Huset är timrat med traditionell, fogad stengrund och öppna luftventiler. Ursprunglig fyllning i bjälklag är sedan tidigare ägare bytt till gullfiber med asfaboard som trossbotten. Väggarna är invändigt isolerade med gullfiber och innerst spånskivor.
Huset har inte naturligt frånfall och kan i värsta fall hålla vatten stående i grunden. En fuktspecialist föreslår utgrävning av jord, fyllning av håligheter med singel, tätning mot markfukt med folie och murgrundmatta ovanpå. Tätning av fogar och luftventiler samt en krypgrundsavfuktare som startar automatiskt vid för hög rf. Upp mot trossbotten tätas med cellplastskivor.
Nu undrar jag om det finns risker med att täta på detta sätt och går det ens få tätt? Kryprunden är mycket ojämn och har flera ställen med uppstaplade stenfundament för murverk, bärlinor men också naturlig marksten och stenrester från bygget. Avfuktning är behövlig men kan man ändå välja fuktbuffrande material som trossbotten av plank, träfiberisolering för att minska kondensering? Jag måste ändå lyfta på större delen av golven. Dränering kanske kan förbättra något men verkar vara grundvatten som är huvudproblemet. Kanske är avfuktare nödvändig även på sikt? Planen är ett året runt boende om ett par år och då kan även eldstäderna göra nytta, Det finns i alla rum (ingen vermakulit i rökgångarna). Kan jag dra nytta av luft-luftuppvärmning och hålla ca 15 grader vintertid? Hur blir skillnaden med gullfiber kontra träfiber? Jag blir också nyfiken på varmluftsventilerad luft, skulle det kunna vara något eller ökar riskerna med fukt då? Jag vore väldigt tacksam för era synpunkter och gärna tips på sakkunniga i dessa frågor.
Svar:
Inom byggnadsvården förespråkar vi robusta, lågteknologiska lösningar som vi vet håller länge. Det är väldigt sällan hus från 1800-talet byggdes på mark med dåliga förutsättningar och de hus som eventuellt gjorde det finns oftast inte kvar längre. Därför är fukt och mögelproblem i äldre hus oftast orsakade av tidigare utförda och felaktiga renoveringsåtgärder. I det beskrivna förslaget finns en del förslag med tätning och materialval som är tveksamma med tanke på att huset skall stå i ytterligare några hundra år. Läs artikeln På säker grund där vanlig krypgrundsproblematik och dess åtgärder beskrivs.
Alla förslag att motverka naturkrafterna med täta skikt skapar problem på sikt, det gäller till exempel plast på mark och i konstruktionen. Se hellre till att åstadkomma en torrare grund genom förbättrad takavvattning, frånfall runt huset, dränering och markavlopp samt reglering av ventiler så att varm sommarluft inte kan ta sig in i grunden. En avfuktare åtgärdar bara symptomen, inte orsaken och bör bara installeras om huset är felbyggt. Dessutom drar den ström, kräver service och har en begränsad livslängd.
Mineralull, som du har i golvet och i tilläggsisoleringen av väggarna kan ställa till problem om den blir fuktig. Därför föreskriver tillverkarna en tätslutande plast på insidan av isoleringen så att varm och fuktig rumsluft inte kan kondensera i väggen och skapa grogrund för mögel och rötsvamp. Byggnadsvårdare förespråkar istället cellulosafiber eller andra hygroskopiska material som kan vädra ut fukten utan tätskikt.
Fritt vatten under huset behöver inte vara en katastrof men det är bra om man kan se till att det rinner undan till brunn eller stenkista. Hög relativ luftfuktighet (Rh, se diagram i artikeln På säker grund) är värre och i kombination med organiskt material en grogrund för mögel. Grunden för alla åtgärder bör vara en mätning av Rh över tid.
Är en oberoende, ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Det gör vi genom att skapa opinion, sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård, beprövad byggnadsteknik och hållbart byggande.
