Magasinet som blev vandrarhem

Kategori: Restaurering

Vandrarhemmet i Mem vid Göta kanal har nu varit i drift i drygt i 15 år.

Återbruk kan vara roligt också! En uppskattad variant är att ta en byggnad som uppförts för en specifik funktion och ge den ett helt nytt innehåll. Det går att återanvända kvarnar, vattentorn, gasklockor och elverk eller som i det här fallet ett magasin. Per Arne Ivarsson berättar här hur Mem fick sitt nya vandrarhem.

Familjerummen i vandrarhemmet. De nya innerväggarna byggdes i skiftesverk.
Trappan i original återmonterad.


Vitruvius beskrev kärnfullt vad som kännetecknar byggnadskonst. Byggnaden ska vara hållbar, ändamålsenlig och vacker. Om hamnmagasinet i Mem är vackert får väl var och en bedöma. Ändamålsenligt och hållbart är det utan tvekan. Jag var 1995 ansvarig för restaureringen och ändringen av hamnmagasinet till vandrarhem. Byggnaden ligger i Mem där Göta kanal mynnar i Östersjön. Vi kunde omedelbart konstatera att magasinet i rikt mått uppfyllde Vitruvius kriterier om att vara hållbart och ändamålsenligt. För att bättre förstå just dessa aspekter på byggnaden, behöver vi veta något om hur kanalen blev byggd.

Göta kanal byggdes från år 1810 till 1832, då den invigdes. Arbetet var organiserat i arbetsstationer, som utgjordes av ett antal byggnader med olika funktioner. Det fanns officersmässar, sjukhus, slakterier, bagerier, smedjor med mera. Kännetecknande för dessa var att de var omsorgsfullt byggda och konstruerade på ett sådant sätt att när arbetet vid en station var färdigt, då demonterades byggnaderna och transporterades till nästa arbetsstation. Byggandet av Göta kanal innebar ett mycket stort inflöde av kunskap inom olika vetenskaper till Sverige. Det gällde exempelvis kunskap om lämpliga träslag för slussportar, vilka byggdes i lärkträ. Kanalbolaget har fortfarande stora arealer skog med förstklassigt lärkträ. Vidare fick vi lära oss vilka kalksorter som bäst lämpade sig till beredning av fogstrykningsbruk, för vilka kraven var mycket hårda. Målet var att finna kalksorter med sådan hydraulisk verkan, att bruket var bundet och kunde tåla att vatten släpptes på inom fyra timmar! I Jernkontorets annaler av år 1824 redovisades flera års undersökningar av olika kalksorter. Dessa hade letts av professor Pasch. I första hand togs prov på kalk i närheten av kanalbygget. Men även kalk från Öland och Gotland undersöktes. De båda senare betraktades som oanvändbara för beredning av mur- och fogstrykningsbruk till kanalbygget.

Magasinet i mem var alltså från början konstruerat, byggt och använt som flyttbart magasin. Kanalen var fram till omkring år 1900 enda fraktleden för varor och spannmål. Kanalmagasinet hade säkerligen varit flyttat några gånger, när det 1832 vid kanalens invigning kom att användas som »partytält« åt kungen och hans sällskap. Av uppgifter från Göta kanalbolag framgår att år 1847 har »Nederlagt magasin« genomgått en betydlig reparation och nytt tegeltak lagts i stället för det gamla »papperstaket«. År 1849–50 lades nytt golv. Drygt 80 år senare, år 1934, reparerades kanalmagasinet och rödfärgades. 1937 reparerades taket och 20 år senare utfördes diverse reparationer och utvändig målning. 1960 plockades taktegel om och nya vindskivor sattes på. År 1966 lades nytt yttertak, sannolikt av trapetskorrugerad plåt, vilket fanns på magasinet när den senaste restaureringen startade för drygt 15 år sedan.

Då var magasinet verkligen moget för en genomgripande restaurering. Bland annat var grundläggningen bristfällig, vilket orsakat kraftiga sättningar i stommen. Byggnaden stod praktiskt taget direkt på marken. Luckorna i magasinet hade kraftiga rötskador. En del bottenbrädor saknades och åtskilliga locklister var skadade eller saknades. Kort sagt krävdes omfattande åtgärder för att återställa magasinet i brukbart skick. Projekteringen för restaureringen inleddes med programskrivning för nya funktioner i magasinet. Vi föreslog att de skulle vara vandrarhem med liten servicebutik och en utställningslokal. Den senare skulle även kunna hyras för bröllop och liknande evenemang.


