Bygga om i köket

Kategori: Restaurering

Fotograf/Illustratör: Ulf lindahl

Har man ett genuint gammalt eller ”halvgammalt” kök bör man självklart försöka bevara det med så små förändringar som möjligt. Men den verklighet vi ställs inför när det är dags att renovera köket är ofta mer komplicerad än så. Det befintliga köket är sällan lika gammalt som huset utan har ofta moderniserats och bytts ut flera gånger, helt eller delvis. Vill man då ha ett enhetligt kök som uppfyller alla vår tids praktiska krav kan det bli fråga om en rejäl ombyggnad. Hur olika husägare väljer olika tillvägagångssätt speglas i tre exempel, från 1700-talshuset till bostadsrättslägenheten.

Nytt kök i 1700-talshus på landet

”På landet” på Mälaröarna bor Christa och Dieter sedan snart tio år. Huset de övertog var gammalt, slitet, påbättrat och användes som sommarbostad. Det enda av det gamla köket som syns är det gamla vitmålade taket och fönstren som bytts ut i mitten av 1900-talet. Väggarna var täckta med treetexplattor.
Det stora köket har fått nytt furugolv, som är behandlat med vitpigenterad olja, vilket Christa inte är så stolt över idag. Men av det vita som nöttes ojämnt syns inte mycket längre och i fortsättningen kommer nog såpskurning att vara den rätta skötseln.
En tegelmur omfattar spisarna, en gasspis och en liten modern järnspis, för värmens skull. Över spisen har en plåtslagare av den gamla stammen format en kåpa, utan ritningar, men med hjälp av den tradition han blivit lärd.
Över spisarna och bänkarna är väggarna klädda med fasade vita kakelplattor. Väggarna har för övrigt fått en bröstpanel av pärlspont, som målats med linoljefärg. Bänkskåpen köptes obehandlade av Marbodal och linoljemålades. Dessa skåp och ett litet väggskåp har fått luckor med profilerade ramar och fyllningar. Lådor och luckor har mässingshandtag och knoppar av gammaldags modell.
Förutom de väggfasta skåpen finns en liten öppen vägghylla och ett fristående högt skåp, som rymmer dukar, glas och porslin och vad som för övrigt behövs i ett kök.
Ulf Lindahl

Diskret renoverat villakök i Gävle

Vårt kök speglar nog den verklighet de flesta villaägare ställs inför när det är dags att göra något åt köket. Det befintliga köket är sällan lika gammalt som huset utan har ofta moderniserats och bytts ut flera gånger, helt eller delvis. Det renlärigaste är förstås att bevara årsringarna från 1950-, 60- och 70-talen med diskreta förbättringar och tillägg, men vanligast är ändå att man vill ha ett enhetligt kök som uppfyller alla vår tids praktiska krav, som ju är fler än någonsin hittills i historien. Ekonomin brukar också spela stor roll för vilka lösningar man till slut väljer.

När renoveringen genomfördes 1989 bodde Peder ensam i våningen, så det är han som planerat köket helt på egen hand. Resultatet blev ett prisvärt kök, som inte gör några försök att härma husets ursprungliga stil. I stället har ambitionen varit att få det att passa in i den välbevarade tvåfamiljsvillan från 1934 genom att göra det så enkelt och diskret som möjligt. De delar av den befintliga 1960-talsinredningen som fungerade bra har behållits, men helheten är ny.

Den del av köket där man arbetar mest, spis, diskbänk och arbetsbänk, var tungarbetad eftersom bänkhöjden var för låg; ett extra kännbart problem för Peder som är lång. Mitt emellan diskbänk och arbetsbänk fanns en extra dörr ut till hallen som sällan användes men som tog mycket plats. I den här delen av köket byttes allting ut mot nytt utom spisen – en stilig och välfungerande modell från Ankarsrum omkring 1960 – och den obetydligt yngre köksfläkten. Spisen måste dock lyftas upp till samma höjd som de nya arbetsbänkarna. Det ordnade Peder lätt genom att snickra en enkel träram i samma svarta färg som spisens egen sockel.
Dörren mot hallen fick sitta kvar på sin plats men byggdes för åt kökssidan, en åtgärd som gav plats för diskmaskin plus ytterligare ett välbehövligt överskåp. Från hallen ser det likadant ut som tidigare och allt går lätt att återställa.

