Östra Torps kalkugnar - restaurerade och bevarade för framtiden

Kategori: Skorsten, kakelugn och eldstäder

Tre sammanbyggda kupolugnar för kalkbränning före restaureringen. På baksidan av ugnarna ligger de så kallade fyrhusen uppförda i putsad sten och trä med spåntak. Fotograf/Illustratör: Frank Matl

Kalkugnarna i Östra Torp i Skåne är av så kallad kupoltyp och de äldsta som finns bevarade uppfördes i mitten av 1800-talet. Efter att ha tjänat kalkbränningen i hundra år lämnades de att förfalla. Men för ett tiotal år sedan startade länsantikvarien i Malmö en räddningsaktion. Arkitekt Frank Matl fick uppdraget att göra uppmätnings- och restaureringsritningar.

De färdigrenoverade kupolugnarna, nyputsade och granna. Fotograf/Illustratör: Frank Matl

I närheten av Östra Torp i Trelleborgs kommun, finns ett flertal gamla kalkugnar. Sammanlagt finns tio ugnar bevarade, de flesta av dessa är av s.k. kupoltyp. Vid Smygehuk på stranden, nedanför Bålhögen, finns en gammal kalkugn av den äldre schaktugntypen med en vid öppning i kupolens topp genom vilken kalksten och bränsle har förts in via en lastbrygga. Den första kalkugnen uppfördes 1802. De äldsta bevarade ugnarna byggdes på 1850-talet eller något senare. Kalkbrytning och kalkbränning hade kommit igång i början av 1800-talet och i mera industriell omfattning omkring,år 1860 och pågick i skiftande intensitet till början av 1940-talet. Sista gången kalken bränndes i en av kupolugnarna var 1951. Antal arbetare inom kalkindustrin i Östra Torp har varierat betydligt genom åren - år 1893 var 83 människor sysselsatta med kalkbrytning och bränning, medan 1938 antalet är angivet till 48.

Flinta och tegel

Kalkugnar av kupoltyp består av en förbränningskammare byggd av flinta med innerskal av eldfast tegel och ett kolhus (fyrhus) på baksidan. Mot kolhuset vetter ugnens eldningslucka genom vilken eld tändes under "chargen". Kolhuset som är byggt även det med flinta är täckt med spånbelagt sadeltak. I ugnarna byggde man genom en sidoöppning (gäller kupolugnarna), över ett rister, en "charge" av varvad kalksten och kol upp till kanten av kupoltaket. Under tidigare år har ved och torv använts som bränsle. " Chargen" byggdes så att en kanal av stora kalkstenar gjordes över risten i vilken eld tändes genom eldningsluckan. Sidoöppningen murades för varje bränning igen med eldfast material - dubbelvägg med kalkmj öl emellan som isoleringsmaterial.

Förbränningstemperaturen i ugnen var mellan 800-1000 c. Bränningen av en laddning tog cirka 40 timmar. I hela komplexet ingår även en lagerbyggnad, en lada med ett litet kontor för arbetsledare, i vilken kalken bevarades.Både råmaterialet till kalkbränningen och flintan till husbyggen hämtades på platsen. Det helt ytliga kalk- och flintlager som finns i det här område tillhör kritperiodens yngsta bildningar.

Renovering

Efter det att man upphörde med kalkbränningen på 1950-talet började kalkugnarna, p.g.a. eftersatt underhåll, förfalla. 1983 gjordes en noggrann uppmätning med ritningar i skala 1:50 och en fotodokumentation. Den kompletterades med filtundersökning bland närboende för att komma i kontakt med eventuellt kvarlevande av de sista arbetare som var sysselsatta med kalkbränning i kalkindustrin i Östra Torp. Det lyckades och man har fått fram både värdefulla minnesbilder och äldre foton.

Med uppmätningsritningar som underlag kunde undertecknad framställa det ritningsunderlag med teknisk beskrivning som fordrades för att starta en omfattande restaurering av de nergångna kalkugnarna.

När restaureringen sattes i gång 1993 befann sig kalkugnarna i bedrövligt skick. Vissa av kalkugnarna var delvis raserade och kolhusen nerrivna. Samtliga kalkugnar återställdes till sitt ursprungliga skick med samma material och hantverksmetoder som användes när byggnaderna uppfördes. Till murningen, omfogningen och putsningen användes endast kalkbruk: till murningen och omfogningen blandning bestående av 97% hydraulisk kalk och 3% luftkalk, till putsningen kalkbruk 1:3 med ballast max 2 mm.

Slutligen kalkavfärgades samtliga byggnader. Alla byggnadsdetaljer, som gjordes av samma sorts material som det ursprungliga, har fått en tidsmässigt korrekt utformning. De unika kalkugnarna är enastående industriminnen och representerar en för Skåne typisk industrigren.

Utgiven i nummer:
3/1996
Författare
Frank Matl

Arkitekt SAR, verksam i Malmö.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas