Så gjorde jag i ordning kakelugnen

Kategori: Skorsten, kakelugn och eldstäder

En bedrövlig kakelugn. Spjället satt fast. Kaklen på kronan vickade. De var kladdiga av gammal intorkad färg. Kanalerna var packade med sot och skräp. Sotluckorna svajade på bortrostade stosar. Ytterluckorna passade inte, ramen satt glappt, innerluckorna saknades. Måns Hagberg berättar:


Att göra i ordning kakelugnar är ett ganska lortigt jobb. Därför ska det lämpligen göras innan man tar itu med resten av huset. Om större åtgärder behövs ska man anlita en kakelugnsmakare. Det blir inte alltid som det borde. Jag hann bara med att få skorstenarna lagade, inte kakelugnen. Huset blev klart, nymålat och fint. Kakelugnen stod där precis som den var då vi köpte huset.

Hade det inte varit bättre att riva ut eländet från början? Nej ett rum utan kakelugn är ett rum utan själ. Och jag hade faktiskt fixat till en kakelugn förr! Den gången räckte det att laga eldstaden invändigt med lerbruk och att foga utvändigt med krita. Fick till och med beröm av en kakelugnsmakare med mästarbrev. Det här skulle bli mer jobb, men det var bara att sätta igång.

Eldstadsplanet

Det nya furugolvet hade lagts med ett urtag för ett eldstadsplan av sten. Urtaget gick faktiskt ända ner till marken. Jag gjorde ett tråg av fuktskyddande material, fyllde det med torr sand. Sen passade jag in en masonitmall i urtaget.

Petterssons Stenhuggeri i Trollhättan tyckte att det skulle bli kul att ta fram en skräddarsydd eldstadsplan. 650 kronor inklusive moms lät rätt billigt. Kinnekullekalksten borde passa, huset hade redan en trappsten därifrån. Jag valde en hyvlad yta. Den skulle nog bli lagom rustik, slät men inte helt jämn. De beställde ett råämne. Råämnet kom. Stenen var alldeles prickig av urslag efter hyveln. Det hade jag inte tänkt mig. OK, sa Pettersson, vi använder undersidan i stället. De slipade den och passade till stenen efter mallen.

Jag fick finjustera urtaget med stämjärn. Sen sänkte jag ner stenen med hjälp av en sele av tunna starka emballageband av plast. Sandbädden drog jag av lite i taget tills allt passade perfekt. Man kan ha kalkbruk, men jag ville inte dra in fukt i det färdiga huset.

Väl på plats såg stenytan för grov ut jämfört med den hyvlade furan. Så jag tog upp stenen igen. Slipade med allt finare sandpapper, sen med lackslippapper. Det blev lagom. Hade jag velat göra en högblank yta hade det gått att slipa ännu mer och vaxa ytan. En hel del jobb, men kul att pröva på. Och tacksamt.

Renovering av kakelugnens insida

Nu skulle det bli sotigt. Jag klädde in rummet från taklisten och neråt med plast och skyddspapper. Ett invändigt Christieprojekt. Hustrun valde att tillbringa de närmaste dagarna på annat håll. Jag var rädd för att få kakelugnen utdömd och sotade själv. Först bara med en gammal dammsugare, men det räckte inte. Något satt fast i kanalerna. Jag kollade i boken Så renoveras torp och gårdar hur kanaler brukar gå. Sen lirkade jag igenom en ståltråd som drog ett rep som drog en viska tills joxet lossnat. Det blev flera bärkassar med sot och skräp. Sen dammsög jag allt inom synhåll.

Spjället som satt fast

Det gick att lysa in med ficklampa genom övre sotluckan. Spjället bestod av en plåtskiva som skulle löpa i spår i en ram. Spjället manövrerades med stången men gick inte att rubba. Jag sprayade i spåren med lösande olja, CRC5-56, och lät verka ett bra tag. Skrapade rent i spåren med ett verktyg så gott det gick. Det gick inte att komma åt något vidare långt där inne. Greppade så spjällstången med polygrip och knackade, ytterst försiktigt, utåt, med en liten lätt hammare. Tunga slag hade rivit ugnen. Spjället lossnade. Sen gick det att arbeta upp det hela tills spjället löpte som det skulle.

Lossnade murstenar

Ett par murstenar bakom spjället hade lossnat. Jag skrapade rent, dammsög, fuktade stenarna och platsen där de skulle sitta och monterade med lerbruk. Det här var ett jobb så att säga på armlängds avstånd inne i ugnen. Om murstenar lossnat där jag inte kommit åt alls hade kakelugnen blivit ett fall för fackmannen. Åtminstone övre delen av ugnen hade behövt tas ner och sättas om.

Dåliga fogar inne i eldstaden

Jag skrapade rent, dammsög, fuktade och fogade om alla åtkomliga dåliga fogar med lerbruk. Eldstadens insida var sliten, särskilt ovanför öppningen, så jag lagade i skadorna på motsvarande sätt.

Lossnad luckram

Jag skrapade rent åtkomliga fogar och lagade med lerbruk. Sen satt den fast.

Tillknycklade sotluckor

Runda mässingslock satt på små dåliga gångjärn. Luckor kan köpas nya, men jag hittade inga av rätt modell.
Så jag tillverkade en liten klubba med välvd slagyta av trä. En plan gummiplatta fick bli mothåll. Knackade så ut bucklor och veck från insidan med många lätta slag. Bucklorna försvann nästan spårlöst men vecken lämnade ohjälpligen spår. Sen blankade jag med Häxans mässingsputs. En sotlucka sitter ofta på ett litet gångjärn. Den lösningen har egentligen aldrig fungerat. Jag drog ut sprinten och använde locket utan gångjärn. Gångjärnshalvan sparades till eftervärlden.

Upprostade stosar till sotluckorna

En stos är ett rör av tunn plåt. Jag knycklade ihop de gamla dåliga stosarna på plats och drog ut resterna med polygrip. Gjorde rent. Man kan köpa nya stosar, men jag tillverkade mina av 1 mm obehandlad järnplåt, se skiss. För att få rätt passning mot sotluckan av mässing fick plåten fjädra ut direkt i luckan. Sen nitade jag ihop stosen. Den monterades på plats med lerbruk. Det ville inte fungera tills jag pressade in bruk i fogen mot kaklet - då satt den där!

Renovering av kakelugnens utsida

Jag tog bort de lösa kaklen i kronan genom att vicka inåt, observera inåt. Ett var sprucket, det limmades ihop med Karlssons klister. Denna produkt från seklets början är såväl antikvariens som kakelugnsmakarens val. Gjorde rent fogarna, dammsög, fuktade fogytor och kakel och monterade med lerbruk.

Målarfärgsrester

Så vidtog ett omfattande pillande med rakblad, typen med rygg av plåt. Ett trist jobb, men det gav verkligen utdelning! Det är helt otroligt vilken skillnad det gör att få fram kaklets egen yta.

Ytterluckorna

Det finns ett stort utbud av begagnade mässingsluckor hos antikhandlare, kakelugnsmakare och byggnadsvårdscentra. Man kan också beställa nya. Men nu var det gör-det-själv som gällde.

Till huset hörde både välvda och plana luckor, men inga passade. De plana hade dock nästan på pricken rätt gångjärnsavstånd. Jag valde att böja till de plana luckorna. Mycket försiktigt, lite i taget över en rundad kant. För att få välvningen ända ut till ytterkanterna greppade jag med skruvstycket och såg till att ha träskydd för backarna. Sprintarna saknades. Ett försmädligt fel. Till slut tillverkade jag nya sprintar av mässing. En svarv hade behövts, men jag fick till krusidullerna ändå genom att sätta fast borrmaskinen i en hållare, sätta fast sprinten i borrmaskinen, köra borrmaskinen och använda en metallfil till själva formningen.

Innerluckorna saknades

Innerluckor slits fortare än ytterluckor och saknar metallvärde. Därför är de inte så vanliga i handeln. Nya måttanpassade går att beställa på byggnadsvårdscentra eller via kakelugnsmakare.

