Nytt liv i gammal trädgård

Kategori: Trädgård

Att äga en äldre trädgård är att äga ett kulturarv som man fått att förvalta till nästkommande generationer. Det är också en fantastisk förmån som ger njutning åt såväl kropp som själ – och lite ont i ryggen! Men trädgården kan också orsaka en viss uppgivenhet. Hur och med vad ska man börja?

Orsaken till att man blivit med trädgård är ofta att man fallit för det gamla, charmiga huset och trädgården följde med på köpet. Där går förfallet fort om skötseln uteblir. På bara några år förvildas och förväxer den mest välansade trädgård. Men genom att skaffa kunskap och noga tänka igenom varje åtgärd går det att få den mest igenväxta trädgård tillbaka till sin forna glans och samtidigt anpassa den till sina egna behov! Glädjande nog ökar trädgårdsintresset för varje år och alltfler vill lägga ner den tid och det arbete som krävs för att bevara sina äldre trädgårdar.

Trädgårdens kulturarv 
De flesta av dagens äldre trädgårdar har inte mer än 100–150 år på nacken. Det var först då som gemene man hade råd och tid att använda marken till något mer än nyttoodling. I början av 1900-talet blev en egen trädgårdstäppa verklighet för fler människor i och med egnahemsrörelsen. Under 1900-talet har så en förskjutning skett mot att se trädgården som en hobby och ett ställe för vila och rekreation.

Samma varsamhetsprincip som man förespråkar vid renoveringar av hus kan man använda vid återuppväckande av trädgårdar. Det är lätt att falla för alla trädgårdstrender som förföriskt presenteras i trädgårdstidningarna. En gammal trädgård kräver att man skyndar långsamt. Det går att göra förändringar som tar hänsyn till trädgårdens historia och samtidigt behålla dess karaktär. I början är det lätt att göra för stora förändringar som man sedan ångrar. Kanske räcker det att göra om en liten del av trädgården eller att placera ut krukor med ettåriga sommarblommor i årets färg?

Tålamod och detektivarbete 
Första åtgärden heter tålamod! Det tar tid att lära känna sin trädgård. Hela det första året, genom alla årstider, ska man bara följa den passivt. Fotografera och anteckna vilka växter som kommer upp för varje säsong. Finns det fortfarande kvar en grundstruktur som är läsbar i trädgården? Finns det gångar, trappor eller terrasser kvar? Kantstenar kan berätta om bortglömda rabatter och spår av upphöjda odlingsbäddar kan visa var kökslanden låg.

Notera hur solen rör sig, var finns det sittplatser idag, ligger de bra? Är det för skuggigt eller för soligt? Var är det blåsigt och var är det lä? Varifrån är det insyn? Om det kliar i odlarfingrarna kan man alltid börja med städning av nerfallna grenar och gamla löv och kanske ordna med en bra kompost. Genom en försiktig bearbetning av jorden kan man väcka gamla frön och plantor till liv igen. Man ska dock inte rensa för noga eftersom vissa bladrosetter kan vara någon intressant växt.

Att studera andra trädgårdar i grannskapet är också en bra källa till kunskap. Ta kvällspromenader och titta efter vilka växter och träd som verkar vara vanliga i traktens trädgårdar. Prata med grannarna, sannolikheten är stor att det finns liknande växter i din trädgård då det var vanligt förr att man delade och bytte plantor med varandra. Den tidigare ägaren kan också vara en källa till kunskap. Det finns kanske gamla foton som visar hur det sett ut. Många trädgårdar har skiftat utseende genom åren då varje ägare genomfört sina förändringar. Det bör man ha i åtanke för att bättre förstå hur det har sett ut från början. Den lokala hembygdsföreningen eller det kommunhistoriska arkivet kan också ge intressanta upplysningar.

Tomtkarta, uppmätning och dokumentation 
En uppmätning och dokumentation av trädgården är en bra början. Man använder sig av en tomtkarta som underlag, vilket ska finnas till alla fastigheter. Den kan beställas, oftast gratis, från respektive kommuns lantmäteri. Skalan kan dock variera. Omvandla den till något hanterbart, enklast är 1:100. Nu kan hela trädgården mätas in och alla delar markeras: gångar, träd, murar, häckar, buskage osv.

Vid uppmätning av en normalstor trädgård använder man ett 25-meters måttband eller lasermätare. Använd huset som utgångspunkt när du mäter, eftersom trädgården oftast utgår därifrån. Rita också in nya växter allt eftersom de kommer upp fortlöpande under växtsäsongen.

Träd, häckar, buskar och bersåer
Trädgårdens tak och väggar brukar man kalla träden och häckarna. Om inget annat finns kvar av en trädgård brukar åtminstone några gamla förvridna äppelträd stå kvar och minna om det som en gång fanns. Några vanliga äldre äppelsorter är Cox Orange, Gravensteiner, Ribston, Åkerö och Astrakan. Även äldre fruktträd som inte längre ger någon frukt är värda att spara. De ger behaglig svalka och skugga vid gassande sol och fungerar som insynsskydd.

Var rädd om övriga stora, uppvuxna träd, de fungerar också som tak. Anlita en arborist om träden är stora och har många döda grenar som behöver tas ner. Vanliga trädsorter som fungerat som vårdträd är lind, kastanj, lönn och ask. Även björkar har varit vanliga i villaträdgårdarna, liksom olika prydnadskörsbär.

Häckar har kortare livstid än träd, men är en lika viktig del i trädgården. Både som insynsskydd mot gatan och grannar och som rumsbildare inne i trädgården. De har med all säkerhet vuxit mer än vad som var tänkt, men kan föryngringsbeskäras så att de bli täta och fina igen.

Vanliga häckväxter som använts under hela 1900-talet är liguster, avenbok, gran, idegran, snöbär, olika sorters spirea, hagtorn och senare tuja och berberis. Vanligast i den äldre trädgården är ändå syrénhäcken eller bersån! Äldre häckar blir dock lätt glesa nertill. Gör då en ordentlig beskärning, syréner är svåra att ta död på.

En annan blommande buske som varit populär är doftschersmin.

1960- och 70-talets trädgårdar dominerades av de städsegröna barrväxterna. Idag har de ofta förväxt sig och blivit alltför höga och stora. För att bevara karaktären på den här typen av trädgård kan man gallra bort en del och stamma upp prydnadsgranar och tallar som blivit för täta eller risiga nertill.

Gångar, murar, trappor
När man pratar om gångar i äldre trädgårdar är det säkert grusgången man först tänker på. Gångar skapar struktur åt en trädgård men deras främsta uppgift är att man ska kunna ta sig torrskodd mellan olika delar av trädgården. Den raka huvudgången från entrégrinden fram till huvudentrén, kantad av fruktträd och perennrabatter är den mest klassiska av alla grusgångar.

Om det inte finns några synliga grusgångar kvar kan man titta efter spåren i gräsytorna. Det är lättast att se tidigt på våren innan gräset har börjat växa. Där den tidigare grusgången legat brukar man kunna ana en svag nivåskillnad eller olika nyanser i gräsmattans färg. Ofta ligger gången kvar under grässvålen och går att ta fram igen. Det kan räcka med att markera ytterkanterna, gräva bort det översta lagret med grus och jord och lägga på nytt grus.

Gårdsgrus eller ärtsingel med en kornstorlek på 8 mm passar bäst in i en äldre miljö. Om det har skett stora sättningar kan man behöva göra om gången från början. Äldre tiders grusgångar bestod ofta av sand eller jord som packades hårt med en vält. Man lade sedan ett tunt gruslager ovanpå. I och med att man packade jorden så hårt förhindrade det ogräset att växa. När man idag går med skyffeljärnet luckrar man jorden och ger ogräset en chans att växa bättre! Här får man antingen gräva om gången och lägga markduk under gruset som håller ogräset stången. Eller så skyfflar man och accepterar lite ogräs. Man kan också vattna det med ogräsättika.

Olika sorters sten har också varit ett vanligt gångmaterial, framför allt oregelbundna former av kalksten, skiffer och natursten. Mycket populärt under funkisperioden var gångar, uteplatser och dammar av kalksten. Det kan vara svårt att renoveranaturstensgångar själv, anlita en stensättare för större arbeten. Att räta upp enstaka sneda stenar är enklare och kan göras med hjälp av spett, lite sättsand samt armstyrka. Fram emot mitten på 1900-talet blev det modernt med betongplattor, gärna med olika inlagda mönster. Eftersom det idag är svårt att hitta likadana får man acceptera att vissa plattor är i dåligt skick hellre än att ta bort alla.

Branta och sluttande tomter har gjorts mer användbara genom stödmurar och terrasseringar. Något man ofta kan se är en låg naturstensmur mot vägen med en häck planterad ovanpå. Här kan det uppstå problem när häcken växt sig stor. Rötterna kan då tränga på bakifrån varvid stenarna har kalvat ut. Det går att laga. Man får försöka beskära både rötter och grenverk och lyfta tillbaka stenarna.

Grindar och staket
En välkomnande entré har alltid varit betydelsefull, därför har grindens utformning varit viktig. Man tillverkade den ofta själv, antingen efter en färdig ritning eller eget mönster. Variationsrikedomen var stor. Har man den äldre grinden kvar ska man vara rädd om den. Kanske går den att renovera. Om inte, mät upp den och tillverka en ny eftersom den hör ihop med huset stilmässigt. Gamla staket går också att laga. Äldre tiders staket hade ofta smalare spjälor som satt tätare än idag och var dessutom högre. Det klassiska staketet är det faluröda med vitmålade spetsar. Vanligt förekommande var också nätstaketet med stolpar i granit eller cement. Runt 1920 började staket och grindar av järn bli alltmer populära. Dessa finns i större utsträckning kvar än trägrindarna och går att renovera och måla själv. 

Jorden
Jordstrukturen behöver säkert också förbättras efter år av uteblivet underhåll. Ta reda på vad för slags jord trädgården består av. Lerjord eller sandblandad jord eller något däremellan? Anpassa näringstillförseln därefter. De flesta jordar mår bra av välbrunnen stallgödsel och kompostjord. Undvik konstgödsling, vilket på sikt utarmar jorden. Använd inte jordfräs, den splittrar bara fleråriga rotogräs som tistlar i massor av småbitar som sedan i sin tur ger upphov till nya ogräsplantor. Den hackar också sönder blomsterlökar och rötter på växter som man vill bevara. Här är det långsammare och tyvärr mer arbetsamma metoder som handrensning med rensjärn som gäller.

Perenner, sommarblommor och rosor
Mormorsväxter, gammaldags blommor, torpväxter, kärt barn har många namn. Vad vore den äldre trädgården utan perennerna som troget kommer tillbaka år efter år? Rabatterna planterades med de blommor man hade att tillgå – ärvda, självsådda eller de man fått. Det resulterade i en mix av färger och former som inte alltid faller en mer estetisk lagd nutidsmänniska i smaken.

Den vanligaste typen av rabatt var den raka på bägge sidor om gången från grinden upp till huvudentrén. Här kan bara nämnas några av de allra vanligaste och tåligaste växterna man kan hitta i äldre trädgårdar. Pioner, löjtnantshjärta, aklejor, såpnejlika och stormhatt. Poetnarcisser, malvor, lupiner och krolliljor. Guldbollsrudbeckian, stjärnflocka, trädgårdslysing och stockrosor. Listan kan göras hur lång som helst.

Äldre perenner kan behöva delas för att må bra och blomma igen. Några odlingsvärda ettåringar måste få komma med också: luktärter, sommarlövkoja, astrar, ringblommor och lejongap (som kan övervintra). Ingen trädgård utan gamla, tåliga rosor som överlevt med små krav på växtplats och skötsel. Populära sorter som ofta finns i äldre trädgårdar är vit bondros, Rosa Alba 'Maxima' och 'Maiden's Blush'. Pimpinellrosor, Rosa Pimpinellifolia kallas ofta torparrosor. Andra sorter är avtypen gallicarosor, Rosa Gallica, hundrabladsrosor eller centifolierosor, Rosa 'Major' och vresrosen, Rosa rugosa. Även äppelrosen, Rosa rubiginosa är en mycket vanlig sort som funnits sedan medeltiden.

Rosor är ett invecklat ämne och skulle egentligen behöva en helt egen artikel. Om man inte hittar någon gammal ros i sin trädgård finns det många gamla sorter i välsorterade handelsträdgårdar att få tag på.

Köksträdgården
För 100 år sedan var trädgårdsliv detsamma som odling för självhushållning. Idag odlar vi för nöjes skull, för att känna tillfredsställelsen att ta upp sin egen färskpotatis. Om man har möjlighet och ork är det roligt att gräva fram det gamla kökslandet igen. Det ska ligga soligt och inte för nära träd som suger vatten. Det får gärna vara stort nog för växelbruk. Köksväxter vill ha lucker och näringsrik jord så man kan behöva blanda i kompostjord och välbrunnen stallgödsel. Så grönsakerna i rader, i nord-sydlig riktning så kommer solen åt bäst. Tidig potatis, morötter, rädisor, spenat, sallad, bönor, lök och rödbetor är några vanliga grönsaker som odlats länge och som fortfarande är lätta att lyckas med. Dessutom vill man kanske få plats med lite rabarber och kryddväxter.

Trädgårdsprydnader och möbler
Har man tur finns det gamla trädgårdsmöbler kvar undanställda i uthus eller förråd. Annars finns idag många gamla modeller i nyproduktion. Både klassiska, vitmålade trämöbler eller stolarna från Grythyttan med gung. Till prydnaderna i en äldre trädgård hörde också ett solur, vita snäckor och olika sorters planteringsurnor, i järn eller gjutna i betong.

Till sist: glöm inte att en trädgård även är till för vila och avkoppling!

Läs mer

Det finns en oändlig mängd trädgårdsböcker men inte så många som tar upp äldre trädgårdar och bevarandefrågor. Här kommer att axplock av bra litteratur. Vissa böcker får man tyvärr söka antikvariskt. Den givna boken i sammanhanget är Christina Ilminges Bevara och sköta en gammal trädgård, Prisma 2002. Den vänder sig till alla som är intresserade av att läsa mer om hur man bevarar en äldre uppvuxen trädgård. Vidare finns Åsa Wilkes Villaträdgårdens historia, Prisma 2006, som behandlar precis det titeln säger. Om man vill läsa om ldre trädgårdsväxter finns Karin Berglunds Längtans blommor, om gammaldags trädgårdsväxter, Rabén & Sjögren 1987. Trädgårdsväxternas ursprung kan man hitta i den lilla, vackra Trädgårdsväxternas kulturhistoriaFlora, av Brent Elliot, AlfabetaAnamma 2005. Ren trädgårdshistoria finns i Penelope Hobhouses Trädgårdskonstens historia 3000 år, Natur & Kultur 2004 och mer svenskt, sörmländskt i Maris Flincks Tusen år i trädgården, Rabén Prisma 1994. Goda råd kring köksodling får man i Lena Israelssons Kål & krasse, Bonniers 2005. Inspiration och bygginstruktioner till grindar och staket hittar man i Hans Mårtenssons Grindar, staket & plank, Rabén Prisma 1998.

Fröfirmor

Några fröfirmor med äldre växter i frösortimentet:

• Impecta Handels, www.impecta.se

• Runåbergs Fröer, www.runabergsfroer.se

• Lindbloms Frö, www.lindbloms.se

• Rara Växter, www.raravaxter.se

Utgiven i nummer:
2/2008

Ulrika Rydh är byggnadsantikvarie med trädgårdshistorisk inriktning och Byggnadsvårdsföreningens länsombud i Stockholms län.

Hon driver det egna företaget Hus & Grönska, som hjälper privatpersoner med frågor kring byggnadsvård och äldre trädgårdar.

 

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas