Att återanvända en stad

Kungliga Konsthögskolans påbyggnadsutbildning i restaureringskonst har arbetat med den omvandling av staden Kiruna som orsakas av gruvbolaget LKAB:s järnmalmsbrytning. Jennie Sjöholm berättar om de oanade möjligheter att ta tillvara kulturarvet som öppnade sig när kursdeltagarna gick i närkamp med frågeställningen Kan man flytta en stad?

Kursen fokuserade kring frågeställningar om hur minne och identitet kan tas tillvara i en stadsomvandling som Kirunas. Att identifiera och analysera vilka miljöer som är betydelsefulla för Kiruna och resonera kring hur de kan bibehållas, förstärkas eller omvandlas i den planerade flyttningsprocessen var en utmaning. Olika möjligheter att ta tillvara stadens kulturmiljöer prövades. Återbruk och andra aspekter på hållbarhet – kulturell, social, ekologisk och ekonomisk – blev självklara under arbetets gång och ledde till ställningstagandet att varje byggnad är en resurs såväl kulturhistoriskt som ekonomiskt.

Kiruna är känt för att vara etablerat och uppbyggt som ett mönstersamhälle – och så framställs det också i den politiska retoriken. Att ha samma höga ambitionsnivå nu när staden ska flytta har varit en utgångspunkt i diskussionerna om det nya Kiruna. Kursen har försökt reda ut vad man kan lägga i det begreppet. Att framtidens mönstersamhälle ska rymma spjutspetsarkitektur av hög kvalitet är en självklarhet. Lika självklart är att bebyggelse som