus Brahe. Förutom mangårdsbyggnaden från 1817 är lusthuset det enda som finns kvar av bruket idag. Bockhammars historia är förknippad med en kärleksromans mellan Ebba Brahe och kung Gustav II Adolf. Deras planer på giftermål stoppades av kungens mor, änkedrottning Kristina. Ebba gifte sig istället med fältherren Jacob de la Gardie och kom att driva flera gods och bruk efter makens död. År 2020 förvärvade kommunen lusthuset och påbörjade en omfattande restaurering, som blev klar sommaren 2023.
Vi kommer slutligen fram till Nora där vi checkar in på stadshotellet. Vår middag avnjuts i den vackra bergsmanssalen.
Lördag, 25 maj
Gyttorp, Pershyttan, Nora Järnvägsmuseum, Göthlinska gården, stadsvandring Nora.
Frukost på hotellet.
Mia Geijer, antikvarie på länsstyrelsen i Örebro, tar oss med till det lilla industrisamhället Gyttorp. Arkitekten Ralph Erskine (1914–2005) fick i uppdrag under 1940- och 50-talet att rita arbetarbostäderna till Nitroglycerin AB, en kemiindustri som tillverkade nitroglycerin och andra explosiva ämnen. Företaget var ursprungligen grundat av Alfred Nobel. Resultatet blev ett komplett bostadsområde bestående av radhus, flerfamiljshus, butiker och en skola. Husen karaktäriseras av sina för tiden typiska ockrafärger, rundade former, unika planlösningar och funktionella lösningar. Gyttorp är sedan 2002 klassat som skyddat byggnadsminne.
Vi fortsätter vår färd mot Gamla Pershyttan, där Mia visar en av Sveriges mest välbevarade bergsmansbyar med spår av gruvdrift och järnframställning från medeltiden. Här berättar Mia om de byggnadsantikvariska utmaningar som länsstyrelsen står inför. Pershyttan fick till stor del sitt nuvarande utseende under mitten av 1800-talet. Här ges en unik möjlighet att se en välbevarad bergsmansby i sin helhet med gruvor, masugn, kanaler, kvarn, såg, bergsmansgårdar och torp. Hyttan står orörd efter att den lämnades 1953. Stora delar av industrianläggningen övertogs 1989 av stiftelsen Nora Järnvägsmuseum och Veteranjärnväg. År 2004 beslutade länsstyrelsen att gamla Pershyttan skulle bli ett kulturreservat.
År 1856 invigdes Sveriges första normalspåriga järnväg, Nora–Ervalla järnväg. Banan finansierades av bygdens bergsmän och industriidkare. I samband med järnvägens utveckling i Bergslagen växte det fram bebyggelse för att möta tågtrafikens behov. Vi får en visning av Nora järnvägsmuseum och bangården där vi får se stationshuset, lokstallarna, maskinverkstaden och godsmagasinet. Det ursprungliga stationshuset uppfördes i samband med invigningen av Nora-Ervalla järnväg 1855 men ersattes 1898 av det nuvarande nationalromantiska stationshuset ritat av arkitekterna Ludwig Peterson och Ture Stenberg.
Vi äter lunch på Björk Kafé vid Bryggeriområdet i Nora. Industriområdet växte fram under slutet av 1800-talet i samband med bergsbrukens nedgång och den moderna industrialismens framväxt. Nora stad anlade bl. a. elverk, vattenverk och tre privata industriföretag kom att etablera sig på platsen, Nora Bayerska Bryggeri, Nora Tändrörsfabrik och Nora Sågbladsfabrik. Fabrikerna hade stor betydelse för stadens utveckling under 1900-talets första hälft. Idag är bryggeriområdet bas för kreativa verksamheter inom konst, kultur, hantverk och mat.
I Nora får vi även en visning av Göthlinska gården som med sina orörda inventarier ger en unik inblick i ett borgarhem från det sena 1800-talet.
Tidigare stadsarkitekterna Peter Ljungné och Anders Håberger tar oss med på en stadsvandring i Noras välbevarade centrum. Vår vandring avslutas med vin och tilltugg i Peters arkitektkontor, ett före detta spruthus och byggnadsminne. Orten Nora omnämns för första gången 1314. Tillsammans med det närliggande Lindesberg blev Nora en knutpunkt för handeln med järn. Det var framför allt handelsmän från Arboga och Örebro som kom till Nora och bytte järn mot livsmedel och andra varor. Här samlades befolkningen till härads- och bergsting och här redovisades den statliga och kyrkliga skatten bland annat i form av järn. År 1643 fick Nora stadsprivilegier. Stora delar av staden kom 1731 att återuppbyggas efter en förödande stadsbrand. Under 1700-talet präglades staden av sin träbebyggelse med torvtak och skorstenar av gjutjärn. Kyrkan och rådhuset utgjorde de förnämsta byggnaderna. Mycket av denna 1700-talsbebyggelse är bevarad idag, inklusive borgarhusens vackra snidade portaler.
På kvällen äter vi en gemensam middag i bergsmanssalen.
Söndag, 26 maj
Siggebohyttan, Järle stationshus, Järle Kvarndamm, stadsvandring Arboga.
Frukost på hotellet och utcheckning. Vi lämnar väskorna i bussen.
Vid Uskens strand och skogklädda höjder ligger Siggebohyttan, en av de ståtligaste bergsmansgårdarna i Bergslagen, uppförd under sent 1700-tal av socknens rikaste bergsman Anders Olsson (1759–1818). Mangårdsbyggnaden är speciell i sitt utförande. I stället för tidens rådande herrgårdsideal med sexdelad plan har byggherren valt att bygga ut den befintliga ålderdomliga mangårdsbyggnaden till imponerande dimensioner. Den timrade bergsmansgården mäter 38 meter i längd och för att lösa passagerna genom övervåningen är den utrustad med inbyggd svalgång. På taket tronar tre kronprydda gjutjärnsskorstenar, vars karakteristiska järnpinnar representerade andelar i bygdens gruvor – en välbekant symbol för rikedom i Bergslagen. Här får vi en visning av Örebro läns museum som förvärvade Siggebohyttan 1910. Gården renoverades under 1920–40-talet för att få ett utseende som avspeglar 1860-talet.
Vår resa tar oss vidare till Järle stationshus, uppfört år 1854 i samband med invigningen av Sveriges första normalspåriga järnväg med lokomotivdrift beläget längs sträckan Nora-Ervalla-Örebro. Här får vi se det bevarade stationshuset med sin välbevarade interiör.
Vi stannar till på platsen där Järle Kvarndamm låg. Området är både ett naturreservat, ett europeiskt Natura 2000-område och ett riksintresse för kulturmiljövård då det finns skyddade fornlämningar. Enligt bestämmelser i EU-rätten lever inte dammen upp till Sveriges åtagande om gynnsam bevarandestatus i Natura-2000 området. Naturvårdsverket som äger dammen blev därför ansvarig för att leva upp till EU-kravet. Naturvårdsverket lämnade 2020 in en ansökan om att riva delar av dammen för att skapa fria vandringsvägar för vattenlevande djur. Detta har lett till en uppmärksammad debatt om prioriteringar gällande natur- respektive kulturmiljövård. Den 18 mars 2021 kom domen som ger Naturvårdsverket tillstånd att riva delar av dammen. Detta överklagades av bland andra Nora kommun, olika hembygdsföreningar, privatpersoner och Örebro läns museum. Den 14 juni 2023 avslog mark- och miljööverdomstolen överklagandena men domen överklagades till Högsta domstolen – men för att domstolen ska ta upp målet krävs prövningstillstånd.
Resan avslutas med en stadsvandring i Arboga, som under medeltiden blev en betydelsefull utskeppningshamn för Bergslagens järn. I stadskärnan finns ännu många medeltida spår.
Med buss reser vi tillbaka mot Stockholm och stannar till vid Comfort Hotel Västerås ca kl. 14.35-14.50 och vid Enköping centralstation ca kl. 15.20-15.35. Ankomst till Stockholms centralstation ca kl. 16.40-17.00.