För att godkänna de nya funktionerna ställde länsantikvarien krav på att inga »tunga« installationer fick göras i magasinet. Det ligger inom riksintresset och byggnadsminnet Göta kanal med skyddsföreskrifter som i princip säger att alla nya installationer ska kunna tas bort, så att magasinets ursprungliga funktion och utseende kan återställas. Antikvarisk expertis knöts tidigt till projekteringen. Ändringen från magasin till vandrarhem krävde en del tekniska och praktiska lösningar. Magasinet hade inga fönster utan enbart sidohängda luckor för öppningarna. Ett vandrarhem behöver givetvis fönster, men fönstren skulle också kunna demonteras för att i framtiden medge ett återställande av det ursprungliga utseendet.

Alla »våta« installationer som wc, duschar, etc förlades i en separat byggnad i omedelbar anslutning till magasinet. Samråd med räddningstjänsten medförde att brandcellsgränser upprättades mellan bl a vandrarhemsdelen och utställningsdelen. Vidare ordnades en lösning med utrymningsvägar direkt från andra våningen till mark. Ursprungligen hade vi tänkt oss att uthyrningen av sängplatser skulle ske genom att man hyrde en »sängbox«. Denna skulle, förutom en dubbelsäng, vara försedd med draglakan, inbyggd värme, belysning och låsbar garderob vid fotändan. Härigenom behövde inte hela magasinet värmas upp och installationerna kunde förenklas. Denna lösning kom dock aldrig att genomföras. I stället har konventionella rum byggts.

Så långt programdiskussionerna. Byggnadstekniskt var det mest komplicerade att lyfta hela magasinet. Från sitt läge direkt på marken ville vi lyfta det ca 200 mm och ställa det på en riktig grundläggning med rejäla plintstenar och betongplintar. För att göra detta möjligt »strippades « den bärande timmerstommen på såväl utvändig panel som sten- och tegelfyllnad. Allt material som revs dokumenterades avseende typ och läge. Allt som demonterades för återanvändning dokumenterades och märktes. Exempelvis pallades korsvirkesfyllningarna med angivande av vilket av facken stenar och tegel skulle användas i. Den enda yta som fick helt nytt material var taket. Den korrugerade plåten ersattes med nytt enkupigt tegel. I fyllningarna behövdes bara lite komplettering av kalksten respektive stortegel. Däremot behövde mycket timmer bytas, framförallt i syllvarvet. Kanalbolagets egna skogar i Västergötland tillhandahöll timmer, som sedan gammalt sågades vid Myrhults såg till önskade dimensioner och kvaliteter. Trappor och golvplank kunde användas utan egentliga problem. De nya innerväggarna, vilka vandrarhemslösningen krävde, skapades som skiftesverkskonstruktioner.


Förfrågningsunderlaget som vi tog fram, var synnerligen detaljerat. Det föreskrevs hur dokumentation, litterering, märkning, rivning och demontering skulle genomföras. Likaså föreskrevs kraven på hantverkarna. Vidare hur allt träarbete med lagning, ilusning etc skulle göras. Detaljritningar visade hur luckorna och de nya fönstren skulle monteras. Hur fyllningarna skulle muras föreskrevs också i detalj, både avseende material och teknik. Sammantaget kunde vi utgå ifrån byggnadens ursprungliga konstruktion och föreskriva ett detaljerat återställande av denna.

Vårt arbete avslutades med att vi lämnade ett skissförslag på hur en framtida utbyggnad av vandrarhemmet skulle kunna genomföras. Man skulle då erhålla bättre servicebyggnad med köksutrustning, duschar, bastu etc. Vidare föreslog vi byggande av ett antal stugor för uthyrning. Vandrarhemmet har varit i drift sedan 1995 och är mycket välbesökt. I utställningslokalen har många ut- och tillställningar ordnats.

Utgiven i nummer:
3/2010
Författare
Per Arne Ivarsson
Styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen och restaureringsarkitekt med egen verksamhet.
 
Artikeln finns i...{product_snapshot:id=99}
logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas