”Agera!” innehåller artiklar som:

• Upprop kulturarv – till försvar för våra kulturmiljöer
• Kampen om staden
• Att flytta ett hus
• Uppdrag länsombud – både förnuft och känsla
• Det har börjat vända nu – opinionsbildningens effekter på stadsutveckling och kulturmiljö

Barnperspektiv i planeringen

Lovisa Lannerstedt skriver debattartikeln i nya numret.
Läs hela artikel i Byggnadskultur 2.20.

När staden förtätas, görs det på bekostnad av friytor och livsmiljöer som är så viktiga för barn att bristen på dem kan leda till direkta folkhälsoproblem.

Boverket har tagit fram en vägledning för barns och ungas utemiljöer. I den rekommenderas minst 40 kvm per förskolebarn och 30 kvm per skolbarn. Men restriktionerna är inte bindande, utan kan betraktas som »generella rekommendationer«. För stadsbyggandets privata intressenter är barnperspektivet av förklarliga skäl mindre intressant eftersom barnen själva varken har någon ekonomisk makt eller inflytande. Alltså byggs täta, höga hus och kvartersstäder med minimala fri och parkytor och skolor utan skolgårdar.

Konsekvensen blir att möjligheterna till vardaglig, fysisk aktivitet begränsas och barn och ungas hälsa, inlärningsförmåga och sociala utveckling försämras. En undersökning från Folkhälsomyndigheten visar att allt för många barn och unga rör på sig för lite i var­dagen och enligt WHO har förekomsten av barn med övervikt fördubblats de senaste tre decennierna. Ändå kan Boverket konstatera att Sveriges skolgårdar fortsätter att krympa. I en undersökning som SCB utförde2017 var den genomsnittliga friytan per barn i Stockholms län 25,6 kvadratmeter. I samma granskning framgår att det i hela landet finns över 480 000 grundskoleelever med en friyta som understiger de 30 kvm som Boverket rekommenderar. Det motsvarar drygt 40 procent av våra skolbarn.

I takt med att skolgårdarna krymper söker sig förskolor och skolor i allt större utsträckning till offentliga miljöer. Den lilla parkmark som anläggs kommer därmed att slitas ner snabbt, vilket i förlängningen ger hårdgjorda ytor och ytterst lite växtlighet. När grön­områden byggs bort, minskar också dessa miljöer och resultatet blir fler människor på ännu mindre yta.