Kungliga Konsthögskolans påbyggnadsutbildning i restaureringskonst har arbetat med den omvandling av staden Kiruna som orsakas av gruvbolaget LKAB:s järnmalmsbrytning. Jennie Sjöholm berättar om de oanade möjligheter att ta tillvara kulturarvet som öppnade sig när kursdeltagarna gick i närkamp med frågeställningen Kan man flytta en stad?
Kursen fokuserade kring frågeställningar om hur minne och identitet kan tas tillvara i en stadsomvandling som Kirunas. Att identifiera och analysera vilka miljöer som är betydelsefulla för Kiruna och resonera kring hur de kan bibehållas, förstärkas eller omvandlas i den planerade flyttningsprocessen var en utmaning. Olika möjligheter att ta tillvara stadens kulturmiljöer prövades. Återbruk och andra aspekter på hållbarhet – kulturell, social, ekologisk och ekonomisk – blev självklara under arbetets gång och ledde till ställningstagandet att varje byggnad är en resurs såväl kulturhistoriskt som ekonomiskt.
Kiruna är känt för att vara etablerat och uppbyggt som ett mönstersamhälle – och så framställs det också i den politiska retoriken. Att ha samma höga ambitionsnivå nu när staden ska flytta har varit en utgångspunkt i diskussionerna om det nya Kiruna. Kursen har försökt reda ut vad man kan lägga i det begreppet. Att framtidens mönstersamhälle ska rymma spjutspetsarkitektur av hög kvalitet är en självklarhet. Lika självklart är att bebyggelse som idag konstituerar Kiruna finns kvar också i framtiden, att den flyttas till det nya Kiruna. Det är också att bygga vidare på befintlig struktur. Den organiska, terränganpassade stadsplanen som ritades av P O Hallman när Kiruna etablerades är ett av stadens kännetecken och
Idéer presenterades under kursen för hur befintlig bebyggelse kan återanvändas och få nya funktioner. De mer spektakulära exemplen drar nytta av Kirunas industriminnen och placerar ett nytt centrum antingen i anslutning till gruvlavarna vid Tuolluvaara i nordöst eller vid gruvlaven och sovringsverket vid Luossavaara i nordväst. Kulturmiljön har varit ett starkt argument för ny bebyggelse på just dessa platser. Lavarna är tydliga landmärken och utsikten från dem är anslående. I skisserna görs de tillgängliga och byggs om till offentliga lokaler som arkiv, bibliotek eller konstmuseum. Under kursen framkom emellertid att fastighetsägaren, LKAB, har för avsikt att riva industribyggnaderna vid Luossavaara.
I Kiruna blir det nödvändigt att flytta byggnader och miljöer som är allmänt uppskattade för att kunna bibehålla minne och identitet. Det är också i hög grad en form av återbruk och resurshushållning. Beräkningar visar dessutom att det är ekonomiskt motiverat att flytta istället för att riva och bygga nytt.
Kiruna stadshus är en central byggnad som snart påverkas av gruvans deformationsutbredning. Stadshuset är byggnadsminne och det är en stor byggnad. Önskemålet om bevarande kan tyckas svårt att tillfredsställa, även om vissa menar att stadshuset är möjligt att flytta i sin helhet. Arkitekterna Lars Gezelius och Anne Teresiak har under kursen letat upp både byggnadens konstruktör och de ursprungliga konstruktionsritningarna. Med hjälp av dessa har de tagit fram ett förslag för hur stadshuset istället kan plockas ned och återuppbyggas. Samtliga delar som skyddas genom byggnadsminnesförklaring kan bibehållas samtidigt som tekniska installationer, isolering med mera förbättras.
Att flytta byggnader kommer att bli nödvändigt. Ett för Kiruna viktigt område som tidigt berörs av gruvans utbredning är det så kallade Bolagsområdet. Där finns delar av Kirunas äldsta bebyggelse som arbetarbostäder, tjänstemannavillor och bolagshotell, liksom disponentbostaden Hjalmar Lundbohmsgården. Flera av dessa är typhus och ritade av Gustaf Wickman i början av 1900-talet. Att detta är byggnader som både kan och bör flyttas råder det ingen tvekan om. Frågan har snarare varit hur de på bästa sätt tar plats i en ny miljö. I Kiruna blir det nödvändigt att flytta byggnader och miljöer som är allmänt uppskattade för att kunna bibehålla minne och identitet. Det är också i hög grad en form av återbruk och resurshushållning. Beräkningar visar dessutom att det är ekonomiskt motiverat att flytta istället för att riva och bygga nytt. Fastighetsutvecklaren Per Bask Forsell har jämfört vad det kostar att flytta och renovera 16 äldre arbetarbostäder, s k Bläckhorn, med att nyproducera bostadshus av samma storlek. Jämförelsen visar att det inte är möjligt att bygga nya bostäder till lägre kostnad än att flytta de befintliga. Inte ens om de flyttade husen renoveras till nyproduktionsstandard och de nya husen byggs på enklaste sätt, helt utan de ursprungligas kvaliteter.
