Bostadsområden byggda i traditionell stil med småstaden som förebild värderas sällan högt av arkitekter. Däremot uppskattas de av allmänheten. Det visar arkitekten Catharina Sternudd i avhandlingen Bilder av småstaden – om estetisk värdering av en stadstyp, som lades fram i våras vid Lunds universitet.

Avhandlingen har väckt en hel del uppmärksamhet och också skapat debatt.

– Främst media, men också byggbranschen och flera kommuner har visat ett nyfiket intresse. Kommuner och byggföretag vill ofta veta mer om vilka miljöer som uppskattas av lekmän, berättar Catharina Sternudd.

– Från yrkesgruppen arkitekter märker jag olika reaktioner. Många har varit glada över att jag väcker frågor om trivsel och skönhet. Jag har mött igenkännande från flera som arbetar inom byggbranschen. Ingen har vänt sig direkt till mig med negativa kommentarer. Däremot har det i fackpressen förekommit kritiska texter som misstänkliggjort mina motiv och ifrågasatt mina resultat.

Med avstamp i hemstaden

Avhandlingen utgår från hennes egna intryck från Karlshamn, barndomsstaden i Blekinge som hon lämnade på 80-talet:

– Varje gång jag kom tillbaka hade stadsmiljön förändrats på något sätt. Eftersom jag kände miljön började jag reflektera över tankarna bakom förändringarna. Jag blev också nyfiken på hur de upplevdes av Karlshamnsborna själva. Vilka miljöer tyckte de om och vilka upplevde de som mindre lyckade?

Dessa funderingar växte till ett avhandlingsämne och till ett projekt som utvecklades i en riktning som Catharina inte hade räknat med.

– Jag trodde att min studie skulle visa att människor var ganska ointresserade av skönhetsaspekten på stadsmiljön. Framför allt trodde jag att ungdomar skulle ha motsatta värderingar jämfört med äldre. Jag hade väntat mig att miljonprogrammets byggnader skulle upplevas som coola av många under 25. Men så var det inte alls!

Olika ideal

Karlshamnsborna visade sig vara fästa vid de gamla husen. Många tyckte också om nya hus byggda i gammal stil. Catharina började söka efter studier som undersökt samma sak och fann att hennes resultat låg i linje med många andra internationella miljöpsykologiska studier. Vanliga människor tycker om småskalighet, variation, naturmaterial och färg, grönska och ett formspråk som anknyter till en gammal byggnadstradition. Men bland stadsplanerare och arkitekter är det i stället de strama och enhetliga modernistiska och funktionalistiska idealen som dominerar.

Uppfattningen om vad som är vackert är något som arkitekter skolas in i på arkitekturutbildningar i hela världen. Nya byggnader ska enligt den professionella uppfattningen spegla sin egen tid och begreppet ”idyll” är närmast ett skällsord.

Att överbrygga en klyfta

Frågan är vad man kan göra för att överbrygga denna klyfta mellan brukarna och arkitekterna? Hur skapas ett utrymme för större variation och flera personliga uttryck? Catharina Stern-udd, som nu undervisar i stadsbyggnad på arkitektutbildningen i Lund, menar att lärarna spelar en viktig roll.

– Jag tror att vi som lärare behöver värna och vårda varje arkitektstudents estetiska erfarenheter och uppfattningar så att den mångfald som syns vid antagningen inte slätas ut och förbyts i en homogenitet. Men det är inte lätt! Arkitekturundervisning innebär – möjligen oundvikligt – ett moment av smakfostran, säger Catharina Sternudd.

En annan viktig fråga hon vill lyfta fram är behovet av förnyelse och förstärkning av utbildningens samhällsanknytning.
– Arkitekters yrkesroll kräver ansvar och medvetenhet, säger hon.

FOTNOT
Catharina Sternudds avhandling kan beställas från Institutionen för arkitektur och byggd miljö, avdelningen för stadsbyggnad, LTH. Tel 046-222 76 10.

Eva Kvarnström

Redaktör för Byggnadskultur sen 2005

eva@oform.se

4/2007