Men jag tyckte att det var kul att göra egna. Svartplåt finns ju inte numera, så man får använda blank obehandlad plåt. (Förzinkat material ser fel ut, och är fel också. Förzinkning fungerar inte över 72 grader C eftersom zinken då blir ädlare än järnet.)

Plåtslagare Ståhlberg kapade till själva luckorna av 1 mm karosseriplåt med sin stora maskinsax. Samtidigt klippte han till plåtremsor till blivande gångjärn. Bilverkstaden borrade lufthålen med sin specialborr för antennmontage. Det går att såga hålen med lövsåg men är svårt att få snyggt. Små järnnitar för att montera gångjärn med mera hade jag liggande. En snäll järnhandlare släppte in mig på lagret. Där hittade jag några långa nitar och ett par obehandlade vagnsbultar. Det här fick bli knoppar och stöd för låsbommen. Jag trodde mig inte om att tillverka och nita fast de vanliga stöden av plåt.

Hemma vid arbetsbänken gick det rätt bra att forma gångjärnen kring en dorn och nita fast dom. Man slår många lätta slag. Jag hittade på en förbättring som Cronstedt eller Wrede borde kommit på för 200 år sedan: en stödklack som gör att de små dragluckorna kan stå kvar i öppet läge, även sen allt blivit skevt och vint och glappt med tiden. Dragluckorna klippte jag med plåtsaxen. De nitades fast lagom löst.

För att få låsbommen symmetriskt och vågrätt hängde jag upp luckorna på plats och markerade rätt läge. Just låsbommen blir ofta lite tilltygad med tiden. Därför använde jag bättre stål här, en bit av ett blad från en kasserad handsåg. Det blev fjädrande och bra.

Fogning

Äntligen var det dags att få till det där sista! Jag fyllde alla kakelfogar med krita uppslammad i vatten, lät torka och polerade kaklet i samma moment. Och gjorde om jobbet två varv till tills jag blev nöjd. Boken Hantverket i gamla hus anger att man kan använda mjölk att slamma upp kritan i. Det skulle nog inte skada att få mer bindning än bara vatten, särskilt då fogarna är så ojämna som på min ugn.

Resultatet

Från bedrövlig sotbomb till husets krona! Inte bara en prydnad, utan en förnämlig värmekälla som håller varmt även vid totalt elavbrott.

Efterstädning

Sen rev jag Christieinstallationen, skurade golvet, dammsög allt och torkade av alla avtorkbara ytor. Sot är otroligt på att hålla sig kvar. Det tog ett bra tag innan huset helt hämtat sig efter den här reparationen.

Det hade varit bättre att göra den först.

Sammantaget var det en hel del jobb. Delvis ganska smutsigt och inte så kul. En hel omsättning hade naturligtvis varit bäst, men kostat mer pengar än vad huset klarade. Och även då en kakelugnsmakare anlitas får man räkna med mycket eget jobb för städningen.

Provtryckning

Sotarmästaren ska provtrycka innan man får använda en utdömd eldstad eller skorsten. Sotarn eldar då med tidningar tills draget kommit i gång. Sen ställer han in en rökbomb, en sorts svavelpatron som avger kopiösa mängder gulvit rök då den brinner. Stänger luckorna. Täpper till skorstensmynningen. Eventuella sprickor avslöjar sig då genom att röken letar sig ut. Jag hade lyckats bra. Kakelugn och skorsten blev godkända.

Eldning

En proveldning ska vänta tills bruket hunnit hårdna - åtskilliga veckor då det gäller en helt nyuppsatt kakelugn, i mitt fall kanske någon vecka.

Man lägger in 3-4 hopknycklade tidningspapper, några torra trästickor och ett par torra vedträn. Kollar att spjället är öppet och tänder på. Då brasan tagit sig kan man stänga för innerluckorna men hålla lufthålen öppna. Se för övrigt artikeln »Konsten att elda« på sidan 14.



Utgiven i nummer:
4/2000
Författare
Måns Hagberg

Måns Hagberg är länsarkitekt vid Länsstyrelsen i Västra Götaland.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas