Hållbart taktegel kasseras

Kategori: Tak | Övrigt

Efter bara ca 80 år på taket slängs detta falstaktegel i container. Vad kostar inte det i energi, transporter och förlorad skönhet?

Äkta taktegel är en kvalitetsstämpel som borgar för både vackra och hållbara tak. Tyvärr gäller det inte de tegelpannor som redan ligger på taken. De kasseras efter bara 50 till 80 år, trots att de skulle kunna ligga länge till. På köpet förloras patinan – den följer med pannan och krossas i containern. Bengt Wahlgren har undersökt varför ett omtyckt material byts ut i förtid.

Gamla pannor lämpar sig väl för återanvändning. Udda pannor eller pannor med småfel kan läggas där de är lätta att byta ut. Här har medeltida munk- och nunnetegel från kyrktaket återanvänts på kyrkogårdsmuren.
Malmös största tegeltak är lagt med tvåkupiga Veberödspannor i början av 1950-talet, notera de breda gångnockpannorna.

Under en tid i höstas åt jag min frukost till ljudet av taktegel som krossades i en container. Taket byttes nämligen ut på det flerbostadshus från 1930-talet där jag bor i centrala Malmö. Det röda tegeltaket hade både varit vackert och fyllt sin funktion under snart 80 års tid. Var det verkligen så dåligt att man var tvungen att kassera det?

Tegel är ett keramiskt byggnadsmaterial som normalt har mycket lång livstid. I Sverige har det använts både till murverk och taktäckning sedan 1100-talet, då tillverkningskunskapen kom hit genom kyrkobyggande munkar från kontinenten.

I min gamla hemstad Sölvesborg fann man vid en takrenovering på 1980-talet att taktegel från medeltiden låg kvar och fortfarande fyllde sin funktion på stadskyrkans takfall. Exemplet visar att taktegel kan ha närmast obegränsad livslängd. Gamla tegeltak med handslagna pannor är relativt sett sällsynta och bibehålls i stor utsträckning. I den här artikeln kommer jag därför att behandla tak som är täckta med maskinellt producerat tak- tegel från 1900-talet. Denna typ av tegel täcker stora delar av vårt byggnadsbestånd och byts nu ut i rask takt.

En svensk tillverkare kvar
Taktegel tillverkas av lera som bearbetas, formas och sedan bränns vid omkring 1 000°C i olje- eller gaseldade ugnar. Sverige hade en stor inhemsk produktion som nådde sin kulmen på 1950-talet. Under 1960-talet började en nedgång på grund av förändrad byggteknik och ökad konkurrens från andra taktäckningsmaterial som t ex betongtakpannor. I och med 1970-talets energikris kom dödsstöten för den energikrävande tegeltillverkningen och de flesta tillverkarna i landet gick i graven. Idag finns endast en tillverkare av taktegel kvar i Sverige och import sker till stor del från Danmark och Tyskland.

Tegeltaken från 1900-talet är ofta tillverkade av lokala leror på tegelbruk i närheten av de byggnader som de ligger på, vilket kan ge dem lokal-, industri- och byggnadshistoriska värden. Oavsett vilka kulturhistoriska värden vi tillskriver dem, så har äldre tegeltak också estetiska kvaliteter i form av schatteringar och patina som samspelar med den övriga byggnaden på ett sätt som en ny taktäckning omöjligen kan göra.

Håller huset livslängd
Om man söker "tegeltak livslängd" på internet så får man träffar som anger livslängden i ett spann från 30 år till flera sekel. Åsikterna om tegeltakens livslängd går således kraftigt isär beroende på vem man frågar. Tills alldeles nyligen angav en tegelproducent i sin marknadsföring att "tegelpannorna håller åtminstone hela husets livslängd" vilket kan vara en god tumregel att lägga på minnet.

Det finns naturligtvis tegeltak av sämre kvalitet – under och strax efter andra världskriget tillverkades en del tegel som inte riktigt höll samma höga kvalitet som merparten av teglet gjort både före och efter kriget.