När det gällde den nya skåpinredningen hade Peder vissa krav på utformningen. Skåpen skulle gå ända upp till taket, en lösning som har många praktiska fördelar men som också gör att köket känns ”rätt” i ett äldre hus. Dessutom skulle skåp och skåpluckor vara av god kvalitet samtidigt som de inte fick kosta för mycket. Lösningen blev specialbeställda kökssnickerier av en typ som närmast motsvarar 1950- och 60-talens standard. Precis som på den tiden är luckorna av masonit, överfalsade och med väl fungerande beslag: lås med trissor och stapelgångjärn av dåtidens typ. Enkla, förnicklade bygelhandtag visar att köket är nytt, samtidigt som de inte gör något väsen av sig. Skåpluckornas ytbehandling är däremot av mer traditionellt slag: de är penselmålade med linoljefärg i samma gråvita kulör som väggarnas plywoodpanel från 1930-talet. Ytan mellan överskåp och bänkar är inklädd med slätt, vitt kakel av samma sort som sedan tidigare fanns kring spisen.

I det hörn av köket som rymmer skafferi, kylskåp och arbetsbänk behölls skåpinredningen från 1960-talet. Arbetsbänken med sin perstorpsplatta användes bara som avställningsyta och behövde därför inte höjas. Sedan skåpen målats i samma färg och försetts med likadana handtag som de nya ser man ingen skillnad. Resultatet har blivit ett kök som består av både nytt och gammalt, men som ser enhetligt ut och som dessutom har all den utrustning och de generösa arbetsytor en nutida familj vill ha.
Ingela Broström

Ombyggt funkiskök i Stockholm

Det första man lägger märke till när man stiger in i detta kök är antagligen det rödvitrutiga golvet av s. k. Hovi-plattor. Det är inlagt för ett par år sedan i detta kök som ända till dess var tämligen orört sedan huset byggdes 1937. Ulf och Sara förvärvade våningen 1999 av en dam som bott här sedan huset var nytt.

De nya ägarna såg och uppskattade former och material, den ovanliga och äkta sammanhållna och bevarade funkisinredningen. Men köket var ett smalt, trångt utrymme med bänk och spis på den ena sidan och en skåpvägg på den andra. Diskbänken av marmor var porig och porös och de vägghängda kranarna slitna. Vid köket fanns en liten skrubb som ledde till serveringsgången och matsalen åt ena hållet och en liten frukostplats och pigkammare åt det andra.

Man tyckte att familjen med sina båda tonåringar behövde ett mer ändamålsenligt kök med matplats och rev det mesta av skiljeväggen med alla skåpen, ett stort ingrepp som vi inte vill rekommendera. Önskemålet om ett stort kök är dock ganska typiskt för vår tid, som har börjat se köket som ett allrum igen. De gamla bänkarna byttes mot nya i modern höjd och med skåp under.
En snickare från Gotland, där familjen har sitt sommarställe, fick uppdraget att snickra nytt, men kunde inte övertalas att ge lådor och luckor den önskade överfalsen. Men alla fronter målades vita och försågs med de gamla handtagen. Handtag av samma modell sitter på de bevarade originalskåpen på andra ställen i lägenheten.

Väggarna målades ljusa och behövde inte belamras med hängskåp eftersom det bevarade serveringsrummet ger tillräcklig plats för förvaring av glas och porslin. Över disk- och spisbänken kläddes väggen med nytt vitt kakel.
Lägenheten har sjävdragsventilation, så fläkten över spisen är en kolfilterfläkt.

Ulf Lindahl

Ulf Lindahl och Ingela Broström

Utgiven i nummer:
1/2003
Författare
Ulf Lindahl och Ingela Broström
logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in