Drömmen om snickerifabriken - En berättelse om vackra fönster - och mycket mer...

Kategori: Trä och snickerier

Tranemo är en liten tätort i södra delen av Västra Götaland. Det är en bygd präglad av industrialismen och 1900-talets bebyggelseexpension. I utkanten av centralorten ligger Snickerifabriken Tranemo AB, en låg, anonym putsad fabriksbyggnad vid sidan av vägen. Här har man tillverkat snickerier sedan 1940-talet. Idag drivs snickeriet av tre mycket olika personligheter som förenas av en dröm - att driva en snickerifabrik.

Jag träffar en av delägarna, Tommy Pettersson. Han är konstnär med flera separatutställningar bakom sig. Han börjar med att ge en bakgrund till snickerifabriken som också är en bild av förändringen inom svenskt byggnadshantverk under andra hälften av 1900-talet. - Snickerifabriken startade 1949 som familjeföretag. Man tillverkade fönster och dörrar av hög kvalitet och skräddarsydda lösningar i samråd med kunderna. Under 1960- och 70-talet tvingades man pressa priserna för att vara konkurrenskraftiga - en situation som inte gynnade kvaliteten och hantverkskunskapen. Trots det försökte man hålla sin linje. Man genomgick ett generationsskifte och fabriken drevs vidare, men i slutet av 1990-talet var den på grund av sjukdom till salu.

- Både som barn och vuxen har jag haft en djup känsla för trä, berättar Tommy. Materialet är ett centralt tema i alla mina konstverk, men också en viktig del av livet i övrigt. I samband med att vi skulle bygga vårt hus insåg jag att min känsla för form och material inte räckte i kontakten med byggnadssnickarna. Vi sökte det bästa men fick nöja oss med det minst dåliga. Trots att vi betalade dyrt fick vi inte det vi ville ha. Ett undantag var mötet med snickerifabriken i Tranemo.

- Jag är ingen snickare, fortsätter Tommy, men när snickeri-fabriken var till salu väcktes tanken på ett konstnärligt projekt - att skapa vackra fönster och dörrar av hög kvalitet med utgångspunkt i traditionen, men med siktet inställt på framtidens byggande. Sedan fick jag kontakt med Claes, som arbetat som byggnadssnickare sedan 80-talet, och Per, som var möbelsnickare och bland annat hållit på med båtbyggeri. De var allmänt skeptiska till mina idéer om vackra fönster, men tyckte att tanken att ta över en snickerifabrik var kul. I november var snickeriet vårt.

Snickerifabrikens målsättning var klar från början. Man skulle göra så bra och vackra fönster som bara var möjligt. Tommy beskriver det som att man med byggnadsvården i ena handen och Statens provningsanstalt (eg. Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut) i den andra skulle ge sig in i den verklighet där gammal byggtradition möter moderna U-värden.

Många människor lever i ett sökande efter en känsla av äkthet, men möts av en byggsektor som lever kvar i systemtänkande. Man är förvirrad av tekniken och sökande i estetiken. Det skapar ängslan och leder till att man köper ett färdigt paket, antingen det handlar om superisolerade aluminiumfönster eller kopiering av äldre förebilder.

- Samhället lider av en alltför låg utbildningsnivå inom estetik och konst. Ett husbygge eller husköp är ofta det största steget i många människors liv. Vi som tillverkar fönster arbetar med människors drömmar. Många av de kvaliteter människor söker ingår inte ens i kvalitetskraven hos SP. När vi ville kvalitetspröva våra fönster fick vi svaret att det inte var någon idé. Kriterierna för vad som är ett bra fönster är satta efter de stora tillverkarnas standard. Estetiken räknas inte! Jag ser det som en viktig uppgift att hävda - onödigheten. Den är helt nödvändig för vår fortlevnad och utveckling.

Man brottas även med mera konkreta problem som nybliven snickeriägare. Det är svårt att köpa kvalitetsvirke och det tar mycket tid och kraft att arbeta upp leverantörskanaler. Även den enkla maskinparken från 1940- och 50-talet sätter gränser för vad som är möjligt att förverkliga. Resurserna för marknadsföring är mycket begränsade. Det positiva är att det finns ett stort intresse bland besökarna på mässorna vi deltar i. Hur ser då framtidens fönster ut, frågar jag. Tommy lyfter genast perspektivet. Det handlar inte bara om fönster utan om en helhet. Möjligen finns det en form som tilltalar de flesta, antingen den är kollektivt inlärd eller ett Guds språk. Kanske är Gyllene snittet en sådan form. Tommy är övertygad om att samma grundregel gäller inom fönstertillverkning som inom konsten. Det yttre och det inre är en helhet. Man kan inte bryta mot en regel utan att känna regeln. Därför är traditionen viktig som bas för att söka nya vägar. Idag tillverkar vi både enkla fönster med lösa innerbågar, kopplade fönster med isolerglas och ytterdörrar i massivt trä, allt i samråd med kunden, men tankar finns om att hitta nya former och lösningar.

Några principer är viktiga, menar Tommy. Proportioner och detaljer, högsta virkeskvalitet, att förädla materialet genom att utnyttja virket dels genom att vända det rätt - allt för ett vackert åldrande och möjlighet att underhålla och reparera i framtiden. Idag handlar det mycket om att lära det äldre formspråket och återuppta gamla lösningar. Till exempel stiftar vi inte ihop bågarna utan använder tränaglar. Vi levererar omålat eller målat med linoljefärg. Tillsammans med några andra företag i södra Sjuhärad som har börjat bygga upp ett nätverk som skall kunna erbjuda helhetslösningar, glasade och målade fönster komplett med foder och omfattningar, allt med högsta kvalitet.

- Vi måste tänka på samma sätt för att nå ända fram, det finns inga genvägar till äktheten. Jag tror aldrig jag har diskuterat så mycket konkretism och kubism som konstnär. Det handlar om en inre och yttre helhet både då man målar kvadrater och rektanglar i grundfärgerna eller tillverkar fönster. Vardagsföremålen är konst i sig. Snickerifabriken söker sig också vidare. Förra året tog man fram en lösning med fönsterluckor som fungerar både som mörkläggning, extra isolering och stöldskydd - en helhetspaket för sommarhuset. Tillsammans med ett vackert oxidgult innanfönsterskåp som kan fungera som förvaring vintertid. Man kan kalla det för en form av Shakerfunkis, sammanfattar Tommy.

Det är ingen slump att intresset för äkta material och klassiskt formspråk fått en renässans. Vi som söker har blivit översköljda av produkter och söker nu det viktiga i livet. Byggnadsvård är en livsstilsprodukt. Frågan är om ni antikvarier som har kunskapen vågar ta steget utanför museidörren och stå för era principer. Ni är en kraft i framtidsbygget genom att lyfta fram ett alternativ.

Tommys slutord är att perfektionen är en lögn - och att äktheten inte kan fejkas. Jag tycker det är en bra sammanfattning på ett samtal om hantverk, fönster och livet i stort. Samtidigt slår det mig att Tommys roll i snickerifabriken är lika viktig som de övrigas, snickare eller ej. Genom sitt konstnärliga perspektiv lyckas han ladda snickeriprodukterna och få även mig att känna att spröjsars utformning och fönsters proportioner är viktiga inte bara för husets utseende utan för livet självt.

Utgiven i nummer:
1/2002
Författare
Björn Ohlén

Byggnadsantikvarie och verksamhetsansvarig på Byggnadsvård Nääs i Västra Götaland, samt styrelsemedlem i Svenska föreningen för byggnadsvård.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in