I hörnet av Agardsgatan och Kille-backen, i sluttningen ner mot havet, ligger Stolpagården, en av Båstads många fina gamla handelsgårdar (kv. Musslan 13). När jag kom dit för ett par år sedan, en i och för sig regnig sommarkväll, slogs jag av den rofyllda stämning som man kan möta i en sluten gårdsanläggning. Egentligen bildar byggnaderna runt gården ett U, men den sluttar mot vattnet och avgränsas av en gammaldags, lummig trädgård, som sluter rummet. Jag skulle övernatta i den nya ateljén, den som hade väckt ett sådant rabalder för att den inte var anpassad. Vilket hus var det?

Anpassning – snubblande nära det triviala

Det var en byggnad som jag först trodde var ett gammalt gårdshus med enkupigt tegel och empiredörr, byggt i linje med ett likadant gårdshus, som hör ihop med huvudbyggnaden åt Agardsgatan. Att detta hus hade en kontroversiell gavelfront upptäckte jag inte, lummigheten och den tilltagande skymningen tog över.

Arkitekterna Sune Malmquist och Hervor von Arndt hade skapat en förtjusande idyll, där den halvt skymda gaveln, stående