Att välja trä

Kategori: Trä och snickerier

Inte många ställer längre krav på trä, eller kan skilja på olika kvaliteter. Mycket kunskap är bortglömd. Låt oss därför lyssna på några goda råd om vad vi byggnadsvårdare bör söka efter i trävaruhandeln.

Kontinuerligt underhåll är bästa sättet att bedriva byggnadsvård. Behöver huset en mera omfattande reparation, bör man inte göra den större än nödvändigt. Undvik drastiska åtgärder.

Byt den ruttna delen av stocken eller fönsterbågen, ersätt bara de defekta panelbrädorna och använd då samma sorts trä och samma kvalitet som förut, lyder råden. Enkla och självklara kan det tyckas. Ändå svåra att följa. Det har nämligen blivit svårt att hitta trä av samma kvalitet som det virke som husen byggdes av för kanske hundra år sedan.

Här är i alla fall lite fakta i korthet, som kanske kan vara en utgångspunkt. För husbyggnad och snickerier används oftast barrträ, varför jag här begränsar mig till det om inte annat sägs.

Trä som inte ruttnar

Allt trä ruttnar om det utsätts för fukt, det krymper och slår sig då det torkar. Men detta gäller inte allt trä i samma mån. Det bör man tänka på när man väljer virke för ett visst ändamål. Senvuxet, moget och kådrikt virke är motståndskraftigt mot röta. Att fur är moget framgår av att den mörkare kärnan är stor, ytveden mindre. Kärnan innehåller mycket rötskyddande ämnen och transporterar inte så mycket vatten som ytveden.

Kärnfuru är därför lämpligt till fönsterbågar, ytterdörrar, vattbrädor och syllstockar. Även grova kvistar innehåller mycket kärnved och därför kan kvistrik fur vara lämplig till syllstockar. Gran har inte särskild kärnved och anses mindre motståndskraftig mot röta. Ek har tack vare sin garvsyra stor motståndskraft mot röta och har i sydliga landskap använts till utsatta ställen, som syllstock till exempel. Asp har använts till takspån och det är också ett utmärkt träslag för tillverkning av bastulavar och panel.

Förgiftat trä

Tryckimpregnering av virke innebär ju att man tillför ett rötskyddande gift till träet, för att förlänga livslängden på ett relativt dåligt virke. Det fungerar nämligen bara på trä som är snabbvuxet och kan ta upp giftet. Det syns tydligt när man kapar en »tryckt« bräda och kommer in till kärnan, för där har inte impregneringen kunnat tränga in. Behandlingen biter inte heller på senvuxet trä.

Välj alltså hellre ett senvuxet virke av bättre kvalitet, som oftast också är billigare. Ett ställe som jag tycker det är självklart att inte använda tryckimpregnerat virke till är trädgårdslandet. Tryckta kant- eller trampbrädor lakas ju så småningom ur och växterna kan ta upp giftet.

Trä som inte slår sig

När trä torkar krymper det kraftigt på bredden, tvärs årsringarna, men nästan inte alls i växtriktningen. En stock får därför oundvikligen sprickor längs sidan. Sågat trä slår sig, beroende på att torkningen tvingar träet att »räta ut« årsringarna. För att få formstabilt virke till bygge bör brädorna därför sågas så att årsringarna går vinkelrätt mot den flata ytan (se bilden).

Breda formstabila brädor som lämpar sig till ytterpanel och golvbrädor får man om man sågar ut ett par brädor på var sida om märgen rakt igenom stocken. Då får man stående årsringar och avsmalnande form mot toppändan. Kantas brädorna en sida i taget, behöver man bara såga bort ett ett smalt stycke på var sida så behåller de sin avsmalnande form, s. k. kilsågning. Eftersom metoden ger extra hantering blir virket litet dyrare än standardvirke.

Snickerivirke som tas ur stocken genom kvarterssågning ger formstabilt virke med stående årsringar, liksom virke som tas ut med en nyutvecklad metod som kallas stjärnsågning. Denna kräver dock speciell utrustning, som inte finns på så många ställen.

Torkning av virke

För att kunna använda brädor till byggnadsmaterial måste de sedan torka under kontrollerade former, helst luftigt upplagda utomhus under regnskydd eller i virkestork. Vid torkning i det fria vår och försommar kan vinterhugget virke vara användbart till byggnation efter några månader. Sker avverkningen senare får man vänta ett år. (Virke till möbler måste torkas längre.) Mekanisk torkning är den förhärskande metoden i sågverksindustrin och utförs året om.

Alternativet gran

Trots sämre motståndskraft mot röta används ofta gran till ytterpanel. Gran är lättare än fur, och segare, varför det lämpar sig till exempel för dymlingar, i bärande konstruktioner som åsar och sparrar. Gran är även ett utmärkt golvträ, lite hårdare än furan och framför allt på sikt ljusare än fur, som har en förmåga att mörkna i kärnveden. Vilket som är vackrast är en smaksak och det slutliga utseendet är helt beroende av hur golvet hanteras vid inläggningen och den famtida behandlingen.

Förr då man använde huggna timmeråsar som golvbjälkar och isolerade med spån, jord, torv, löv m. m., var det inte så noga med avståndet mellan bjälkarna men så hade golvbräderna en betryggande tjocklek av ungefär 2 tum (50 mm). Lägger man ett nytt golv idag över bjälkar på 60 cm centrumavstånd, räcker det om golvträet har en minsta tjocklek av 32 mm. Vid normala rumsbredder använder man oftast bjälkar av 45 x 195 mm, vilket ger 195 mm isoleringsutrymme och plats för ledningsdragningar.

Gammalt trä, duger det än?

Gammalt trä kan med fördel återanvändas om det inte är skadat av t. ex. röta, svamp eller insekter. Det måste demonteras med försiktighet. Om det skall hyvlas om krävs eventuellt en stor arbetsinsats för att rensa bort gammal spik, kanske även färg eller, om det är ett golv, intrampat grus.

Ytterpanel av gran eller fur som inte sol och väder har farit fram för hårt med går utmärkt att återanvända. En tunn granpanel är ofta ganska spröd och bör kilas loss försiktigt.

Åsar och golvbrädor kan oftast återanvändas. De är som regel också mer formstabila än färskt virke. Det mesta i ett gammalt hus är användbart igen, men man måste bedöma från fall till fall vad det duger till.

Virkeskvaliteter

Bästa kvaliteten, enligt gamla kvalitetsnormen, är OS. Sedan kommer klasserna 1 till 4 och det vanliga byggvirket 5:e (qvinta) och 6:e (utskott) samt vrak. Förstasortering betyder kvistfritt. Man kan fortfarande få tag på kvistfritt virke, men det är svårare nu än förr och det är naturligtvis en kostnadsfråga.

I traditionellt husbygge har man inte varit så rädd för kvistar så länge de är levande och sitter fast, inte ens i foder, socklar eller paneler. För att slippa besväret att hyvla i dem har man vänt brädan så att kvisten inte hamnat i profilen.

Utgiven i nummer:
2/1999
Författare
Christer Wallin

Byggmästare och byggnadsvårdare, ledamot i Byggnadsvårdsföreningens styrelse.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in