På hembygdsgården i Gagnef står ett vackert härbre byggt 1663. Timmermannen Alvar Trogen har inspirerats av den byggnaden i hela sitt liv. Foto: Erik Nordblad

I 68 år har Alvar Trogen arbetat som timmerman. Över 700 byggnader har han timrat och högst av dem alla håller han härbrena. För Anna Sjöstrand berättar Alvar om en kunskap som sitter i handen och blicken och som aldrig kan läras ut i några böcker.

Timret blir en konkret bild av tiden. Efter många hundra år har det mycket att berätta. Foto: Erik Nordblad

Den som behöver något att grubbla över, kan fråga sig om de timrade byggnaderna tillhör vårt rörliga kulturarv.
Å ena sidan hör ett timrat hus till de mest stabila ting en människa kan komma i kon­takt med. Tunga, värdiga timmerstockar vilar mot varandra för eviga tider.
Å andra sidan går timmerhusen att plocka ner stock för stock för att transporteras och ställas upp någon annanstans. Inte minst i samband med skiftesreformerna plockades mängder av timrade byggnader ner för att placeras ut på de nyformade ägorna.
Enligt timmermannen Alvar Trogen i Djurås är det inte i flyttbarheten som det rör­liga ligger. Rörligheten ligger i betraktarens öga. I sinnet. Ett timmerhus lämnar aldrig ifrån sig mer än vad den som ser det kan ta emot, menar Alvar.
Rörlighet handlar om en relation som er­ bjuds den som vill och vågar se. Att på allvar arbeta med trä innebär att fördjupa sin rela­tion till naturen. Till tyngd och lätthet, luft och täthet, fukt och torka, mörker och ljus.

Utrotningshotad kunskap

Alvar vet vad han talar om.
Sommaren 1948 lärde han sig timra av två äldre män som reparerade timmerhus på en fäbodvall i trakten. Någon måste krypa in under husen för att hugga underifrån och Alvar var ung och smidig. Sextioåtta år senare har han timrat omkring 700 nya timmerhus, ansvarat för många antikvariska byggprojekt och hållit ett stort antal kurser och föredrag för timmermän och timmerkvinnor.
I dag är kunskaperna hotade. Åtminstone de kunskaper som är förankrade i erfarenhet och känsla för material och teknik.
– Jag känner att jag behövs, annars hade du aldrig fått ut mig på det här. Ingen tar sig tid att lyssna på folk som kan de gamla hant­verken. Alla har så bråttom säger Alvar när han möter mig vid tåget i Djurås, växlar upp och försäkrar att han har körkort.

Juveler bland timmerhus

Alvar bjuder på en tidsresa i det smäktande landskapet – att bara sitta vid köksbordet med en timmerman vore slöseri med tid. Här­bren är juvelerna bland timrade hus och för att förstå mer om dem räcker det inte att prata.
Ett härbre är ett timrat förvaringshus i för­sta hand för spannmål, mat och kläder. På sommaren kunde det vid behov användas som extrabostad. De härbren som finns kring Siljan i Dalarna kallas framsides härbre med förtak och har ett karaktäristiskt utseende på grund av sin höga ålder.
Vi börjar med att nogsamt studera ett gavel­härbre från sextonhundratalet, timrat med sexkantsknut med glesa såtar.
– Mittenpartiet är påbyggt på artonhundra­talet, knutningen är typisk för den tiden, timret ger mycket på höjden och ligger väl­digt tätt. Man har återanvänt gavelspetsen, åsarna och taket så där uppe återkommer den riktigt gamla tekniken igen. Titta så ser du.

Alvar undersöker sitt favorithärbre i Gagnef. – Kom och titta här så får ni se vad som hänt sedan 1600-talet! Foto: Erik Nordblad

Efterhand framträder härbrets form och egenskaper: underredet av fyra stockar och »ben« som bär upp hela huset så att det kom­mer upp från marken i skydd från fukt och djur. Den breda dörren två stockvarv upp, gjord av två plankor kluvna ur en grov stock och med en slå rakt igenom, perfekt anpassad till dörrgåten som vilar i bottenstocken. Spåntaket där stockarna dragits ut en bit för att fungera som takkonsoler. Vindfånget som en veranda.

