Ovanligt vatten i ny tvättmetod

Kategori: Restaurering

Med ultrarent vatten är det enkelt att tvätta ren ytan, som efter rengöring kan ha patina kvar.

»Vatten är ett farligt gift, som omger Visby stift« skrev Falstaff Fakir och lämnade tolkningarna fritt spelrum. Vanligt vatten betraktar vi som en självklarhet, trots att det är en förutsättning för alla kända livsformer. Det kan även sägas gälla vetenskapens syn på vatten. Först på senare tid har forskningen kring vatten återupptagits och nu med förtecken som kvantfysik och nanoteknik. Resultaten som hittills kommit fram är uppseendeväckande. I den här artikeln visar Per Arne Ivarsson vad i och för sig lite ovanligt vatten kan åstadkomma för rengöring av ytor i allmänhet, och byggnader i synnerhet.

I molekylstrukturen hos vatten bildas »kanaler« och hålrum. Det är där atmosfärens gaser, syre och koldioxid tar plats utan att »lösa« sig i vattnet. Tas sådana ämnen bort ur vattnet genom avjonisering, blir vattnet »instabilt «.
Rengöringsprov på tryckimpregnerad trätrall, vilken har kraftig påväxt av grönalger.

Generellt kan sägas om begreppet rengöring att det fortfarande betraktas lite från ovan. Det är inget riktigt »karlgöra «, vilket Rut- och Rotavdragsdebatten väl illustrerar. I verkligheten hör rengöring av fasader till det svåraste och mest krävande som finns. Mer om det senare. Att göra rent innebär att från en yta ta bort ämnen som inte fanns där från början, utan som avsatts genom olika processer. Här behandlas »smuts« i vidare mening, alltså mikroskopiska korn av sand, gummi- och asfaltpartiklar, tungmetaller, oftast bly, och salter av olika slag. Det kan även vara påväxt av organiskt material, som alger och svampar, där grönalger och svartmögel är mest kända.

Många av aktörerna på den nuvarande fasadrengöringsmarknaden för tankarna till Vilda Västerns devis: »Skjut först och fråga sedan«. Snabba åtgärder till lägsta pris har länge varit målet och konsekvenserna har inte sällan inneburit en kraftig kostnadsökning för fastighetsägaren. En »billig« fasadrengöring kan komma att kosta 50–100 gånger mer i direkta följdskador på byggnaden än det ursprungliga priset för »rengöringen«. Då har vi ändå inte beaktat kostnaden för miljöpåverkan och arbetsmiljö.

Smuts är en svår sak
Rengöring av ytor på byggnader och monument tillhör det svåraste som finns inom byggnadsvården. För ett lyckat resultat ställs höga krav på ingående kunskaper om byggmaterial, byggnadsfysik, rengöringstekniker och lagstiftning, hos alla som är inblandade i arbetet. Det är ett välkänt faktum att den som håller i verktyget är den som bestämmer kvaliteten på resultatet.

»Fasadrengöring med ultrarent vatten har god eller mycket god effekt på smuts och beläggningar på de flesta underlag. Särskilt grönalger på trä eller målade ytor tvättas bort helt och hållet.«

Rengöringen av en fasad kan ha två huvudsyften; att få ytorna rena av estetiska skäl, eller för att kunna måla om dem. Båda skälen har livslängdsekonomisk betydelse. Rengöringsprocessen kan delas upp i skilda delar som måste utföras i rätt ordning för att uppnå ett hållbart resultat. Först görs en väldokumenterad inventering av det objekt som skall göras rent, ofta ingår materialanalyser på detaljnivå. Därpå utförs en analys utifrån ett helhetsperspektiv. Den leder till val av rengöringsmetod, vilken måste innehålla ett avslutande moment med omhändertagande av rengöringsmediet. Det kan till exempel vara blästergranulat, kemikalier av skilda slag och vatten. Alla dessa medier kommer att innehålla den borttagna »smutsen«, som ofta innebär en miljömässig belastning. Det är ett viktigt skäl till varför rengöring kräver både kunskap och kunnande.

Efterbehandlingen ofta avgörande
Det räcker nästan aldrig med enbart rengöring, de rengjorda ytorna måste också efterbehandlas. I fallet med ommålning är det självklart och det är lätt att visa hur rengöringen förlänger målningens livslängd. Den nya färgen får ett bra fäste på det befintliga färgskiktet och inga kvarvarande salter kan ställa till problem. Vid ren göring av estetiska skäl, kommer saken i ett annat läge. Själva rengöringsmetoden tar bort smutsen och efterlämnar en yta som återsmutsas mycket fort om ingen efterbehandling vidtas. Huvudsyftet med efterbehandlingen är att återställa ytans fuktmekanik, som har försämrats genom materialens naturliga nedbrytning. Det gäller i hög grad för mineraliska underlag vars porsystem förstorats. Rengöringsprocessen tar bort smuts och salter i underlaget och lämnar en ren yta men där de förstorade porerna tar upp vatten fortare. Härigenom smutsas ytan snabbare och kan få kraftigare påväxt av organismer som växer på fuktiga underlag.

