Lummigt 60-tal med kvalitet

Kategori: Trädgård

Generationsskiftet är nu på gång i en av våra vanligaste bostadsmiljöer, villaområdena från 60-talet. Här är husen enkla, både på utsidan och inuti, och tidens funktionella ideal syns också i trädgårdarna. Nya ägare har behov av förändringar av både hus och trädgård. Då gäller det att se och få med sig de kvaliteter som är värda att bevaras.

På min gata i Lund ser alla villor likadana ut. 1964 lät Lomma Bygg AB, LOBA, uppföra ett tjugotal friliggande typhus med gavlarna tätt utmed gatan. De flesta hus och trädgårdar är ganska väl bevarade. En del förändringar har skett, mestadels mindre ombyggnader. Ytterst få hus har fått andra tillbyggnader och de är oftast utförda med hänsyn till det befintliga husets karaktär.

Tillbyggnaderna har klätts med tegel på både fasad och tak. Bara några få hus är helt orörda och har ägare som varit med sedan starten. De sista generationsskiftena sker nu och den tydliga tendensen är att de nya ägarna tar helhetsgrepp på såväl huset som tomten. Därför är det nu hög tid att reflektera över husens karaktärsdrag.

Tidstypiskt 60-tal
Bebyggelsen i stadsdelen Mårtens Fälad består av villor, kedjehus och radhus från 1960- och 1970-talen. Många av villorna är likadana i ett och ett halvt plan med tegel, lättbetong och plåt som fasadmaterial. På en del gator varierar villorna i utseende mer, men genom att de har samma tak-- form, fasadmaterial och läge i förhållande till gatan ger de ett sammanhållet intryck.

Andra gemensamma nämnare är att de flesta tomtavgränsningar utmed gatan utgörs av häckar och tidstypiska material som kalksten, betong och gatsten. En bidragande orsak till varför området ändå känns omväxlande är att terrängen utnyttjats i planen och gatorna har fått en böjd eller uform. 

I enlighet med tidens planideologi är få gator genomfartsleder. Separata cykel- och gångvägar finns i det utsparade grönstråket Sommarlovsparken. Parken består i princip bara av en bred gräsplan med planterade buskage och en gammal pilallé. I anslutning till parken som är förbunden med det gamla järnvägsspåret finns gångstigar, gräsplaner, tennisplaner, lekplatser, förskolor och en bygglek. Därmed är 1960-talets krav på både rekreation och trafikseparering uppfyllt.

Enkelt ute och inne
Typhusen på vår gata är ganska tidsenliga, de är enkla både till sitt yttre och inre. Här finns inga extravaganta lösningar, allt är noga planerat och enligt dåtidens byggstandard. Den exteriöra enkelheten består i husens form med sadeltak på bostadsdel och platt tak på garage. Materialen är siporex på gavlarna, tegel på långsidorna, panel på gavelröste och garage i svart samt tegelpannor och papp på tak. Fönstren är vita med två lufter och huvudentrén är i teak. Detaljerna är få och sparsmakade i enlighet med 1960-talets ideal. Upprepning och enhetlighet var estetikens ledord och inte, som nu, variation.

Ombyggt och förändrat 
Husen är bara på 121 m2, och motsvarar alltså inte dagens krav på stora sällskapsytor och badrum, tvättstuga med plats för alla maskiner, separat entré samt något arbets- och gästrum. De flesta ombyggnader har inte inbegripit några yttre förändringar då det handlat om att införliva garaget som bostadsyta eller om att riva invändiga väggar. Många har i första hand byggt takfönster i stället för kupor. Andra mer synbara förändringar är när husen under energikrisen tilläggsisolerades och tvåluftsfönstren byttes till perspektivfönster. Det stora fönsterpartiet i vardagsrummet är däremot oftast bevarat. En annan förändring som är tydlig från gatan är att många uppfarter bebyggts med carport, som en följd av inredandet av garagen. Många av de här husen har även fått en tillbyggnad framför entrén.

Tomt och trädgård 
Då husen är placerade i ena hörnet av tomterna blir det, trots att de bara är på omkring 550 m2, ganska stora sammanhängande ytor kvar på baksidan till trädgård. I linje med funktionalismens idéer om möjlighet till solbad, sport och spel är den största delen av trädgården avsatt till gräsmatta. Gräsmattan var trädgårdens främsta smycke. Därför skulle den vara fri från gångar och onödiga rabatter.

I husköpet ingick förutom gräsmatta även häckar på alla sidor, två fruktträd och några buskar. De vanligaste häckarna är liguster, spirea, oxbär och paradisbuske. De flesta träd och buskar är planterade utmed trädgårdens kanter och främst koncentrerade till de inre hörnen och den bakre gränsen. Vanliga träd har bortsett från de ursprungliga fruktträden varit björk, tall, cypress och magnolia. Nyttoträdgården har varit inskränkt till några fruktträd som äpple, plommon eller körsbär samt någon bärbuske och rabarber. Trädgårdarna ger ett lummigt intryck, mycket på grund av alla häckar och träden som vid det här laget är uppvuxna.

Rabatterna
Husen på den ena sidan av gatan är indragna bara en dryg meter. Här utgörs förgården av en terrasserad rabatt längs husets gavel. Längs resten av gatugränsen finns en häck. De andra husen har mer plats längs hela tomtgränsen för både häck och gräsplätt. Rabatterna inskränker sig i många fall till just den lilla remsan framför huset. Här kan man se att växtvalet varit ganska traditionellt. Som grund har man valt växter med lång blomning som rosor, kinesisk kärleksört eller växter som fyller ut och trivs i ett väldränerat och soligt läge som silverarv, lavendel, sedumväxter och aubretia. Som utfyllnad eller stomme finns inslag av mindre formklippta buskar som tujor och lagerhägg. Vårlökarna är ett givet inslag i många av rabatterna och det märks att det funnits en stark tradition att hälsa våren välkommen med en praktfull rabatt med snödroppar, krokus, våriris och påskliljor.

Rabatterna sätter stor prägel på huset och representerar den övriga trädgården som i många fall inte syns från gatan. Resten av trädgården är skymd av huset och häckarna. Rabatterna har ursprungligen varit uppmurade med kalksten. Då stenarna kanat ut har man antingen murat fast dem med bruk eller bytt mot slipers på 1970-talet eller byasten under 2000-talet. Även om inte alla rabatter är så välskötta är det få som lagt igen dem helt. Att fylla ut med kullersten eller gräs på en så liten yta blir en förhållandevis stor förändring som påverkar hela gatumiljön. 

Nya beläggningar
De kanske mest synbara förändringarna på uppfarterna, förutom de redan nämnda carportarna och entrétillbyggnaderna, är nya beläggningar. Uppfarterna har varit belagda med kvadratiska betongplattor, med eller utan sjösten, som varvats med smågatsten. Beläggningen ersätts allt oftare med byasten. Då de flesta uppfarter inte är bredare än garaget är de ganska trånga och här ska många funktioner rymmas på liten yta. Bilen som numera inte får plats i garaget, cyklar, cykelkärror, barnvagnar och soptunnor. Cyklarna kan stå i de garage som ännu inte blivit ombyggda och i några fall har det uppförts cykelskjul vid tomtgränsen. 

Förändringar av husen påverkar i hög grad också trädgårdarna och uppfarterna. Även i trädgårdarna läggs det byasten. Altanen framför vardagsrumsfönstret var från början liten och belagd med betongplattor. I en del fall har den utökats och då lagts om med byasten eller trädäck. I andra fall har man slutat använda den. Det hänger samman med att den ligger nära grannen och gatan. Men det är nära till köket och den är solbelyst större delen av dagen så egentligen skulle den fungera bra. Istället används platsen längst bort i hörnet av trädgården. Det är avskilt men problematiskt när all mat, dynor, barnstolar och annat skall bäras dit.

Förhållandet till gatan 
Vilket ställe i trädgården man väljer att använda som uteplats speglar husets förhållande till gatan, trädgården och grannhusen. Tomterna är inte så stora och husen är placerade nära gatan, varför man väljer att dra sig tillbaka längre in i trädgården. Då husen är placerade nära varandra samspelar de på så sätt att planlösningarna är spegelvända. Det innebär att de som har köket närmast gatan slipper se vad grannarna mittemot äter till middag då de i sin tur har sitt kök i andra änden av huset. 

På samma sätt vetter det stora vardagsrumsfönstret mot grannarnas uppfart. På den sidan finns det bara grov- och huvudentré samt ett badrumsfönster att titta på. Ändringar i planlösningen skulle med andra ord medföra konsekvenser för hela tomtens planering.

Trädgårdsingång saknas
En sak som är både opraktisk och ogästvänlig är att husen närmast gatan, däribland vårt hus, inte har någon direkt ingång till trädgården. Man får gå genom garaget och det är inte så kul, för hur många har ett välstädat garage?

I de fall där garaget byggts om har en öppning tagits upp i häcken. Trädgården blir gästvänligare men insynsskyddet minskar. Förutom att många av trädgårdarna fått nya ingångar sker andra förändringar. Mängden plank ökar, speciellt där uppfarten blivit överbyggd, även altanerna skiljs ibland av med plank. Andra tillbyggnader i trädgården kan bestå av redskapsbodar och cykelskjul men så länge de är små och har pulpettak underordnar de sig den övriga bebyggelsen.

Välbevarat
Trädgårdarna är i sin helhet ganska väl bevarade. Rabatterna och träden är fortfarande utplacerade längs sidorna och ingen har blivit omdanad med stora stenpartier. Strukturen på själva trädgårdarna och växtmaterialet har inte förändrats så mycket mer än att förvuxna träd tas ner och rabatterna blir färre. Främst tallar och andra vintergröna växter som cypresser och tujor huggs ner. Buskage som blivit för stora ansas för att skapa rymd även i utemiljön. Syftet med en obruten gräsmatta verkar de flesta ha förstått och den har snarare utökats, på bekostnad av rabatterna. För att öka spänningen i trädgården hade det dock varit roligt att anlägga någon berså eller avskilja de olika delarna i trädgården på något sätt.

Sammanfattningsvis är Mårtens Fälad ett trevligt bostadsområde, mycket på grund av att tomterna är välplanerade och lummiga. Så för att behålla områdets karaktär kan man fundera över följande:

  • Låt entrérabatterna med kalkstenen vara kvar.
  • Bevara häckarna och de gamla fruktträden.
  • Tänk gräs, inte betong och trädäck, och var inte rädd för ett och annat vintergrönt.
  • Bygg om invändigt men tänk på hur utemiljön påverkas.
  • Samråd med grannarna!
Utgiven i nummer:
2/2008
Författare
Anna Rabow

är byggnadsantikvarie på Regionmuseet/landsantikvarien i Skåne och medlem i byggnadsvårdsföreningen.

 

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in