De egna ritningarna är både ett pedagogiskt redskap och ett sätt att sortera tankar och kunskaper. Foto: Erik Nordblad

På hembygdsgården i Gagnef visar Alvar ett riktigt smycke till härbre, färdigställt 1663 och hitflyttat i början av förra seklet när hemslöjdspionjären Ottilia Adelborg påbörjade sitt projekt att dokumentera och bevara folkkulturen i trakten. Byggnaden skimrar. Det timmer som ligger i skydd för vind och sol lyser vitt och huset kunde varit byggt för tjugo år sedan.

Kunskap sitter i händerna

– Karin och jag har pratat mycket under ett långt liv tillsammans, berättar Alvar. Men viktigast är att kunna vara tysta tillsammans. Foto: Erik Nordblad

I Alvar och Karins förstukammarstuga bjuds jag på kaffe. Som ordet förtäljer möts man av en förstuga i mitten av huset, innanför för­ stugan köket, till vänster den traditionella mjölkkammaren och det enda bostadsrum­met till höger. Egentligen byggde Alvar huset som verkstad, men det pockade på att bli bostadshus.
Vi kommer snabbt till den gordiska tim­merknuten; hur många varianter av knutar finns det egentligen?
– Det vore lättare att tala med dig om detta om du var timmerman. Men svaret är att det beror på vem du frågar. Jag har räknat mig till 18 kategorier av knutar, med ett antal underkategorier av varje. Andra säger 300. Men det spelar ingen roll hur många typer av knutar man sett på bild om man inte har pro­vat att timra.

Jag har legat på knä för timringen i hela mitt liv. När huset väl står där på sin plats och flinar, då känns det gott i hjärtat.

Den timrade komposten hjälper till att hålla Alvar och Karin självförsörjande på grönsaker. Foto: Erik Nordblad

Timmerman är jag inte. Men så mycket förstår jag, att mycket är oskrivet om timmer och att kunskapen sitter i händerna och blicken. Alvar själv är en skicklig tecknare och hämtar sina egna ritningar. Med hjälp av skugga och ljus visar han fram hur de olika knutarna ska sammanfogas till en byggnad.
– Jag har legat på knä för timringen hela mitt liv. När huset väl står där på sin plats och flinar, då känns det gott i hjärtat.
Vården av timmerhusen är en allvarlig fråga. Man lägger inte ner veckor och månader och alla sina kunskaper på ett timmerhus för att sedan lämna det åt sitt öde.
– Allra viktigast är att hålla fukten borta från grunden. Men det är också viktigt att byta ut dåliga delar. Att vara tillsammans med sitt hus och efterhand se vad det behöver.
Regnet börjar falla, men innan vi ska åka tillbaka till stationen beskådar vi den timrade komposten. Alvar berättar att Karin och han är självförsörjande på grönsaker. Det är viktigt.
I morgon väntar Alvar besök av några som är intresserade av timring. Den som visar res­pekt för hans kunskaper är välkommen hit.
Timmerman eller ej.

Anna Sjöstrand är journalist med skogens kulturhistoria som specialområde. anna@velda.se

Meny

Innan du frågar

Ställ en fråga (gammal)

Anmälan Byggnadsvårdsläger

  • OBS! Lägren kan i de flesta fall tillgodose kost vad gäller allergi eller vegetarisk mat, dock ej specifika dieter).
    Observera att lägret blir billigare med ett medlemskap (dock ej för trädgårdslägret som redan är nedsatt i pris).
    Här godkänner du att bilder som tas på lägerdeltagarna kan komma att användas av Svenska byggnadsvårdsföreningen i marknadsföringen för byggnadsvårdslägren. Marknadsföringen innefattar bland annat hemsida, sociala medier och tidningen Byggnadskultur. Att godkänna är frivilligt, men vi är tacksamma för alla möjligheter att kunna sprida byggnadsvården i våra kanaler.

LÄGG TILL DITT ARRANGEMANG

januari 2020
mars 2020
Inget evenemang hittades!