Detaljerna gör huset

Kategori: Tak

Taksprånget på en enkel lada med spåntak, tunt och utan krångel. Fotograf/Illustratör: Erik Nordin

Takfoten är takets fot, foten som står på väggen. Taksprånget springer ut från väggen - Samma byggnadsdel men två ord som beskriver den så olika. Det är fråga om två olika sätt att se på förhållandet mellan tak och vägg.

Takfot och taksprång

Ordet takfot för tankarna till den klassiska arkitekturen där taket har ett fast förhållande till väggen, det står på väggen med ett förmedlande listverk, en gesims om man talar tyska.
Taksprånget ser man i stället framför sig som en tunn takkonstruktion som springer ut från väggen tillräckligt långt för at skydda den från väta och röta. En takkonstruktion som mer utgår från det praktiska skyddet än från den klassiska arkitekturens krav.
I det sena 1800-talets schweizerstil blev det tunna taksprånget populärt, främst i trähus, villor och andra mer anspråkslösa hus, där den klassiska arkitekturens regelbok kunde överges. I den mer representativa arkitekturen ligger klassicismens krav fast, efter en del krumsprång under jugendtiden. Det är först funkisen som gör rent hus med klassicismens krav på en väl proportionerad takfot, ett tydligt slut på väggen mot taket. Rena och odekorerade geometriska former blev idealet. Taklisten försvann helt med det platta taket - fullkomligt ofunktionellt i ett klimat med regn och snö.
Vad hände sen? Mycket kunskap och känsla för husets väsen förlorades. Det som tidigare var självklart, ryggmärgskunskap hos alla byggmästare, tappades bort.
Hus som byggs idag och då menar jag inte »arkitektur« utan sådana som bara byggs saknar ofta känslan för takfotens eller taksprångets betydelse. Stort och klumpigt blir det för det mesta. Takfoten får samma form och storlek på huset som på det lilla garaget, takkupan eller verandan, proportionerna blir förryckta. Krångliga lösningar blir regel, utan vare sig taksprångets lätthet eller takfotens fasta form, patentlösningar som mer syftar till att dölja konstruktionens oreda än att uttrycka någon verklig formvilja.

Det kan låta grinigt men tittar man närmare på vad som byggs i enklare sammanhang - typhus, garage, transformatorstationer, nya sophus och nya verandor - är takets möte med väggen sällan löst och ännu mer sällan vällöst. Det är som om det är en ickefråga, något som saknar betydelse. Den tekniska lösningen ger vissa förutsättningar och så var det bra med det. Men hur bra är det?

Utgiven i nummer:
1/2001
Författare
Erik Nordin
logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in