Materialhörnan - Tegeltak

Kategori: Tak

Visby domkyrka, S:ta Maria medeltida katedral med sitt nya taktegel. Fotograf/Illustratör: Nils Plöjel

Med detta nummer av Byggnadskultur inleder vi en ny materialgenomgång, denna gång av olika takbeläggningar.
Vi börjar med ett av de klassiska taken - tegeltak - som nu åter vinner terräng bland yttertaksmaterialen från att ha varit nästan utträngt av betongpannor och moderna material. Nils Plöjel ger oss här takteglets historia och moderna användning.

Hus i Marstrand med gammalt tegeltak Fotograf/Illustratör: Nils Plöjel

Att man använde taktegel i det kinesiska riket redan 1000 år före vår tideräkning är omvittnat. Likaså i det antika Grekland och i det etruskiska byggnadsskicket. Till Norden kom takteglet senare, i mitten av 1100-talet hämtades tegelkunnigt folk från norra Italien för uppförandet av olika kloster i södra Skandinavien.

Det taktegel som framställdes då var dels flata plattor med rund eller spetsig avslutning, det vi i dag kallar bäversvansar. Men även det så kallade munk- och nunneteglet gjorde sin entre vid den här tiden. Den riktigt breda användningen fick takteglet i Norden först i samband med att det enkupiga vingtakteglet från Holland introducerades i början av 1500-talet.
Tillverkning inleddes också i Norden. Nu var det inte längre enbart kloster- och kyrktak som täcktes med taktegel. Adeln använde det till sina gods och herresäten och även borgarna i städerna använde taktegel i allt större omfattning. Detta var välkommet - risken för förödande bränder i de tätbebyggda trästäderna var ett ständigt hot.

Själva produktionen av taktegel förändrades mycket lite under alla dessa år. Tillverkningen skedde helt för hand vid oftast mycket små lokala anläggningar. Det var först i samband med industrialismens intåg, i slutet av 1800-talet som tegeltillverkningen blev storskalig.

Sortimentet kom nu också att breddas betydligt. Nya tillverkningsmetoder, med bland annat falstaktegelpressar, innebar att man nu kunde forma mer komplicerade tegelpannor. Strängpresstekniken« som främst utvecklades för tillverkning av murtegel, visade sig också vara mycket lämplig för tillverkning av ofalsat taktegel, som i form och utseende liknade det gamla handslagna takteglet ganska väl.

Under 1950-talet når taktegelproduktionen sin absoluta kulmen i Norden. Nästan alla villor och flerbostadshus men även skolor, lantbruksbyggnader o.s.v. täcks då med tegel.

Pendeln svänger

Därefter gick produktionen ned, s.k. moderna material slog ut teglet. Men under senare år har pendeln åter svängt. I takt med det alltmer ökande intresset för ett sunt och miljövänligt byggande, med väl beprövade naturmaterial, återtar nu takteglet i rask takt sina marknadsandelar. Förutom i Danmark finns i Norden idag taktegeltillverkning bara vid Vittinge Tegel AB en bit norr om Uppsala. Här har producerats taktegel sedan över hundra år tillbaka.

Vittinge producerar idag två typer av strängpressat taktegel, E 13 (enkupigt) och T 11 (tvåkupigt) i rött utförande med tillhörande nockpannor i olika utföranden. Vittinge är också importör av taktegel från olika europeiska länder.
Även klassiker som handgjort munk och nunnetegel och bäversvansar finns i sortimentet, taktegeltyper som kommer till användning i samband med renovering av våra äldsta byggnader. I detta sammanhang bör också nämnas att taktegel, generellt, går utmärkt väl att återanvända. Som exempel kan nämnas, att man i samband med den successiva renoveringen av Glimmingehus i Skåne, lägger upp 200 år gammalt tegel på taket och det fungerar väl. Äkta taktegel är ett rent naturmaterial. Det innehåller inga tillsatser överhuvudtaget. Det är gjort av bränd lera, ingenting annat. Det är därför takteglet inte bleks, den keramiska färgen förändras aldrig. Tegelmaterialet bryts heller inte ner och har därför en praktiskt taget obegränsad livslängd. Det får en viss patina och blir allt vackrare med åren. För äkta taktegel är därför åldrandet en tillgång. Taktegel har alltså, till skillnad från många andra takmaterial, en mängd fördelar och framhållas ska även tegelmaterialets förmåga att andas. Tegelpannorna har därigenom en förmåga att absorbera kondensfukt från under taket och via sina öppna porer ventilera bort denna fukt. Undertaket hålls därigenom friskt och takteglet bidrar på så sätt till ett sunt inomhusklimat.

Utgiven i nummer:
1/1997
Författare
Nils Plöjel

Redaktör för tidskriften Taktegel, utgiven av Vittinge Tegel AB.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas