• Allt om byggnadsvård....

    Här har vi samlat de flesta av våra artiklar från vår medlemstidning Byggnadskultur. Här hittar du det mesta som rör byggnadsvård.
    Bläddra ovan i våra olika kategorier.

  • Prenumerera på tidskriften Byggnadskultur!

    Som medlem får du vår tidskrift 4 ggr om året i din brevlåda

Säkundärköket - en matlagares mardröm

Köksdelen var långsmal, med förvaring på ena sidan och köksutrustning på andra.

Få kökslösningar har blivit så kritiserade som 1930-talets sekundärkök. Trånga, mörka, varma och fuktiga – men praktiska för bostadsplanerare och byggmästare. Gustav Bergström berättar om när svenska husmödrar drabbades av de första kök som gick att tillverka industriellt

Ljuset i sekundärköket kom från fönstret i den mer borgerligt betonade matrumsdelen.
Köksdelen i Almida Peterssons lägenhet, som ansågs både modern och praktisk 1926.
Planritning över Almida Peterssons ombyggda enrumslägenhet, där köket delats upp i kokvrå och matrum.

En stor del av de lägenheter som byggdes och byggdes om under 1930-talet förseddes med så kallade sekundärkök. Medan större, borgerligt betonade
våningar oftast hade en konventionell uppdelning med kök och jungfrukammare och ljus från ett ordentligt fönster, såg köken i mindre lägenheter helt annorlunda ut. Sekundärköket är i grunden ett tämligen smalt och djupt utrymme där en inre del medelst en uppglasad skjutdörr avskilts för matlagning och en yttre del gjorts till matplats. Skjutdörren skulle utestänga matoset från resten av bostaden, men i gengäld blev köket mycket varmt vilket inte uppskattades av dem – oftast kvinnor – som använde det. Ur byggnadssynpunkt var kökstypen däremot som klippt och skuren för de tjocka hus som var vanliga i städerna vid den här tiden.

Frankfurterköken inspirerade

I samband med Stockholmsutställningen 1930 fick de små och fönsterlösa kokvrår som var så vanliga på utställningen utstå mycket kritik och fyra år senare, 1934, gjorde arkitekterna Ingeborg Waern Bugge och Kjerstin Göransson-Ljungman ett försök att laga lunch samt förbereda en middag i ett fönsterlöst köksutrymme. Efter en timme var temperaturen uppe i 29 grader och den relativa luftfuktigheten i 96%, varefter provet avbröts. Vem var det då som konstruerade detta omtalade, och av kvinnor så kritiserade, kök? Låt oss gå några år tillbaka i tiden. 1926 lanserades Frankfurterköket som ritats av Margarete Schütte-Lihotzky på uppdrag av Ernst May som var chef för bosättningsinstitutionen i Frankfurt. Frankfurterköket var litet och effektivt men hade fönster och saknade den matrumslösning som hörde till det svenska köket. Frankfurterköket blev mycket omskrivet och fick stort inflytande på kommande bostadsproduktion. Det bör vara det första industriellt tillverkade kök som dessutom var standardiserat och därmed en milstolpe i kökshistorien. Schütte-Lihotzky hade gått grundligt till väga och låtit sig inspireras av Taylorismens idéer rörande just organisation och tidsbesparing. Frankfurterköket var utformat för en person och där fanns precis så mycket förvaringsutrymme som krävdes för en normalfamilj. Köket var också modulärt och kunde därför tillverkas i stora upplagor på fabrik och sedan monteras på plats. Det sistnämnda var något som svenska HSB snabbt tog efter och började med redan i slutet av 20-talet. 

40 kvadrat – ideal boyta

Samma år som Frankfurterköket presenterades skrev Albin Stark artikeln Familjebostaden om ett rum och kök i hyreshuset i nummer 2 av Bygge och Blad, en tidskrift som utgavs av Bygge och bo som arrangerade ett flertal bostadsutställningar i Stockholmsområdet under 20-talet. Stark hade kommit fram till att 40 kvadratmeter var den maximala bostadsyta som 50% av stockholmsfamiljerna hade råd med om de skulle bo i en nyproducerad stadsvåning. Vanligtvis disponerades denna yta på ett rum och kök, vilket inte var en vidare lämplig f amiljebostad. I sin text presenterar Stark planlösningar, den ena för tjocka hus och den andra för lite smalare. I det första förslaget har en nästan kvadratisk yta delats in i många små vrår. Köket, som blivit avlångt i det djupa huset, har därför »uppdelats i två avdelningar, en inre del för matlagning och en yttre vid fönstret frigjord från all köksattiralj och utformat som ett rum om 6 kvm yta, som tapetseras eller behandlas som stora rummet«. Stark föreslår att denna alkov ska bli matvrå med utdragssoffa med sovplats för 1–2 barn. Föräldrarna får sin sovplats i vardagsrummets inre alkov och på detta sätt skapas en bostad som på liten yta ger relativt god plats för en hel familj. Starks förslag kom att realiseras redan året därpå, 1927, då det byggdes upp på Bygge och Bo:s utställning på Liljevalchs konsthall. Redan 1928–29, när kvarteren Färjan och Ljuset projekteras av HSB och Sven Wallander, ritades dessa kök in i mindre omfattning. Likaså förekommer det i Sven Markelius
funkishus på Tegnergatan 57 som byggdes 1929–30. Sedan dröjde det inte länge förrän det praktiskt taget blev standard i 1–2-rumslägenheter.

Almida Petterson – okänd föregångare

Här kunde berättelsen om sekundärköket ha tagit slut, om det inte vore för Thora Holms Den självförsörjandes egen kokbok, utgiven 1926 då det höll på att bli allt vanligare att unga flickor istället för att genast gifta sig tog en anställning: »I tusental lämna döttrarna det tryggatidsandan och den ekonomiska situationen« skriver Holm och ger tips och råd för de unga flickorna och naturligtvis en mängd recept som hon anser ska passa dem. Ett av de förslag som Holm presenterar i boken är fru Almida Pettersons enrumsvåning som hon framgångsrikt omgestaltat. Köket har avdelats i två delar, den inre innehåller köksinredningen och den yttre är tapetserad och påminner om en borgerlig matsal. Denna bostadstyp anser Holm lämplig för »2–3 självförsörjande fruntimmer«. Texten illustreras med bild på både kök och matrum samt en planskiss föreställande Almida Pettersons våning. Men vem var Almida Petterson och hur kommer det sig att hon hittat denna praktiska lösning? Boken är tryckt samma år som Stark presenterade sitt förslag i Bygge och blad och samma år som Frankfurterköket stod färdigt. Hade Petterson läst Starks text i Bygge och Blad och hunnit bygga om sin egen våning och få den porträtterad i Den självförsörjandes egen kokbok som är tryckt samma år, eller hade hon själv kommit på det fyndiga arrangemanget? Dessa frågor är svåra att besvara. Jag har inte lyckats hitta Almida i något arkiv och vet därför inte var hon bodde och i vilket hus hennes lägenhet låg. Hade jag vetat det hade det eventuellt funnits information om ombyggnaden på Stadsbyggnadskontoret. Kanske ligger förklaringen i att författaren Albin Stark och fru Almida Pettersson på något vis var bekanta, kanske dök idéerna upp ungefär samtidigt hos dem båda inspirerade av tidsandan? Hur som helst är det intressant att konstatera att Almida Petterson med största sannolikhet hade det första köket av denna typ.

Byggnadskultur 2015 - 1

Arvet efter industrin

Författare
Gustav Bergström
skriver om byggnadsvård, bl a i bloggen www.ravjagarn.se han verkar även som konsult i byggnadsvårdsfrågor.
logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in