Underhåll av plåttak

Kategori: Tak

Tak av smidd plåt i 45 x 59 cm format på Lisjö bruks järnbod utanför Surahammar. Fotograf/Illustratör: Magnus Henriksson

Underhåll av järnplåttak är inte enkelt. Plåt rostar i kontakt med fukt och ett tak är extremt utsatt för väder och vind. Vad är idag rimliga avvägningar mellan kulturhistoriska värden av olika slag, miljöhänsyn och ekonomi - på kort och lång sikt? Magnus Henriksson gör här en översikt av olika ytbehandlings- och underhållsmetoder.

Ny skivtäckning med plåt 60 x 120 cm format. Läggningstekniken överenstämmer med det befintliga plåttakets. Plåten är fabriksgrundad och slutstryks med linoljebaserad färg. Fotograf/Illustratör: Magnus Henriksson
Smedja med tak av plåt i 60 x 120 cm format. Kallmora, Norbergs socken. I Bergslagen var plåttak vanliga även på denna typ av enklare byggnader. Fotograf/Illustratör: Magnus Henriksson

Skivtäckta tak av järnplåt finner vi ofta på kyrkor, industrier, slott och större gårdars manbyggnader. Det är inte heller ovanligt i stadsbebyggelsen. I industrimiljöer och på landsbygdens ekonomibyggnader finns också många tak täckta med pannplåt och korrugerad plåt. 
Smidd järnplåt har producerats i Sverige från 1500-talet. Så länge plåten framställdes med hantverksmässiga metoder var det ett exklusivt material som mest användes på kyrkor och högreståndsbebyggelse. Under 1700-talet ökade tunnplåtsproduktionen, men den var fortfarande ett hantverk. Som material för att täcka hela tak var det exklusivt, men det användes alltmer utbrett till plåtgarneringar. 
Under första hälften av 1800-talet uppstod en bärkraftig produktion av valsad plåt, vilket medförde att även andra typer av byggnader kunde få plåttak. Mot slutet av 1800-talet började man också tillverka plåt för taktäckning i större format, först sinusprofilerad, lite senare pannplåt.
Det vanligaste formatet på smidd plåt var skivor i formatet 1 1/2 x 2 fot, dvs ca 45 x 60 cm och för valsad plåt sedan mitten av 1800-talet 60 x 120 cm. Men även andra format har förekommit. 
Under efterkrigstiden har utvecklingen av takmaterial accelererat. Skivtäckningarnas närmaste släkting är bandtäckningar gjorda av plåtar lika långa som takfallen. På enklare byggnader har användningen av trapetsprofilerad plåt exploderat både som tak- och väggbeklädnad.

Ytbehandlingar

Smidd plåt var övervägande obehandlad, så kallad svartplåt. Förtenning förekom men var oftast alltför dyrbar. Under 1800-talets andra hälft började man förzinka plåt, men svartplåt användes långt in på 1900-talet. Den äldsta förzinkningsmetoden är varmförzinkning, där plåtarna doppas i bad med uppvärmd zink. 1925 startade produktionen av elförzinkad plåt i Sverige.

Den dominerande färgen för plåtmålning var ända fram till 1950-1960-talet linoljefärg, ofta pigmenterad med svart kimrök men andra pigment användes också. Under 1960-1970-talen dominerade alkydfärger och något senare slog styrenakrylatfärger igenom. Parallellt har under de senaste årtiondena andra färgtyper som klorkautschuk- och asfaltbaserade färger använts. De har dock till stor del sanerat bort sig själva från marknaden, då man upptäckt vilka underhållsproblem de medför.

Idag är styrenakrylatfärger dominerande på den del av marknaden som står utanför kulturmiljövårdens kontroll. Som rostskyddande grundfärg för svartplåt användes under lång tid blymönja med linolja som bindemedel. Däremot finns det inget som tyder på att man använt blymönja på nylagda tak av förzinkad plåt i någon större utsträckning.

Underhåll

Många äldre tak finns kvar. Oavsett om den viktigaste orsaken till att man vill underhålla dem är kulturhistoriska värden eller bruksvärden måste vi finna bra metoder för underhållet. För att hitta de lämpligaste metoderna måste vi göra avvägningar utifrån det aktuella objektet, vilket kräver kunskaper och gott omdöme. Vi måste erkänna att olika förutsättningar kräver olika lösningar. Kulturmiljövårdens företrädare har ibland en tendens att förespråka ett slags kulturmiljövårdens standardlösningar som ibland till och med kan vara förödande för trovärdigheten. Länsstyrelsens miljöenhet i ett län i Mellansverige var inte alls glad när samma länsstyrelses kulturmiljöenhet under slutet av 1990-talet krävde att man skulle använda blymönja vid målning av ny förzinkad plåt på byggnader som fick byggnadsvårdsbidrag.



Olika alternativ


Låt oss titta på vilka olika typer av underlag och alternativ för underhåll som finns att tillgå. Vi bortser från plastbelagda plåtmaterial som"Plastisol" eftersom problematiken där skiljer sig från de traditionella materialens.

1. Äldre tak av svartplåt alternativt förzinkad plåt som är i sådant skick att de går att underhålla med förnyad målning. Rost finns nästan alltid på ett äldre tak, men omfattningen kan variera från att hela takytan är täckt av gravrost till att det finns enstaka genomslag. Likaså måste vi veta vilken typ av ytbehandling som finns på taket. Om det finns blymönjefärg i den befintliga målningsbehandlingen måste allt avfall vid eventuell färgborttagning deponeras. Kraven på skydd för personal som utför färgborttagningen kan också bli mycket omfattande.

2. Tak målade med klorkautschukfärger eller stenkolstjära samt asfaltbaserade produkter. 

3. Nyläggning av tak i kulturhistoriska miljöer.

Begränsat utbud av färg

Utbudet av färgmaterial på marknaden är egentligen ganska begränsat om man utifrån bindemedel och aktiva beståndsdelar väljer ut de alternativ som är intressanta för kulturhistoriska objekt .
Introteknik AB har som täckfärg den egna produkten Isotrol taktäck med modifierad linolja som bindemedel. Som alternativ säljer man även Engwall & Claessons linoljefärg för utomhusbruk samt färger från andra tillverkare. Som grundfärger finns Isotrol Grundfärg med ren linolja som bindemedel samt Serablock Super alkydbaserad alkalisäker grundfärg för färska zinkytor. 
Engwall & Claesson har ingen speciell grund--färg för plåttak, men har utöver vanliga linoljefärger en järnglimmerlinoljefärg som slutstrykningsfärg speciellt avsedd för plåt. Som grund rekommenderar man Isotrol Grundfärg eller Serablock super. 
Liwagruppen AB säljer den linoljebaserade täckfärgen Pentur Kultur. Pentur Kultur ska användas tillsammans med den styrenakrylatbaserade grundfärgen Pentur Primer samt för rostställen styrenakrylatbaserad Pentur Rostgrund.

Flera leverantörer av traditionell linoljefärg finns, men ingen erbjuder rostskyddande grundfärger. Färgerna är i första hand avsedda för målning av fasader och snickerier. 
Större färgtillverkare som Alcro-Beckers, Nord-sjö, Caparol och Tikkurila säljer övervägande akrylatbaserade produkter. De flesta har någon alkydbaserad produkt, men i systemen ingår nästan utan undantag någon akrylatbaserad produkt, antingen som grund- eller som täckfärg.

Skrapning eller blästring

Behandlingen före målning har traditionellt varit skrapning för hand. Idag finns olika typer av blästring som ger ett renare underlag. Sandblästring är det mest spridda men som mer skonsamma alternativ finns vatten- och kolsyreblästring.

Blymönja eller ej?

Kulturhistorisk bebyggelse bör vårdas på ett sätt som så nära som möjligt följer vad som användes på byggnaden eller byggnadsdelen när den uppfördes. Det kan låta som en självklarhet, men är inte alltid enkelt att genomföra.
Behandlingarna ska medge upprepat underhåll, vara reversibla samt ekonomiskt rimliga på både kort och lång sikt. Det finns också ett värde i att det traditionella hantverkskunnandet förs vidare till nya generationer. 

För tak av smidd plåt, svartplåt eller förzinkad plåt av hög ålder erbjuder blymönja som grundfärg ett hittills oöverträffat rostskydd men det bör av miljöhänsyn användas sparsamt. Idag finns ingen produktion av smidd plåt och med tanke på hur lite som finns kvar av sådana tak bör det anses vara berättigat att även i framtiden använda blymönja som grundfärg. 
Att generellt kräva användning av miljöbelastande blymönjefärg på alla äldre plåttak är knappast rimligt eller ens önskvärt. Samtidigt finns ingen anledning att acceptera behandlingar som inte motsvarar höga krav ur både tekniskt och kulturhistoriskt hänseende.

Linoljebaserad grundfärg

Med linoljebaserad grundfärg tillsammans med en väl avpassad täckfärg uppnår man resultat som är tillfredsställande ur alla aspekter. Linoljebaserad grundfärg har oöverträffad inträngning i spalter och rostställen. Samtidigt är den helt traditionella linoljefärgen optimal som täckfärg, men det måste då vara säkerställt att det finns resurser till upprepat underhåll, 6-10 år får anses som normalt ommålningsintervall. Den traditionella linoljefärgen bryts ganska snabbt ned av de påfrestningar som ett tak utstår i form av UV-strålning, nederbörd och mekanisk nötning. 
Isotrol har linoljans egenskaper som grundfärg kombinerat med en täckfärg som, fortfarande linoljebaserad, har längre livslängd än den traditionella linoljefärgen. Systemet har testats av Korrosionsinstitutet och fick goda resultatet vid övermålning av äldre blymönjemålade stålkonstruktioner utan att man behöver ta bort den gamla blymönjan med allt vad det innebär av miljö- och arbetarskyddsåtgärder.

"Sista smörjelsen"

Vissa tak har behandlats med klorkautschukfärg samt stenkolstjära eller asfaltprodukter.Ofta innebär dessa produkter tyvärr att man har gett taket den sista smörjelsen. De är svåra att avlägsna och risken för att plåten drabbats av rostskador under de grova och porösa skikten är stor. Man får praktiskt prova om skikten går att avlägsna och avgöra om plåten är i tillräckligt god kondition.

Nytäckningar

Vid läggning av nya plåttak på kulturhistoriskt värdefulla byggnader är problematiken annorlunda. Vilket alternativ man än väljer medför tydliga nackdelar. De två alternativ som används i praktiken är förzinkad plåt samt plåt som är förzinkad och grundmålad från fabrik. Den förzinkade plåten upplevs som den mer traditionella av de två produkterna och förordas av kulturhistoriska skäl.
Målningen har dock sina problem, oavsett tilllvägagångssätt. För att slippa förnyad kostnad för etablering och ställningar vill man måla taket direkt vid läggningen. När plåten levereras har den ett skyddande överdrag som måste betas bort noggrant före målning, oavsett färgtyp. Detta arbete är svårt att lyckas med till 100 procent när det kan röra sig om hundratals kvadratmeter yta som in i minsta skrymsle ska bli rent från ett fetaktigt kromateringsskikt.

Problem med förzinkningen

Förzinkningen är nästa problem, då den under lång tid efter läggning är alkalisk och medför risk för förtvålning av linoljefärg. Det kan dröja upp till tio år innan det är säkert att använda en oljebaserad grundfärg, vilket gör att det under tiden till och med kan ha börjat uppstå rost på den obehandlade plåten. 
Vill man inte vänta tills zinkskiktet har neutraliserats måste man använda en alkalisäker grundfärg. Blymönja är tåligare, men ändå inte helt säker. Helt alkalisäkra grundfärger är i allmänhet baserade på styrenakrylat, men det finns även alkydbaserade färger som har mindre molekyler och bättre inträngning i falser. 
Den fabriksgrundade plåten är ett bra alternativ. Där finns det skyddande grundfärgskiktet på plats i alla falser och kan direkt målas över med linoljebaserad toppfärg. Om vi accepterar att det första skiktet av praktiska skäl kan vara akrylatbaserat har det ju heller ingen betydelse om det påförs med pensel eller på fabrik, så länge täckfärgen är en linoljeprodukt som penselmålas på traditionellt sätt.

Utgiven i nummer:
2/2006
Författare
Magnus Henriksson

Bebyggelseantikvarie, tidigare anställd på länsmuseerna i Västmanland och Uppsala län, nu med egen konsultverksamhet i Sverige och Estland.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in