Strängnäs domkyrka ligger i ensamt majestät på en höjd. En plats med anor från vikingatid. Från Mälaren utgör Hårlemans välbekanta tornhuv mötet med staden. Från kullen finns utsikt mot bebyggelse och inlopp. På respektavstånd runt berget samsas biskops- rektors- och lektorsgårdar med grönytor i ett sammanhang som är ensamt i sitt slag. Den medeltida kyrkan är en av Nordens största och bäst bevarade. Domen är knuten till gotiken med dess strålande expansion av byggnadskonstens gränser.
2020 avgjordes en arkitekttävling med uppgift att lösa stiftets önskan att samla funktioner i eller direkt vid kyrkan och på så sätt slippa externa förhyrningar. I det omfattande programmet ingick ytor som café, kök, arkiv, kontor, samlingssal, hissar och angöring.
Det vinnande förslaget, som nu ligger till grund för ett detaljplanearbete, förändrar såväl kyrkorum som omgivning. Lösningen medför ingrepp över och under jord. Markschakt görs på en arkeologiskt betydelsefull plats. Den stora nybyggnad som placerats vid entréplatsen skapar ett torg helt utan förankring i det historiska bebyggelsemönstret – kyrkan på kullen. Byggnaden skymmer viktiga genomsikter mot trädgårdarna och Mälaren.
Gotiken kännetecknas av sin vertikala strävan mot höjd, ljus och rymd. Att interiört se det som plats för mellanbjälklag är en vantolkning som raderar ut den bärande tanken. Avstängning av koromgången, nya kontor, inglasningar: allt talar emot rummens betydelse. Flera av de utrymmen som tillskapas kräver el, data, ventilation, vatten och avlopp, något som oavsett omfattning föranleder betydande ingrepp.
Projektet är ett högriskprojekt ekonomiskt och tekniskt men blir också en banalisering av mer beständiga värden. Säkert behöver stiftet lokalytor, men är det lämpligt att låta dem gripa in i kyrkan och kyrkbacken – en miljö som klarat sig utan dem i närmare 800 år? Andliga, arkitektoniska, historiska och stadsbyggnadsmässiga kvaliteter står på spel i en av våra äldsta och mest särpräglade kulturmiljöer.
Förslaget saknar den balans mellan utveckling och bevarande som garanterar hållbarhet.
Synbart drivs förändringarna av idéer om lokalförsörjning i egen regi och en vilja att manifestera sig, något som sker på bekostnad av byggnadsarvet och utan att stärka upplevelsen. Det är ett misstag att tro att kyrkorummet består av ett musealt mittskepp medan resten saknar betydelse för helheten. Att, som idag, använda andra befintliga byggnader för stiftets vardagsfunktioner är också det alternativ som låter kyrkan visa grundläggande hänsyn till klimat och natur.
Domkyrkan och kyrkberget blir först tillsammans en katedral. Förändringar har skett, bör ske, kommer att ske – men här har det unika i situationen tappats bort. Omfattningen av projektet förändrar vad katedralen är. Den öppna platsen i staden och kyrkan, tillgänglig för alla, förflyttas mot en provinsiell stiftsgård där rena praktikaliteter tillåtits ta överhanden. Det är tragiskt om kyrkan visar en bristande förståelse för betydelsen av olika rum och platser. Lika illa är det om Strängnäs kommun inte värnar mer om sitt unika stadslandskap med domkyrkan på höjden och staden nedan vid vatten och allfartsvägar.
Det vore en ödets ironi om planerna skulle sluta en parentes kring en drygt 100-årig restaureringstradition som föddes just här. En ideologi baserad på materialkänsla, förståelse för grundarkitekturen och respekt för de tidslager som skapat den.
Förslaget saknar den balans mellan utveckling och bevarande som garanterar hållbarhet. Staden och kyrkobesökaren, sökaren, förlorar mer än vad stiftet vinner.
Torun Hammar, Arkitekt SAR/MSA, f.d. gästprofessor Kungliga Konsthögskolan
Lotta Lehmann, Arkitekt SAR/MSA, stadsplanerare
