Ånggenomsläpplighet för tjärad papp

Min släktgård är byggd i etapper ~1880 – 1933. I den sista etappen 1933 byggde man till en lösvirkesdel till den gamla timmerstommen och satte då också på ny spontad fasad med något slags tjärimpregnerat papp under. Jag vill helst isolera väggarna invändigt så jag kan behålla den gamla fina takfoten och även fasadpanelen som är i förvånansvärt gott skick trots sin 88 år på nacken. Men jag undrar om den gamla pappen är för tät vad gäller ånggenomsläpplighet. Jag läser här på forumet att man som tumregel ska ha 5 ggr tätare invändig ångspärr än utvändig vindpapp. Om den yttersta pappen i sig är ganska tät och jag måste ha 5ggr tätare på insidan, kanske den totala konsekvensen blir att vägarna blir alldeles för täta och att det uppstår en risk för att låsa in fukt.

Jag kommer att använda endast hygroskopiska naturmaterial som t.ex. Hunton Nativo. Jag är flexibel vad gäller tjockleken på väggisoleringen. Jag tänkte lyda erfarna råd för att få en bra balans mellan fuktrisk och isolering. Timmerväggarna är idag 20 cm tjocka. Lösvirkesdelen har 15 cm sågspån. Mina tankar hittills är 45-120 mm träfiberisolering invändigt i timmerdelen och 95-200 mm invändigt i lösvirkesdelen.

Första frågan jag måste