Ett modernt CE-märkt tegel måste klara 150 frostcykler för att få säljas och märkningen visar att det är klassat för användning i Skandinavien. Ett tegeltak som legat sedan 1930- eller 1950-talet har däremot klarat tusentals frostcykler i verklighetens laboratorium.

År 1985 gjorde Bjerkings Ingenjörsbyrå en undersökning av 14 tegeltak i Uppsala på uppdrag av Byggforskningsrådet. Taken var byggda mellan 1904 och 1958. I 13 av 14 fall bedömdes merparten av teglet kunna återanvändas efter en renovering av underlaget. Hälften av de 14 taken uppvisade mindre än 10 % skadat tegel och 11 av 14 mindre än 25 % skadade tegel. Av undersökning drog man också slutsatsen att "till och med om hälften av takytan måste läggas om med nytt tegel lönar det sig, även om teglet skulle vara dubbelt så dyrt som betong".

Trots att takteglets livslängd uppgår till, och ibland övergår, husets livslängd så slänger man i många fall det befintliga takteglet och ersätter det med nytt. Men takteglet är sällan dåligt – det är underliggande papp och läkten som är i behov av utbyte. I vissa fall demonteras takteglet och lämnas till en återvinningsdepå, men vanligare är att det kasseras.

Hur stora volymer som kasseras är okänt men det lär handla om tiotusentals kvadratmeter varje år. Taktegeltillverkarna är ambivalenta när de i sin marknadsföring påtalar att deras produkter har en överlägsen livslängd, samtidigt som de försöker övertala husägare att kassera sina befintliga tegeltak och lägga nytt.

Döms ut i onödan
Vid en takrenovering finns vanligen fyra parter med inflytande över processen: beställare (dvs husägaren), byggkonsult, entreprenör och materialtillverkare. Beställaren är i många fall lekman och förlitar sig på sin byggkonsult eller på sin entreprenör.

Det finns flera exempel på takrenoveringar där beställaren har velat behålla sitt taktegel men där byggkonsulten eller entreprenören drivit på för ett utbyte. Argumenten från byggkonsult/entreprenör är att takteglet är uttjänt. Det är ett påstående som oftare baserar sig på felaktiga schablonvärden än på en grundlig undersökning av takpannornas verkliga kondition. Många byggkonsulter är generalister med begränsad kunskap att bedöma ett tegeltaks kondition. Det kan då vara enklare att hålla ryggen fri genom att förlita sig till sina schablonvärden och överlämna ansvaret till entreprenör och materialtillverkare.

Enklare för enterprenören att kasta
Ett annat argument för utbyte är att det är krångligt och därmed fördyrande att lägga om det befintliga taket. För en entreprenör blir logistiken enklare om han kan riva av och kasta ner teglet i containers och lyfta upp nytt. De brukar också säga att ersättningstegel för skadade pannor inte går att få tag i och att gamla pannor är svåra att passa in.

Det sistnämnda beror på entreprenörens skicklighet. En entreprenör som jag samarbetade med vid en omläggning av ett 1950-tals tegeltak menade att "en byggare som säger att det är för krångligt att lägga om ett tegeltak är ingen byggare". Om takpannorna byts ut så tjänar vanligen entreprenören också pengar på det nya materialet. Genom sitt avtal med tegeltillverkare eller byggvaruhandel får beställaren betala ett högre pris för det nya takteglet än vad entreprenören köpt in det för. Tegeltillverkaren lämnar också en funktionsgaranti på taket, exempelvis 15 år, vilket kan kännas tryggt för beställaren.

Ingen prisskillnad
Sanningen är att det inte finns någon större prisskillnad mellan att lägga om och att lägga nytt tegeltak. Hanteringen vid omläggning kräver större varsamhet och är därmed mer tidskrävande, men detta tjänas igen på materialkostnaden, takteglet ska ju återanvändas. Ett nytt enkupigt lertegel från den enda kvarvarande svenska tillverkaren kostar ca 205 kr/kvm. Om man exemplifierar med en takyta på 1 000 kvm, vilket kan gälla för en normal bostadsrättsförening, blir kostnaden 205 000 kr, pengar som räcker till många extra arbetstimmar för varsam hantering. Till materialkostnaden i samband med utbyte ska också läggas kostnader för containers, transporter och deponi av det kasserade teglet.

