En nestor och vän inom byggnadsvården har gått bort. Redan på 1960-talet, då tron på modernismen var som starkast och det storskaliga byggandet manifesterades med miljonprogrammet, höjdes enstaka röster för att även sköta om det äldre byggnadsbeståndet. Detta hade andra anspråk på material och insatser än nyproduktionen, egenskaper som genomsläpplighet och följsamhet. Framför allt måste dess byggnadsfysik och nedbrytningsmekanismer klarläggas för att kunna formulera en korrekt strategi för det långsiktiga underhållet.

I det läget anställde Hans Fog, chef för SIB, ingenjören Ingmar Holmström för att lansera ett nytt ämnesfält »Renoveringsteknik«. Till detta projekt knöt Ingmar snart ett antal intressenter, ägare av kulturhistoriska byggnadsbestånd och verksamma i statliga myndigheter som dåvarande Byggnadsstyrelsen, Fortifikationsverket och Riksantikvarieämbetet i en stödjande expertgrupp. Ingående personer, välkända för Byggnadsvårdsföreningen var ­bl.a. Ove Hidemark, Göran Lindahl, Björn Linn och Axel Unnerbäck.

Ingmar vigde sitt liv åt byggnadsvården, först med inriktning på historiska byggnader, med