Vårholma säteri - En glad amatörs renoveringsprojekt

Kategori: Restaurering

Vårholma säteri, troligen runt sekelskiftet 1900. Fotograf/Illustratör: Simone Johansson

Ett riktigt "spökhus" med rivningsföreläggande, stora hål i taket och grävlingbo i grunden. Är det verkligen en bra idé att försöka reparera det om man är nybörjare inom byggnadsvården? Nej, tyckte många, men simone johannisson valde att lita på sitt eget omdöme. Här berättar hon själv om projektet.

Vårholma säteri två veckor efter det att renoveringen startade. Syllen vid verandan har bytts ut. Fotograf/Illustratör: Simone Johansson
Fotograf/Illustratör: Simone Johansson

Drömmen var en liten sommarstuga i Stockholms skärgård med utsikt över vattnet. Huset skulle vara litet, ca 30-40 kvm, och tomten en naturtomt så att det inte fanns några "krav" i form av reparations- eller trädgårdsarbete när man kom dit.

Jag hade knappt börjat mitt sökande efter min skärgårdsdröm när "spökhuset" på ön Vårholma i Stockholms skärgård kom ut till försäljning. När jag såg annonsen förstod jag genast att det var det hus som vi brukade gå förbi när jag var och hälsade på min väninna som hade ett sommarställe på Vårholma. Vi brukade stanna upp på vår promenad och både förtjusas och förfasas över det förfallna huset. Det hade en gång i tiden varit ett fantastiskt ställe, men årtionden av bristande underhåll hade satt sina tydliga spår.

Huset var ett stort falurött trähus i två plan med stora verandor på både fram- och baksidan. Trädgården var helt igenvuxen och det gick knappt att se huset från stigen som löpte längs tomtgränsen.

Kärlek vid första ögonkastet

 

Mäklaren ordnade inte någon visning. Man fick själv åka ut och titta på fastigheten, vilket jag gjorde. Det var två stora hål i yttertaket där det hade regnat in under lång tid. Detta hade resulterat i att man kunde stå på marken inne i huset och titta upp genom alla hål i bjälklagen och se den blå himlen. Verandan på framsidan tycktes stå kvar enbart med hjälp av stöd från en björk som hade sitt ursprung någonstans under verandan. Verandan på baksidan, som en gång varit en fönsterveranda, hade inte ett enda fönster kvar på den nedre våningen och bara enstaka fönster kvar på den övre. Färgen flagnade. Snickarglädjen som var kvar hängde på sniskan. Fönsterrutor saknades. Men vilket fantastiskt ställe det hade varit i sin glans dagar! Det var kärlek vid första ögonkastet!

Trots att "spökhuset" inte på en enda punkt uppfyllde mina uppställda kriterier på ett sommarställe var jag i slutet av sommaren år 2003 lycklig ägare till det hus som en gång i tiden hade varit Vårholma säteri.

Hot om rivning

Vid tidpunkten för mitt köp fanns det ett rivningsföreläggande på huset som hade lämnats till kronofogdemyndigheten för verkställelse. Det betydde att kronofogdemyndigheten när som helst kunde komma och riva huset på min bekostnad. Jag var dock ganska övertygad om att det inte skulle bli några problem att få rivningsföreläggandet undanröjt. Huset hade ju en lång historik och var en riktig kulturskatt. Inte kunde väl kommunen sätta sig på tvären om jag ville bevara och restaurera detta underbara hus till sitt ursprungliga skick så som det såg ut runt sekelskiftet år 1900?

Jag kontaktade Stockholms läns museum, som i ett skriftligt yttrande konstaterade att fastigheten utgjorde "ett omistligt kulturhistoriskt dokument i skärgårdens bebyggelsehistoria" och att en snabb räddningsinsats därför var av största betydelse. Jag skaffade också fram utlåtande från sakkunniga inom byggnadsvård om att det var fullt möjligt att renovera huset. Jag fick till och med hjälp av en vänlig tjänsteman på Riksantikvarieämbetet som ringde till handläggaren på kommunen som hade hand om mitt rivningsföreläggande.

Det visade sig dock att kommunen inte alls var villig att på något sätt vara behjälplig. Det hela resulterade tvärtom i en tvist i tingsrätten under närmare ett års tid. Jag fick nu nytta av min yrkesroll som jurist och i stället för att renovera fönster fick jag skriva inlagor till tingsrätten. I början av sommaren år 2004 kom så äntligen domen. Kommunen förlorade och jag kunde börja renovera.

