Att undersöka hur huset varit målat är spännande, och ökar lusten att ställa det i ordning. Du får en bild av hur just det här huset har sett ut tidigare. Den kan du ta till utgångspunkt för ommålning, och därigenom återskapa den ursprungliga karaktär som huset gömmer på. Dessutom, de färglager som kommer i dagen berättar inte bara om detta hus, utan om hela den tid det representerar.

När det är dags att måla om ett hus som redan är målat, gammalt eller bara från mormors tid, ställs man inför ett antal val. Här gäller det färgen, kulören. Om det är ommålat förut, kanske flera gånger, har troligen kulören ändrats, kanske också färgmaterialet. Hur skall man måla för att locka fram husets särart.

Hur har det varit tidigare, från början? Det vore intressant att veta. Men hur? Finns det äldre fotografier som visar? Svartvita foton visar inga kulörer men färgfördelning. Kanske det finns tavlor i färg, målningar, akvareller som visar kulörer? Ja, om sådana finns är de sedda genom ett temperament och ofta med konstnärlig frihet, en upplevelse av färgen. Det enda säkra är föremålet självt, husväggen utvändigt, invändigt eller vad det gäller. Där kan finnas kvar gamla färgskikt under det nuvarande. Analysera dem och försök finna ut vad som passar husets nuvarande utformning, absolut inte någon äldre. som kommer i dagen berättar inte bara om detta hus, utan om hela den tid det representerar.

Färgborttagning

Sätt igång och undersök ytan som skall målas! Prova inte på lättast tillgängliga ställe. Där har också nötts mest. Försök i stället i en vrå, gärna högt upp, utvändigt helst på norrsidan. På fönsterbågar är troligen färgen bäst bevarad på sidan in mot karmen, men observera då om kulören syns utifrån eller inifrån beroende på hur fönstret öppnas. Skrapa med en stadig kniv, t. ex. en morakniv. För att inte spetsen skall skada färg och underlag kan man slipa av den med ett bryne. Trekantskrapa av hårdmetall, typ Sandvik, är effektiv på släta ytor. På profiler är hörnen för vassa. Undersökningen går till på samma sätt oavsett om det gäller oljefärg eller nya färgtyper, vanligast på trä, eller kalkfärg på putsade ytor.

Kalkfärgen brukar skikta sig lättare.

Gammal oljefärg kan vara mycket hård. Färgskikt målat på dåligt tvättad yta kan pickas så att det spricker sönder. Färgskikt av latexlackfärg och alkydoljefärg kan ofta lösas skikt för skikt med värme t. ex. infravärme (värmepistol är brandfarligt) eller färgborttagningsmedel.

Dokumentation

För att komma underfund med kulörernas ordning skall man anstränga sig att få fram skikt för skikt och helst på något ställe göra en färgtrappa, där man kan se varje skikt intill nästa i åldersordning. Om färgundersökning av oljefärg ger ett intressant resultat bör färgtrappan sparas. Tänk på detta när du väljer platsen för färgtrappan. Anteckna också vilka kulörer du fått fram, helst relaterade till en officiell färgkarta som kan väntas vara tillgänglig efter lång tid. Detta är förstås särskilt viktigt om undersökningsresultatet målas över så som sker med kalkfärg och limfärg. Om det finns anledning tro att ett mönster är målat på rumsväggen eller i taket är det lämpligt att först skrapa upp ett spår, bara några centimeter brett, från kanten in mot mitten. Sen kan man bedöma om mer skall tas fram.

Vad kan man vänta sig

På äldre hus är förutsättningarna begränsade. Utvändigt på putsade hus målades före andra världskriget med kalkfärg, på 1900-talet ibland med cementinblandning, och ett fåtal kalkäkta pigment, mest ockra, umbra och terra, obrända och brända. Men det räckte långt. Linoljefärg målades på trä och järn och inomhus på puts, sällan på puts utomhus. Eftersom många fler pigment kan användas i linolja, kan också det målade resultatet variera friskt. På 1700-talet var oljefärgsskikten ytterst tunna. Fram på 1800-talet var de tjockare. Tjockast är vår tids alkydoljefärg.

Tolkning av framtaget färgprov

Vad är det då som kommer fram? Man är ivrig och full av förväntan. Vanligen är det en följd av täckande färglager. Antalet beror förstås på husets, föremålets ålder. Men där kan ha skett renskrapning eller färgborttagning med värme eller kemiska medel så att man bara möter något enda färgskikt.

Svårare att urskilja är träådringsmålning på dörrar och paneler, och marmorering på väggar, som var mycket vanligt från 1700-talet till mitten på 1900-talet. De har utförts på olika sätt men alltid med flera kulörer och i flera skikt, grundning, ådring och tunn lasyr. Att överhuvudtaget finna mönstringen och det tunna lasyrskiktet vid färgundersökning är faktiskt ett konservatorsjobb.

Fallgropar

Målarens förmodade arbetssätt bör man vara observant på. Om större ytor skall ha en avvikande kulör på vissa mindre delar, stryker målaren först den stora ytfärgen över alltihop och sedan däröver på de speciella ställena den avvikande färgen. Så kan man t. ex. på fasader finna fasadlivfärgen och däröver den andra färgen på takfotlist, pilastrar och fönsteromfattningar. Eller i en mindre skala, t. ex. på en dörr där vissa profiler skall särmålas, målas först hela dörren till färdig färg och sen profilerna i sin kulör.

Ytterligare en tolkningssvårighet utgör färgens åldrande. Vi vet att linoljefärg mörknar i mörker. Det gör den också när den är övermålad. Den vita färgen blir då gulgrå, kalla färger som blått och grönt blir gulare. Men efter en tid i dagsljus återfår färgen sin rätta kulör.

Kalkfärg däremot behåller sin kulör såväl i mörker som överstruken med senare skikt av kalkfärg. Men om den målas över med oljefärg gulnar den. Det är lätt att missta sig på det sena 1800-talets skikt av bredspackling, en vitgul kritig massa, mellan oljefärgsskikt.

Och var skulle målaren göra av alla färgslattar? Det är rimligt att han försökte använda dem till grundning som han sedan målade över. Så visst finns det fallgropar vid tolkning av resultatet av en färgskrapning. Kännedom om kulörval genom tiderna ger dock ett gott stöd.

Margareta Cramér och Michael Brantsjö

Margareta Cramér är byggnadsantikvarie och har ägnat sig mycket åt färgsättning av äldre hus.
Michael Brantsjö är målerikonsult, Brantsjö måleri & projektering, Stockholm. Han gör tekniska färgundersökningar och målningsprogram för bl. a. Statens fastighetsverk och Stadsholmen AB.

0/2000