Betong är ett byggnadsmaterial med mycket god beständighet. Detta beror bland annat på betongens höga alkalitet (basisk, pH-värdet är större än 13) och en fortgående hydratation (cementets reaktion med vatten) av cementkornen i betongen. Båda dessa fenomen leder till en ökning med tiden av såväl hållfasthet som täthet och därmed också beständighet.

Yttre miljöfaktorer kan trots det angripa på betongen. De vanligaste aggressiva miljöfaktorerna är kemiska ämnen, som bryter ner både betong och armering, frysning, som spränger betongen, koldioxid från luften och klorider från tösalter och marina områden, som framförallt bryter ner armeringen och orsakar rostutfällningar på betongen.

Luftens koldioxid reagerar med cementen i betongen, vilket resulterar i att alkaliteten i betongen sjunker drastiskt (pH= 7) och beständigheten, med avseende på armeringskorrosion, minskar. Denna process kallas karbonatisering. Det är en långsam process som sker genom att koldioxiden diffunderar in i betongen från ytan. Ju längre in i konstruktionen armeringen befinner sig desto längre tid tar det för koldioxiden att nå fram till denna och orsaka rostangrepp.

Missfärgning

Missfärgningar på betongytor kan bero på följande orsaker:

• inhomogen blandning av betongen
• formvirket suger åt sig fukt olika mycket eller att formoljan använts felaktigt
• nedsmutsning.

Kunskapen är bristfällig om mekanismerna vid uppkomsten av missfärgningar liksom om metoder för att ta bort dem. Nedsmutsade ytor tvättas för närvarande med vanligt varmt vatten.

Tunna kalkutfällningar uppkommer av fritt vatten på okarbonatiserad betong, processen kallas allmänt urlakning. Urlakningen är ofta begränsad till områden närmast sprickor, små som stora. Kalkutfällningar är inget tecken på dålig eller skadad betong. Utfällningarna tas normalt bort med syratvättning. Den medför alltid en viss friläggning av fint ballastmaterial. Därför kan det bli nödvändigt att syratvätta hela betongytan för att få ett enhetligt urseende. Kalkutfällningar kan efter hand försvinna beroende på klimatförändringar. Detta tar dock mycket lång tid, åratal.

Varför betong målas

Målning av betong kan i princip ha två funktioner:

• att förbättra utseendet
• att skydda betongen.

När man tidigare målade betong var det endast av utseendeskäl. Under de senaste 10-20 åren har dock målning av betong med material som mera liknar traditionella färger – vad gäller utseende, appliceringsteknik m. m. – blivit vanligare. Orsaken till detta är att skadorna på betongkonstruktioner i »vanlig« miljö ökat i omfattning och att många färgmaterial har visat sig kunna förebygga skador. Det har också utvecklats nya produkter med förbättrade skyddsegenskaper, färger som är speciellt anpassade för målning av betong.

Reparationsbehov

Många betongkonstruktioner är idag i stort behov av reparation och behovet kan förväntas öka. Rimliga förklaringar till denna ökning kan vara:

• många betongkonstruktioner nalkas eller har nått sin farliga ålder
• vid byggtillfället hade man inte kunskap om hur man skulle bygga för att få en tillräcklig livslängd
• ökande föroreningar i den yttre miljön
• inom bostadsbyggandet blev kvaliteten inte alltid tillräckligt hög, på grund av brådskan.

Det är mycket viktigt att bedöma en konstruktions tillstånd innan man fattar beslut om och hur den skall repareras. Att ge sig till att reparera en skada utan att först fastställa skadeorsaken är i många fall meningslöst och arbetet måste göras om.

På grundval av tillståndsbedömningen görs överväganden om hur de eventuella reparationerna skall genomföras samt också val av metod.

Reparationer

Vid reparation av betongkonstruktioner förekommer i huvudsak tre olika materialtyper:

• cementbruk eller betong
• cementbruk eller betong modifierade genom polymer (plast) inblandning
• polymera material

Utöver dessa material används också elektrokemiska (användning av elektricitet) korrosionsskydd som katodiskt skydd av armeringen och elektrokemisk återalkalisering (att återskapa högt pH-värde efter karbonatisering) av en karbonatierad betong. Ett sådant reparationssystem är oförstörande för konstruktionen, vilket innebär en stor fördel för t. ex. kontinuerlig användning av konstruktionen. Det finns också många andra reparationsmetoder som används vid speciella tillfällen.

Vanligt förekommande skador på balkonger och fasader är armeringskorrosion. Dessa skador leder till att det bildas bom och sprickor i betongen med framtida avskalning som följd. Vanliga reparationssystem på dessa konstruktionsdelar brukar vara lokala lagningar med cementbaserade material med efterföljande ytskydd.

Ytskyddet appliceras ofta för att:

• förbättra utseendet
• dölja defekter
• underlätta rengöring
• skydda konstruktionen.

Med en täckande färg kan skyddsfunktionen ofta kombineras med estetiken. Ju mer reparationsmaterialets och den befintliga betongens materialegenskaper liknar varandra, desto bättre blir samverkan mellan dem och därmed också resultatet. De elektrokemiska skyddsmetoderna används ofta i mycket korrosionsaggressiva miljöer som t. ex. parkeringsdäck, där tösaltningen orsakar stora problem både med korrosions- och frostskador.

Betongreparationer kräver större noggrannhet än vanliga betongarbeten, varför man bör kontrollera att arbetet utförs väl för att säkerställa ett gott resultat.

Karin Pettersson

Fil. kand. och projektledare på CBI, Cement- och Betonginstitutet i Stockholm.

3/1999