Metoder för rengöring
Vilka rengöringsmetoder har vi att välja mellan? Metoderna kan beskrivas som mekanisk eller kemisk metod eller metoder med vatten som medium. Blästring, borstning och fräsning är mekaniska metoder. Blästringen kan vara av torr- eller våt natur. En speciellt skonsam blästringsmetod utgör den så kallad JOS-blästringen. En mycket speciell form av rengöringsmetod innebär rengöring med högeffektslaser, vilken av kostnadsskäl endast används på mindre objekt och vars fördel är en mycket kontrollerad rengöring, utan skador på underlaget. De kemiska metoderna innebär att en kemikalie appliceras på ytan och löser upp smutsen. Därefter sköljs ytan ren med högtryckstvätt, ofta med hetvatten. Sköljning med högtryck kan lätt skada underlaget och trycka in stora vattenmängder på oönskade ställen i fasaderna. Dessa följdskador har många gånger orsakat höga merkostnader.

Tvätta med vatten
Rengöring med vatten som medium användes länge. I Danmark kallades metoden för »vandsivning«. Principen var enkel. En perforerad slang fästes under takfoten på den fasad som skulle göras ren. Därefter fick vattnet strila ner tills smutsen var borta. Problemet var att processen tog lång tid, ofta många dagar ibland en hel vecka. Fasaden tog också upp stora vattenmängder, vilka löste ut salter. Det blev särskilt problematiskt på fasader av puts, tegel, sandsten eller kalksten, med besvärande och skadliga saltutfällningar som resultat. Vattnet lät man dessutom rinna ner i dagvattenbrunnarna utan rening, vilket orsakade problem eftersom det ofta innehöll blyföreningar.

Avjoniserat vatten
En ny metod att tvätta med vatten har nu börjat användas. Metoden bygger på en speciell egenskap som vanligt vatten kan ge genom en särskild behandling. Vanligt kommunalt vattnet renas genom en process, som innehåller filter för omvänd osmos. Processen tar bort alla lösta ämnen i vattnet och det som återstår är ultrarent, avjoniserat vatten. Det har visat sig att i vatten bildas »hålrum« på molekylär nivå. Dessa hålrum kan exempelvis innehålla syremolekyler som fiskarna utnyttjar när de »andas« i vatten. Det ultrarena vattnet har ett underskott på joner och eftersom underskott är onaturligt för vattnet tar det upp joner så snart tillfälle ges – till exempel när det träffar smuts eller fett på en yta. På så vis sköljs smutsen eller beläggningen bort. Med ultrarent vatten behövs inget högtryck, istället »dimmas« vattnet på fasaden och ibland kompletteras processen genom borstning med mjuka borstar. Rengöringen sker utan kemikalier av något slag och utan användning av högtryck. Företaget Ekofasad AB i Stockholm har dessutom utvecklat en metod för att ta hand om tvättvattnet som leds ner i en särskild filteranordning. Där renas det från smuts och släpps ut i dagvattenledningarna i renare form än dricksvatten.

Fasadrengöring med ultrarent vatten har god eller mycket god effekt på smuts och beläggningar på de flesta underlag. Särskilt grönalger på trä eller målade ytor tvättas bort helt och hållet. Intressant är också att oxiderad och matt linoljefärg går upp i glansvärde efter tvätt, vilket i sin tur beror på att tvättmetoden är synnerligen effektiv på oxider. För mineraliska underlag, som ofta har en eroderad yta med förstorade porer fyllda av gipsbildningar eller andra salter, blir ytan helt ren eftertvätt. För att undvika ny nedsmutsning på kort tid, bör porsystemet i ytan behandlas för att återställa ytans fuktmekanik. Det görs genom att tillföra ett lämpligt mineraliskt material som ersätter de stora porerna med ett stort antal små. Så bromsas vatteninträngningen och uttorkningen samtidigt som lösta salter fortfarande kan komma ut, utan att spränga ytan. Sammanfattningsvis verkar den »nya« vattenmetoden med tillhörande efterbehandling och omhändertagande av tvättvattnet, som lämplig ur de flesta synvinklar. Försumbara skadekonsekvenser, ingen miljöbelastning och låga livslängdskostnader för fasaden som helhet får sägas känneteckna metoden.

Byggnadskultur 2011 - 2

Förkovra dig - om utbildning

 

Författare
Per Arne Ivarsson

Restaureringsarkitekt och ledamot i Byggnadsvårdsföreningens styrelse.  

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in