Vårdprogram för trädgårdar - Historiska kunskaper för framtida skötsel

Kategori: Trädgård

Bergshyddan, trädgårdsmästarbostad på 1700-talet, borgerligt sommarnöje på 1800-talet och i början av 1900-talet permenentbostad för en konstnärsfamilj. Trädgård med fruktträd, grönsaksodlingar, krusbär längs mittgången, syrenhäckar och blomrabatter.

En trädgårds kulturhistoriska värde består av vad trädgården kan berätta om sin historia – om hur trädgården använts, vad som har odlats och om trädgårdens betydelse för människor i olika tider. Maria Flinck visar på värdet av att upprätta ett vårdprogram för sin trädgård, och ger oss en introduktion i hur man går till väga.

Trädgården finns kvar och de flesta växterna. Grönsakslanden har dock gjorts om till gräsmattor med ett rikt vårflor. Idag används Bergshyddan av Stockholms stads kulturför- valtning som stipendiebostad för nordiska kulturarbetare.

För att inte förstöra en möjligen intressant historisk trädgård bör man utgå ifrån att alla trädgårdar kan vara värdefulla tills dess man undersökt saken. Allting i alla trädgårdar är inte värt att bevara. Vad som är bevaransvärt är vad undersökningen ska klargöra.

Vårdprogram
För att kunna bevara sin trädgårds kulturhistoriska värden behöver man ha kunskaper om hur trädgården förändrats genom tiderna och om vilka spår av historien som finns kvar. I ett vårdprogramsammanställs kunskaperna systematiskt så att trädgårdens kulturhistoriska värde tydliggörs och ett långsiktigt mål för skötseln kan ställas upp. Vårdprogrammet är till hjälp dels för planeringen av den dagliga skötseln, delsvid större förändringar samt vid byte av ägare och/eller trädgårdsmästare.
Vårdprogrammets omfattning och innehåll kan variera beroende på trädgårdens ålder, storlek och komplexitet. För en mindre trädgård vid till exempel ett torp eller egnahem, passar en enkel version bäst.

Historiska källor
En gammal trädgård hade inte funnits kvar om den inte hela tiden fortsatt att vara användbarför sin ägare. Genom historien har olika ägare bevarat, förändrat och nyanlagt för att trädgården skulle passa till nya idéer och funktioner.
    I vårdprogrammet beskrivs trädgårdens anläggning och vilka förändringar den genomgått genom tiderna med hjälp av historiska källor och litteratur. De viktigaste källorna är kartor, ritningar, fotografier, teckningar och andra bilder, brandförsäkringar, bouppteckningar, brev, dagböcker och andra anteckningar om trädgårdens innehåll, skörd, inköp etc. Intervjuer med tidigare ägare/brukare/trädgårdsmästare, grannar och släktingar kan ge ytterligare detaljer.
    Det enklaste är att börja med att intervjua närstående personer. Dessa kan också ha foton, brev eller andra privata papper. Hos hembygdsföreningen, lokala museer och arkiv, länsmuseer och lantmäteriet kan man ofta hitta något om trädgårdar.

