fbpx

Är det dags att införa en rivningsavgift?

Små idylliska hus, äldre hantverk och kulturhis­toria – det är vad många tänker på när de hör ordet byggnadsvård. Mer hobby än samhällsutveckling och framtid. För de insatta handlar bygg­nadsvård även om att försvara värdefulla byggnader mot förvanskning och rivning.

I tätorterna är det of­tast exploatörer som har ekonomiska intressen av att riva och bygga nytt. På landsorten kan det vara tvärt­om, byggnaderna saknar funktion och är för dyra att underhålla. Byggnadsvårdsföreningen har tagit rollen som husens ambassadörer, för att bevara välbyggda, vackra och sällsynta byggnader.

Med hotande klimatförändringar och överkonsum­tion kommer fler motiv för bevarande. Ur ett livscykel­perspektiv är alla hus resurser, de kostade resurser när de uppfördes och den investeringen är kvar så länge husen står kvar. Det gäller alla hus, även de som inte är små och idylliska. Att riva och bygga nytt på sam­ma plats är från ett hushållningsperspektiv helt uppåt väggarna. Hur kan då värdet av den investerade ener­gin säkras? Är det dags att införa en avgift för att få riva hus? Kanske en sorts koldioxidavgift som motsvarar samhällets kostnader för den investerade koldi­oxiden i det gamla huset som går upp i rök vid rivning?

I april publicerades artikeln »Mest hållbart är att sluta riva« på Brännpunkt i SvD där jag beskrev ovan­ stående resonemang med tre olika exempel från Stock­holmsområdet. Gensvaret var stort, artikeln delades friskt på sociala medier och de allra flesta verkade rö­rande eniga. Många sympatiserar också med resone­manget privat även om de yrkesmässigt lever på att det rivs och byggs så mycket som möjligt.

Det är en stor båt att vända, vi behöver ett anpassat regelverk som gynnar ett mer resurssnålt byggande. Vi uppma­nar er alla att debattera frågan, kommentera och skriva egna artiklar och uppmärksamma onödiga rivningar. Det ger ringar på vattnet och tillsammans kan vi hjäl­pas åt att bidra till ett mer hållbart samhälle.

keyboard_arrow_up