För att få perspektiv på Kiruna och stadsomvandlingen reste vi till Rumänien och besökte gruvsamhället Rou0219ia Montanu0103 i Transsylvanien. Där har brutits guld från romartiden och fram till våra dagar. Den småskaliga brytningen upphörde dels p g a hårdare miljökrav när Rumänien blev medlem i EU, dels för att de statliga subventionerna av gruvverksamheten försvann. Sedan mitten av 1990-talet har gruvbolaget Rou0219ia Montanu0103 Gold Corporation (RMGC) haft intressen i området. Gruvbolaget ägs till 80% av ett kanadensiskt börsnoterat bolag och till 20% av rumänska staten. Bolaget vill etablera en storskalig brytning av guld och silver i området kring Rou0219ia Montanu0103. Gruvans livslängd, där malmen kommer att brytas i fyra dagbrott, är beräknad till sexton år. Förutom dagbrotten kommer en dalgång att tas i anspråk och förvandlas till ett industriområde med reningsdammar för det cyanidavfall som uppstår vid mineralutvinningen. RMGC avvaktar nu miljötillstånd men det finns också en stark opinion mot malmbrytningen inom landet. Detta på grund av den miljöpåverkan som blir följden, men också med anledning av de negativa konsekvenser för kulturmiljön i form av förstörda fornlämningar och bebyggelsemiljöer. RMGC arbetar därför med ett långsiktigt engagemang som innebär att lokalsamhället ska gynnas av gruvnäringen, också efter det att gruvan lagts ner. Ett antal fastigheter som ligger inom planerade industriområden har lösts in och ersättningsbostäder erbjuds i två för ändamålet nyanlagda byar. RMGC garanterar också anställning för minst en familjemedlem i bolaget.
Den storskaliga gruvdriften som RMGC planerar medför att en dalgång med ett antal gårdar samt ett par kyrkor måste evakueras. Här har etnologiska undersökningar genomförts och bebyggelsen har inventerats och dokumenterats. En för dalgången representativ byggnad har flyttats till det nationella friluftsmuseet. Gruvan i sig är ett kulturarv. Det finns spår av romerska och medeltida gruvgångar, som delvis förstörs om de nya dagbrotten anläggs. Om tillstånd till brytning ges har gruvbolaget som ambition att bygga kopior av de romerska gruvgångar som då förstörs, men också att rekonstruera utgrävda gravmonument. Andra lämningar från romartiden, som bostadshus och begravningsplatser, har grävts ut även om de inte omfattas av kommande industriområden. Byn Rou0219ia Montanu0103 är en lagskyddad kulturmiljö. I samband med gruvplanerna har byns skyddsområde utökats. Ett 30-tal byggnader är byggnadsminnen, utöver detta finns ett 50-tal värdefulla byggnader och anläggningar. RMGC äger en stor del av dessa byggnader som är i dåligt skick på grund av eftersatt underhåll. Här har 150 byggnader säkrats mot fortsatt förfall, bl a genom att nya tak lagts. En byggnad har hittills restaurerats helt och hållet. Bolaget har beslutat att rusta upp merparten av byns byggnader, om tillstånd att öppna gruvan beviljas.
Genom att ta ett socialt ansvar för byn, som har knappa resurser och en hög arbetslöshet, genom saneringar av en under årens lopp förorenad miljö, och inte minst genom ett aktivtarbete med Rou0219ia Montanu0103s kulturmiljöer eftersträvas ett attraktivt samhälle som ska fungera långt efter det att gruvan har lagts ned.
Det finns likheter mellan Kiruna och Rou0219ia Montanu0103, men också stora skillnader. Båda är orter där gruvdriften är ett fundament för samhällsekonomin. Samtidigt kommer malmbrytningen att få långtgående konsekvenser både för bebyggelsen och för människorna som bor där. Det finns också etablerade och lagskyddade kulturmiljöer på bägge platserna. Till skillnaderna hör tidsaspekten beträffande gruvornas livslängd. I Kiruna finns en förväntan och en förhoppning om att brytningen ska pågå under mycket lång tid, även om ingen kan säga hur djupt malmkroppen sträcker sig, eller hur länge det är lönsamt att fortsätta bryta. I Rou0219ia Montanu0103 säger man sig vara relativt säkra på var malmen finns, och att gruvan kommer att ha en livslängd på sexton år. En annan väsentlig skillnad är opinionen inom Sverige respektive Rumänien. Ingen ifrågasätter LKAB:s verksamhet, och den ekonomiska lönsamheten är överordnad. I Rou0219ia Montanu0103 är det inte givet att gruvan ska få brytningstillstånd, även om det finns uppenbara ekonomiska vinster för samhället om så sker. Gruvbolaget RMGC har en tydlig strategi, att få en acceptans för brytningen genom ett aktivt arbete för en hållbar utveckling av Rou0219ia Montanu0103. Genom att ta ett socialt ansvar för byn, som har knappa resurser och en hög arbetslöshet, genom saneringar av en under årens lopp förorenad miljö, och inte minst genom ett aktivt arbete med Rou0219ia Montanu0103s kulturmiljöer eftersträvas ett attraktivt samhälle som ska fungera långt efter det att gruvan har lagts ned. Bolaget är berett att ta kostnader för detta. Uppenbarligen finns det ekonomiska vinster att göra också när dessa insatser har gjorts.
Skiss av Carina Högström över en möjlig centrumbebyggelse vid Luossavaara, med ett flyttat stadshus tillsammans med gruvlaven och sovringsverket.
Jennie Sjöholm
Bebyggelseantikvarie och en av Kungl. Konsthögskolans elever i Restaureringskonst 2009/2010.
Läs mer…Årets arbete i Restaureringskonst har bland annat presenterats i tidningen Kirunas framtid. Kan man flytta en stad? Restaureringskonst på sin spets. Tidningen finns tillgänglig via Kungl. Konsthögskolans hemsida: www.kkh.se/blanketter/0910/KKHKiruna- A3-tidning.pdf
jenniesjoholm@hotmail.com
3/2010
www.kkh.se/blanketter/0910/KKHKiruna- A3-tidning.pdf
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