Inventering av trädgården
För att kunna identifiera kvarvarande historiska spår i trädgården behöver man göra en noggrann fältinventering. I den ingår planritning av tomten, inventering av växter och andra material,samt fotografering. Med hjälp av de insamlade uppgifterna kan man sedan beskriva hur trädgården ser ut idag med rum och siktlinjer vad trädgården innehåller, samt hur den sköts och används.
    För att rita en plan kan man behöva göra en uppmätning om inte en sådan gjorts tidigare. Det man behöver få med är planformer, höjdskillnader, inhägnader, markmaterial, funktioner, planteringar samt prydnader och annan utrustning.
    Med hjälp av fotografier kan man dokumentera rum, siktlinjer och relationer mellan rummen inom trädgården och även utsikter mot omgivningen. Detaljbilder av trädgårdens material och färger samt modeller på staket, grindar, möbler och prydnader visar sig ofta användbara.
    Växtinventeringen behöver göras under en hel växtsäsong för att man ska få med allt från vårens lökväxter till höstens fruktsorter. Individuella växter identifieras så noggrant som möjligt, helst med både art- och sortnamn. Kan man inte växterna själv så kan man ta hjälp av kunnigare vänner, experter vid botaniska trädgårdar eller i föreningar som sysslar med olika växtslag till exempel Svenska Rosensällskapet eller Sveriges Pomologiska Sällskap.
    Rabatter, buskage eller andra planteringar med olika slags växter i, kan behöva beskrivas mer i detalj med en plan eller genom att växterna listas i den ordning de växer. Genom att fotografera vid olika årstider får man med förändringar i blomning, färg och täthet under årets lopp. Vedartade växter kan ha bevarat spår av tidigare skötsel t ex beskärning, vilka är viktiga att dokumentera med fotografier efter att löven har fallit av. Om det gäller träd bör man också mäta höjderna där beskärningarna har gjorts. Om något gammalt träd måste fällas kan man bevara en skiva av stubben så man kan räkna årsringarna.
    Det helhetsintryck trädgården ger, sinnesupplevelser såsom ljud, lukt och vind vilka inte syns på en plan eller en bild, kan också beskrivas i text. En noggrann beskrivning av trädgårdens utseende idag blir ett viktigt historiskt dokument i framtiden.

Historiska spår och värdering
Genom att jämföra fakta om trädgården från de historiska källorna med vad som finns i trädgården idag, kan man urskilja lämningar från olika tider. Kanske är tomtens storlek och form densamma som när den först bebyggdes i början av 1700-talet. Kanske fick staketet sin nuvarande form på 1920-talet och skvallrar om att stadens villaideal då spridit sig till landsbygden. Kvarstående fruktträd och bärbuskar berättar om hur viktig trädgården var för hushållets försörjning innan köksträdgården blev gräsmatta på 1950-talet. En ring av snödroppar i gräset visar var en blomsterrundel legat. Plattläggning mitt i ett syrensnår berättar om bersån där familjen drack eftermiddagskaffe.
    Sådana drag i trädgården berättar både om den enskilda trädgårdens historia och om trädgårdars historia i Sverige i allmänhet. De ger en trädgård dess kulturhistoriska värde.

Förändringsmönster och målsättning
En trädgårds historiska förändringsmönster bör ligga till grund för den långsiktiga målsättningen för skötseln och för bedömningen av möjliga åtgärder.
Det finns tre utvecklingsmodeller för trädgårdar:
1. Trädgårdar som under historiens lopp har skötts och utvecklats med stegvisa moderniseringar och nyanläggningar. Om alla tidsperioder har avsatt spår och trädgårdens utseende visar bitar av hela dess historia, då vore det fel att plötsligt avbryta den utvecklingen. Istället fortsätter man traditionen med att bevara vissa delar och modernisera andra.
2. Trädgårdar som har lagts om radikalt flera gånger under sin historia. Där kan man förhålla sig friare och antingen rekonstruera en tidigare period eller bevara den nuvarande anläggningen eller göra en ny modernisering.
3. De trädgårdar där den ursprungliga anläggningen, även växterna, är välbevarade. Dessa trädgårdar är väldigt få och oftast inte så gamla, men de är alla värdefulla och viktiga att bevara så länge det går.
    För att bevara en trädgårds kulturhistoriska värden krävs rätt skötsel av alla dess delar med hänsyn till växternas naturliga föränderlighet. För att trädgården ska förändras i önskad riktning måste det finnas ett tydligt mål för hur trädgården ska komma att se ut, vad den ska innehålla och hur den kan användas. Allt man gör i trädgården från veckans gräsklippning och ogräsrensning till årets beskärning av träd och buskar ska vara steg på vägen mot målet.
    Vill man göra större ingrepp, för att återställa någon förfallen del eller för att göra en ny anläggning, kan man med hjälp av vårdprogrammet se vad man riskerar att förlora av de historiska lämningarnaoch vad man kan förbättra. Vårdprogrammet bidrar till en större medvetenhet i arbetet med historiskt värdefulla trädgården.

Författare
Maria Flinck

etnolog, konstvetare och trädgårdshistoriker.

 

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in