Miljöbelastande att byta
Ses takrenoveringen i ett större sammanhang än själva entreprenaden får man lägga till den miljöbelastning som ett nytt tegel kostar i form av lertag, bearbetning, bränning, transporter med mera. Att tillverka ett kilo taktegel ger ett koldioxidut- släpp på 0,215 kg enligt uppgift från miljöberäk- ningsföretaget Åkej. För att täcka en kvadratmeter takyta går det åt 12–15 takpannor vilket ger en vikt på omkring 40 kg/kvm. Om vi återigen exemplifierar med en bostadsrättsförening som har 1 000 kvm takyta blir koldioxidutsläppet 8,6 ton för en nyläggning. Ett utsläpp man helt slipper om man istället väljer omläggning av det befintliga taket.

Kompletteringstegel finns
Vid omläggning kan man räkna med att om- kring 10 % av takteglet är så pass skadat att det är i behov av utbyte. Jaana Riikonen på Hedenstedts AB i Trosa berättar att det i de flesta fall går att få tag i tegel för komplettering. Hedenstedts är specialiserade på omläggningar och har själva ett stort sortiment avgammalt taktegel. Det finns massor av knep att använda sig av vid omläggning av ett äldre tegeltak. Exempelvis kan tegelpannor vars livslängd bedöms vara kortare än de övriga läggas tillbaka på taket där de är lätta att nå och byta ut. När det behövs större kompletteringar med nytt eller återanvänt tegel kan dessa exempelvis göras mot husets baksida eller på en takkupa. Man kan också välja att lägga en kraftigare underlagspapp som håller tätt även om enstaka takpannor skulle läcka.

Årligt underhåll och kontroll
Tegelpannor med ytliga frostskador behöver inte bytas. I princip behöver bara spräckta eller kraftigt vittrade pannor bytas. Om en panna har en sprucken klang när man knackar på den, har den sannolikt en så kallad slagspricka (en lång nästan osynlig spricka), och bör då bytas eftersom den riskerar att frysa sönder under de närmaste vintrarna. Mossa, lav och alger har ingen nedbrytande effekt på taktegel men kan tvättas bort om det upplevs som missprydande.

Det viktigaste är årligt underhåll och att kontinuerligt kon- trollera taken för nedblåsta eller söndertrampade pannor, som genast ska ersättas. Ofta finns ersättningspannor liggande på vindar eller källare, i annat fall bör man hålla ögonen öppna på återvinningsmarknaden. För att öka livslängden på takets underlagstäckning bör ströläkten vara minst en tum. Det skapar en rejäl luftspalt, vilken minskar ansamlingar av löv och skräp som kan leda till rötskador.

En pyrrhusseger?
Det är glädjande att allt färre hus får sina te- geltak utbytta mot takpanneimiterande plåt eller betongtakpannor. Byggnadsvårdens långvariga arbete om vikten av att värna byggnaders karak- tärsdrag har troligen stor del i detta. Men är det inte en pyrrhusseger för byggnadsvården om våra äldre, regionalt tillverkade tegeltak ändå fortsätter att kasseras och ersättas med moderna, till stor del importerade tegeltak?

Ur såväl ett kulturhistoriskt, ekologiskt som ekonomiskt perspektiv är det förkastligt att kassera ett tegeltak som inte uppnått sin livslängd. Tegeltak är exklusiva tak som ska underhållas och vårdas och som tack kommer att fungera över lång tid och bara bli vackrare med åren. Med modigare och mer medvetna beställare, kreativa byggkonsulter och entreprenörer med äkta hantverkskunnande kan vi bevara kulturhistoriska värden och samtidigt spara både pengar och miljö.

Utgiven i nummer:
1/2009
Författare
Bengt Wahlgren

är byggnadsantikvarie på Restaurator. 

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas