Kärnsidan ner = Sur gubbe . Kärnsidan upp = Glad gubbe. Illustration: Anna O. SöderströmInför våren och sommaren planeras och byggs i våra villaområden runtom i landet. Här kommer några tips på hur du väljer bra virke beroende på vad det är du ska bygga.

Olika träslag skiljer sig åt i egenskaper och motståndskraft, något som är bra att känna till när man väljer virke till ett visst ändamål. Virkeskvalitet handlar om årsringsbredd, hållfasthet, rakhet och beständighet mot nedbrytning. Beroende på hur virket ska användas, är de olika aspekterna olika viktiga, och det är inte alltid nödvändigt med det allra finaste virket. Ytved fungerar till exempel inomhus i de södra delarna av landet. 

Det dominerande träslaget i svenskt byggande är furu. Det är kvistfritt, hårt och lättkluvet och passar till både utsatta delar som fönster, dörrar och syllar, som till väggar och takstolar. För riktigt bra kvalitet ska det vara 100 % kärnved. Även i äldre tider har furu använts till mycket, men förr styrdes också virkes

valet till stor del av vad man hade tillgång till lokalt. Exempelvis är senvuxen gran också ett mycket bra alternativ. 

Ytbehandlingar av olika slag påverkar också livslängden. Målning av virke innebär en risk för rötskador, om fukt tränger in och inte kan ta sig ut igen genom färgskiktet. Därför är även val av färg viktigt. 

För den villaägare som är intresserad av att bygga och renovera med bra virke för ändamålet, kommer här några tips utifrån vanliga, mindre byggprojekt i trä. 

1 Grindar och staket

Träkonstruktioner som står utomhus är utsatta för fukt och röta och därmed blir valet av virke viktigt. Lämpligt material till grindar och staket är tätvuxet furuträ, lärkträ eller ek. Gran håller bra i spjälor, eftersom dess fibrer är täta. Gran har också använts till gärdesgårdar.

Det är viktigt att vara noggrann även med konstruktionen, framför allt i det att vatten inte ska kunna rinna in och bli stående. Man måste också räkna med att renovera och byta ut skadade delar ibland.

2 Terrassgolv

Det finns en uppsjö av beskrivningar i tidningar, böcker och artiklar på nätet om hur man bygger trädäck. Byggvaruhandlarna säljer framför allt tryckimpregnerat virke, som är behandlat med gift eller värmebehandlat för att hindra angrepp av svamp och röta. Den som bor i en äldre miljö och vill anlägga en uteplats, kan fundera över om trätrall är det rätta valet. Det är i alla fall inte ett historiskt riktigt inslag, och man kan därför överväga andra alternativ som exempelvis kalksten. Den som ändå vill bygga i trä, men vill undvika gifter, kan välja ett obehandlat virke av god kvalitet i till exempel kärnfuru eller ek.

3 Panelfasader

Timmerhus kläddes med panel för att skydda från regn och blåst, men den främsta anledningen var ofta estetisk. En slät yta som målades med oljefärg, blev mer lik det eftertraktade stenhuset. Under 1800-talets tekniska utveckling, blev det lättare och billigare att framställa träpaneler. Andra byggnadstekniker än timring började att användas, där någon sorts inklädnad krävdes. Fasadpanel hör inte till en byggnads mest utsatta delar, och därför är virkesvalet inte lika viktigt som exempelvis till fönster. Vanligen används gran till fasader. Den är lättare och segare än furu. Panelbrädor monteras med kärnsidan utåt för bättre skydd mot röta.

5 Golv inomhus

De vanligaste träslagen till golv har historiskt sett varit gran och furu. Skillnaden mellan dem är att furu ger en starkare yta, medan gran är mer lättarbetat och blir ljust och vackert. Virke som används till golv behöver vara relativt rakt, för annars blir det svårt att lägga. Golvbrädorna ska läggas med kärnsidan uppåt för att brädorna ska kupa sig på samma sätt. Kvistfria golvbrädor kan vara svårt att få tag på, men lite kvistar är ingen nackdel då det ger golven en livfull yta. Det kommer också att jämnas ut under årens lopp.

6 Bryggor

För att få bygga ny brygga inom område med strandskydd, krävs dispens från länsstyrelsen. Det finns ofta höga naturvärden i vatten, som man måste ta hänsyn till vid anläggande av en brygga. Därför bör man undvika att bygga i våg- och vindskyddade vikar, som är miljöer av stor betydelse för växt- och djurliv. En pålad brygga med bryggdäck ovan vattnet ger mindre påverkan än en som flyter vid vattenytan. Att välja ett material som läcker så lite kemikalier som möjligt är viktigt. Traditionell ytbehandling är trätjära, som ofta är uppblandad med terpentin och linolja för att den inte ska bli för kladdig. Med rätt kvalitet på virket, det vill säga kärnved av fur, ek eller lärk (dock ej hybridlärk) behövs ingen ytbehandling alls.

FÖR VIRKESINTRESSERADE

Det finns flera rikstäckande, ideella föreningar som arbetar med olika frågor inom skogsbruk och träförädling.

Ekfrämjandet Sedan 1944 har föreningen arbetat med att lyfta den svenska lövskogens värden, och dess roll i det svenska skogsbruket och landskapet. Ekfrämjandet är inte enbart intresserade av ek, utan vill värna hela den svenska lövskogen.

Fetvedens vänner Föreningen vill utveckla användandet av fetved, som är en mycket gammal metod för att få furuvirke med hög andel hartser och röthämmande ämnen. Metoden går ut på att man skadar trädet, som stressas till att bilda kåda och hartser. Vanligast är randbarkning, vilket innebär att barken avlägsnas nedifrån och upp i två breda ränder. Varje år breddas den tidigare barkningen på var sida. Gör man så är stammen tillslut nästan helt barkad och splintveden är impregnerad. Den äldsta metoden för att få fram fetved är att toppkapa. Det innebär att man kapar så att ungefär 30 procent av tallens gröna krona sparas. Då kommer kåda och hartser att impregnera hela stammen. Efter detta bör trädet stå i 15–20 år. Fetved är ett giftfritt alternativ till tryckimpregnerat virke.

Svenska Lövträdföreningen Föreningen vill tillvarata, samordna och utveckla odling, produktion och användning av lövträd och andra mindre vanliga trädslag. De vill också öka kontakterna mellan näringslivet och forskningen.

Sveriges Småsågares Riksförbund, SSRF De kallar sig oftast »Småsågarna« och vänder sig till alla som är intresserade av småskalig träförädling, det vill säga allt man kan göra med trä som råvara.