Tid att fundera

En positiv sak som rivningsföreläggandet förde med sig var att jag fick gott om tid att fundera på hur jag ville renovera huset. Jag läste all litteratur om byggnadsvård som jag kunde hitta och besökte olika centra för byggnadsvård och byggvårdsmässor. Jag gick också en tvådagarskurs i fönsterrenovering på Skansen Byggnadsvård.

Eftersom huset ligger på en ö i skärgården är det bara praktiskt möjligt att ha hantverkare där under sommarhalvåret, så någon större renovering kunde det inte bli tal om förrän nästkommande sommar. Under hösten år 2004 renoverades emellertid det trapphus som finns på husets gavel. Det var ett litet begränsat projekt som gav mig övning i hur det fungerar med hela apparaten med att ha hantverkare, dels fick jag nyttig erfarenhet av själva upphandlingen av tjänsten, dels fick jag möjlighet att "testa" hantverkarna.

Jag skaffade information om olika hantverkare från bl a Svenska byggnadsvårdsföreningen och Skansen Byggnadsvård och valet föll slutligen på Magnus Hanssons Byggnadsvård i Eskilstuna.

Lappa och laga

Trapphuset renoverades utvändigt under hös-ten utan några större problem. Metodiken var "lappa och laga" och återanvända den träpanel som fortfarande var intakt. De snirkliga takstolarna togs ned och lagades. Det var härligt att se att det äntligen hände något med huset. Nu regnade det inte heller längre in i trapphuset.

Under vinterhalvåret hade jag haft kontakt med flera andra hantverkare. Jag förstod snart att jag behövde en särskild yrkesgrupp av hantverkare; sådana som håller på med byggnadsvård och timmerbyggnationer (snickare som bygger nya hus rekommenderade mig att riva huset och bygga nytt). Inte ens alla som kvalificerade in i denna begränsade grupp ville ta sig an renoveringen av mitt hus. En man med mycket gott renommé i dessa kretsar dömde helt ut huset och menade att 75 % av huset var tvunget att bytas ut på grund av röt- och svampskador och att det var osäkert om 15 % av huset kunde vara kvar. Jag frågade flera gånger om han kunde lämna mig en offert på vad det skulle kosta att åtgärda skadorna på huset. Jag blev uppmanad lika många gånger att "gå hem och fundera på saken" och någon offert var det inte tal om. Han klappade mig inte på huvudet och sa "lilla flicka", men det kändes ungefär så.
Jag blev ganska nedslagen av hans bedömning och undrade vad jag hade givit mig in på. Samtidigt tyckte jag själv inte att skadorna var så stora som han ville göra gällande. Efter en tid beslöt jag mig för att lita på mitt eget omdöme och trots allt fortsätta med mitt projekt.

Tätt och torrt

Samarbetet med Magnus Hansson när det gällde renoveringen av trapphuset hade fungerat bra och valet föll slutligen på honom även för den stora renoveringen. Tanken är att byta ut den bärande innervägg och anslutande väggar som är fuktskadade, laga alla bjälklag, byta ut skadade bottensyllar, laga verandor och tak, lägga på gammalt enkupigt tegel och slutligen även laga ytterpanelen och utvändig snickarglädje. Renoveringen ska helt enkelt återställa själva stommen på huset och få det tätt och torrt. Utgångspunkten är att återställa huset i det skick det var kring förra sekelskiftet och ersätta skadat material med motsvarande nytt.

Är det till exempel en timmerstock eller en pärlspontpanel som är skadad ska den ersättas med en ny timmerstock respektive pärlspontpanel. Denna "byggregel" gör det hela dessutom ganska enkelt. Jag behöver inte ta en mängd olika beslut som jag förmodligen skulle ha behövt göra om jag hade valt att till exempel isolera huset eller ändra rumsfördelningen. Mina hantverkare är också införstådda i mitt synsätt på renoveringen och kan agera utifrån det, vilket jag tror underlättar arbetet.
Invändig renovering kommer jag att göra längre fram i mån av tid och pengar. Jag har också valt att inte sätta in glas i fönsterverandan på baksidan för att spara på kostnaderna. Verandan ska dock lagas på ett sådan sätt så att jag i framtiden kan sätta in fönsterbågar för att kunna få det ursprungliga utseendet på verandan. Jag kommer att försöka göra så mycket som möjligt av sådana arbeten som jag själv kan klara av, till exempel renovering av fönster och dörrar, målning med mera.

Imponerande hantverk

I början av juli i år kom så äntligen Magnus Hansson med sina tre hantverkare, Mattias, Thomas och Markus, till ön och påbörjade arbetet. I början var det mest fråga om rivningsarbete och efter två veckor tyckte jag att huset såg värre ut än det någonsin hade gjort. De rev upp alla skadade bjälklag, plockade bort ruttet virke, stöttade upp väggar med domkrafter och monterade bort dörrar, karmar och socklar (dessa sparas för att kunna monteras tillbaka när allt är klart).
Det såg förskräckligt ut. Till en början oroade jag mig varje dag för att Magnus och hans medhjälpare inte skulle komma tillbaka dagen därpå och att jag skulle bli stående med huset i ett än mer förfärligt skick än det hade varit innan de kom. Men de kom tillbaka varje dag och allt eftersom de började laga timmerstocksväggarna blev jag lugnare. Det var spännande att följa hur de bar sig åt och jag blev imponerad över det hantverk som det innebär att renovera gamla hus. Jag kanske trots allt skulle få ett fint hus till slut!

I början trodde jag att jag skulle fylla mina dagar med praktiskt arbete som att renovera fönster och skrapa målarfärg, men jag har upptäckt att min tid ägnas till stor del åt "administration". Jag ordnar färjetransporter av material till ön, jag undersöker vilka typer av tegel som finns, jag letar efter gamla dörrar för att ersätta dem som är skadade, jag fixar nycklar till de gamla dörrlåsen, jag köper skruvar och tusen andra liknande saker.

Grävlingar som försvann

En sak som oroade mig under lång tid var de grävlingar som hade bott under huset under många års tid. Först undersökte jag olika möjligheter att få bort dem - skjuta dem, sätta ut fällor, strö krossat glas under grunden etc. Sedan var det någon som sa att grävlingarna troligen skulle försvinna av sig själva när byggandet satte igång. Det lät klokt tyckte jag och beslöt mig för att ta fasta på det (det var ju också det enklaste alternativet).

Jag hade inte behövt oroa mig så mycket, grävlingarna försvann helt av sig själva i våras. Mer bekymmersamt är de stora jordhögar som de har skyfflat upp på baksidan av huset. Högarna är så stora att de helt har begravt stengrunden och syllen. Det visade sig inte vara så enkelt att få ut någon slags grävskopa till ön. Det problemet återstår att lösa. I värsta fall får jag väl plocka fram spadarna och bjuda ut den manliga delen av bekantskapskretsen!

Ingen fukt - ingen hussvamp?

En annan sak som också oroade mig i början var möglet och svampen som växte på virket inne i huset. Jag hade fått veta att jag hade några relativt ofarliga svampar, men också att det troligen fanns hussvamp. Jag läste om hussvamp och förstod att det fanns olika skolor när det gäller hur man blir av med den. Vissa anser att ganska stora ingrepp behöver göras, medan andra inte är lika drastiska. Jag har sällat mig till den senare skaran och hoppas bli av med hussvampen när allt synligt angripet virke har plockats bort och betingelserna för svampens fortlevnad har försvunnit. Hussvamp behöver trä, kalk (finns i skorstensstockar) och fukt för att överleva. När jag får ett tätt tak på huset kommer förhoppningsvis både fukten och hussvampen att försvinna.

En dag i slutet av sommaren varje år kommer en sopbåt till ön för att hämta grovsopor. Alla på ön bär ner sina sopor till kajen och när båten kommer hjälps man åt att bära allt ombord på båten. "Sopdagen" är något av en folkfest och har visat sig vara rena guldgruvan för mig. Jag har hittat massor av fynd i form av fönsterbågar med gammalt glas, gamla dörrar med fina dörrhandtag och gamla möbler.

Hjälpsamma grannar

Jag har under hela tiden fått ovärderlig hjälp från mina grannar på ön (som till en början kanske var lite fundersamma över att en "ung ensam tjej" skulle renovera det stora fallfärdiga huset). Hjälpen har handlat om alltifrån lån av traktor för transport av virke från färjekajen upp till huset, bärhjälp på sopdagarna och lån av gäststuga så att jag har kunnat var ute på ön även under vinterhalv-året. De har också kommit med uppmuntrande ord och påhejande kommentarer. Jag känner att jag har hela öns stöd för mitt projekt och att man gläds åt att huset inte kommer att rivas utan återställas.

Mycket återstår dock och jag har bara påbörjat en spännande resa som jag inte riktigt vet hur den ska sluta, men den där kärleken vid första ögonkastet på huset består fortfarande! Det är mitt eget paradis på jorden!

________________________________________________

Fakta om Vårholma säteri

Ett skattehemman på ön Vårholma i Lindalssundet i Stockholms skärgård finns omnämnt i 1500-talets jordeböcker. Exempelvis var skatten år 1538, då bonden Jöns var ägare, 2,5 mark i penningar, 1 famn ved, 6 dagsverken och 12 mark smör.

 År 1647 övergick gårdens karaktär från att ha varit ett kronoskattehemman till ett skattefrälsehemman. Bonden skulle nu erlägga skatten till en adelsman (frälseman) i stället för till kronan. Statens brist på pengar tvingade regenterna under 1600-talet att avlöna betydande personer på detta sätt. Drottning Kristina donerade därför den 15 februari 1647 skatten från Vårholma gård till sekreteraren Lars Cantersten.

 År 1685 fick Vårholma gård säterifriheter efter att den dåvarande ägaren, greve Gustaf Douglas, hade uppfört en herrgårdsbyggnad med två flyglar. Villkoret för att få säterifrihet, dvs privilegiet att slippa betala skatt, var att säterigården skulle vara ståndsmässigt bebyggd. Huset bestod dock sannolikt endast av en våning. Stora delar av marken på ön samt 19 kringliggande öar tillhörde gården under denna tid.

 Under de kommande åren ägdes gården av olika ägare, bl a grevinnan Stenbock, amiralen Ewald Taube och hovmarskalken Löwen.

Mot slutet av 1700-talet överläts gården återigen till skärgårdsbönder. Deras ättlingar började år 1879 sälja av mark till sommargäster. Under 1800-talet och början av 1900-talet uppfördes påkostade sommarvillor längs stränderna i Stockholms skärgård. Området kring Lindalssundet är i dag ett av de bäst bevarade områdena från denna tid.

På gården bedrevs fåravel fram till 1920-talet och uppfödning av nötkreatur fram till 1940-talet.

I mitten av 1900-talet hyrdes gården av ABF:s gymnastikförening, som använde gården som ett slags kollektivt sommarställe för medlemmarna. Kvinnor och barn bodde på övervåningen och männen på bottenvåningen. Huset utgjorde då också en samlingsplats för öns befolkning och där hölls olika typer av idrottstävlingar. På kvällarna anordnades det fester och dans i stora salen i huset. Det finns än i dag personer på ön som kommer ihåg hur de spelade pingis och dansade i "ABF-huset".

Den idag befintliga byggnaden ligger sannolikt på den ursprungliga plats där greve Gustaf Douglas lät uppföra säteribyggnaden på 1600-talet. Källaren och stommen i den nedre våningen, som utgörs av liggande timmer, tillhör byggnadens äldsta delar. Husets ålder daterar sig troligen till mitten av 1700-talet enligt Stockholms läns museum. Under senare delen av 1800-talet har övervåning, trapphus, nya fönster och verandor på både fram- och baksida av huset tillkommit.

Platsen för byggnaden är väl vald. Den ligger högt belägen, men ändå skyddad av berg. I öster kan man se ut över "skeppsleden" med dess livliga sjöfart och i väster över sundet mellan Betsön och Vårholma.

Texten baserar sig till stor del på avsnittet "Vårholma säteri - Några anteckningar, ur arkiven framletade av kanslisekreterare Nils Ädelgren" i Värmdö skeppslags fornminnes förenings årsbok 1937.

 



Utgiven i nummer:
3/2005
Författare
Simone Johannisson

Texten baserar sig till stor del på avsnittet "Vårholma säteri - Några anteckningar, ur arkiven framletade av kanslisekreterare Nils Ädelgren" i Värmdö skeppslags fornminnes förenings årsbok 1937.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas