I norra Sverige är bagarstugan ett självklart inslag på många gårdar. I mitten av förra seklet byggdes många om till bostäder, ofta hårdhänt och långt ifrån dagens lantlivsromantiska ideal. Men material och hantverk var ofta utmärkta och det finns all anledning att behandla dessa efterkrigstidens ombyggnader med respekt, skriver Gustav Bergström.

 

I byarna i de norra delarna av Sverige är bagarstugan en viktig del av gårdsbilden. I bagarstugornas kök, det rum där bakugnen står, bakade man höst och vår för att fylla förrådet av tunnbröd. Det var stora bak som kunde pågå i flera dagar, allt efter gårdens storlek. Tunnbröden, som kunde vara upp emot 80 centimeter i diameter, tog en hel del utrymme i anspråk och bakugnen var därför både djup och bred.

Oftast står bagarstugan vinkelrätt mot huvudbyggnaden och är antingen en enkelstuga eller en parstuga. Andra varianter förekommer också, men dessa är absolut vanligast. Parstugan kan sakna kammare innanför farstun – det utrymmet tar bakugn och mur i anspråk – men den kan också i sällsynta fall ha byggts till med två införkammare och är då en imponerande byggnad som hör till en stor och förmögen gård.

Det finns exempel på på gårdar där bagarstugan är inhyst i en liten enkel byggnad och här är den inget annat än just en sommarstuga med ett vanligt kök.

Sommartid, när bagarstugan inte användes för bakning, flyttade många familjer ut till denna lite enklare bostad. Under tiden skurades mangårdsbyggnaden upp och stod sedan putsad och fejad när hösten kom och det var dags att flytta tillbaka.

Sommaren var en intensiv arbetsperiod och livet i sommarstugan, som bagarstugan ibland kallades, var enkelt och prestigelöst. Varmare sommartemperaturer gjorde det även möjligt att sova i mindre isolerade rum på vinden eller i något uthus.

Efterkrigstidens estetik

Under 1900-talet förändrades livet för bönderna. Från att tidigare ha varit själv för sörjande, började man köpa mer och mer i affären. När behovet av att baka sitt eget bröd minskade, förlorade bagarstugan sin primära uppgift. Om man byggde om mangårdsbyggnaden och grävde ut en
källare, fanns dessutom möjligheten att mura upp en ugn där nere. Om man fortsatte med bröd baken var det oftast mer för den goda smakens skull än av nödvändighet.

Det blev därför vanligt att man byggde om och moderniserade bagarstugan och förvandlade den till permanentbostad, ofta i samband med ett generationsskifte då far- eller morföräldrar behövde en egen bostad.

Eftersom bagarstugorna ofta var par- eller enkelstugor var de ytterst lämpliga att förvandla till ett modernt permanentboende. De ombyggnader som gjordes innan andra världskriget var vanligtvis mer varsamma, kanske beroende på att man ännu inte hade så stora krav på komfort och att funktionalismen inte slagit igenom på allvar i norra delarna av Sverige. Detta ändrades dock efter kriget, då man började vilja ha kopplade fönster, toalett eller badrum, modernt kök och andra bekvämligheter. Som en följd av det togs ofta själva bakugnen ned för att frigöra utrymme.

Det var viktigt att byggnaden skulle se modern ut. Med hjälp av nya fönster, panel och entréparti samt kanske även en balkong om vinden inreddes påminde resultatet ofta mer om en villa än en gammal bagarstuga. Den gamla bagarstugan kunde innan ombyggnaden ha haft en relativt påkostad exteriör med överliggare ovan fönstren och pardörr med överljus, men allt detta försvann och istället trädde en modern folkhemsbyggnad fram.

Odiskutabla kvalitéer

I dag har dessa byggnader åter förändrats. 40–60-talsstilen är inte längre modern och bagarstugorna har än en gång fått ett nytt utseende. Locklistpanelen har bytts mot klumpig lockpanel, fönstren har ersatts av nya som kanske imiterar gammal stil men är utförda i lackerad lättmetall eller plast.
Ytterdörren kanske återigen har blivit en fyllningsdörr, men en modern sådan som inte har mycket med de gamla dörrarna att göra.

Det börjar bli dags att värna efterkrigstidens ombyggnader, oavsett vad man kan tycka om dem rent estetiskt. Även om moderniseringarna var hårdhänta, gjordes de oftast hantverksmässigt och mycket är av hög kvalitet. Nya innerväggar reglades upp och kläddes med spontade bräder på båda sidorna. På dessa spikades masonit eller porösa plattor. Garderober och kök tillverkades av lokala snickare eller vid någon mindre fabrik. Virket höll ofta hög kvalitet, både i panel och fönster. Kvalitéerna är därför odiskutabla.

Det finns alla skäl i världen att gå försiktigt fram med dessa byggnader, behandla dem med respekt och underhålla och reparera efter behov – inte än en gång riva ut och bygga upp från grunden.

Gustav Bergström
Gustav Bergström är byggnadsvårdskonsult och skriver bl a bloggen www.ravjagarn.se
ravjagarn@gmail.com