Att underhålla det underhållsfria

Kategori: Restaurering

Morgondagens antikvarier kommer att behöva brottas med en stor mängd industriellt framställda material och detaljer.

Hur bevarar man det som aldrig var tänkt att bevaras? Hur underhåller man sådant som redan från början var ämnat att kasseras? Efterkrigstidens avancerade material ställer byggnadsantikvarier och andra inför helt nya utmaningar. Sven Olof Ahlberg berättar i text och bild.

Entréparti och hisstorn till en gångtunnel i Luleå med karaktäristisk postmodernt formspråk.
Armerad betong har sedan en tid uppmärksammats i branschen, men i takt med materialutvecklingen kommer nya utmaningar – som denna grafiska betong på prefabricerade väggelement i Västra Frölunda.
Stadshuset i Landskrona invigdes 1976 och fasaderna är utmärkta exempel på kombinationen av industriellt framställda underhållsfria material.

Många av oss som på ett eller att sätt kommer i kontakt med vårt moderna kulturarv har ställts inför material och konstruktioner där tillverkarnas ambition har varit att skapa ett material, en byggnadsdel eller en hel anläggning som inte har varit avsedd att underhållas. Där utbyte och kassering har ingått som en strategi redan under tillverkningen. Hur ska vi ställa oss till detta när fokus i bevarandeskretsar allt mer läggs på att inte bara hantera traditionella, och för branschen välkända, material? Är vi beredda att ta hand om de allt mer avancerade material som introducerats på den svenska marknaden under främst efterkrigstiden? Har vi argumenten för livscykelperspektiv och -analyser där bevarande istället för ersättande med nya konstruktioner kan ge mycket fördelaktiga ekonomiska och miljömässiga effekter? Svaret beror på vem man frågar, men under de senaste decennierna har bristen på kunskap kring industriellt framställda material blivit allt mer påtaglig – inte minst i takt med att den svenska byggmaterialindustrin har genomgått stora förändringar och vissa material av olika anledningar helt enkelt har slutat tillverkas. Traditionella antikvariska värdegrunder; underhåll och renovering med lika material och metoder som originalet, faller delvis på avsaknad av antingen själva materialen eller deras beståndsdelar, kunskap om hur materialen har tillverkats och därmed hur de eventuellt kan underhållas samt bristen på kunskap om ersättningsmaterial och -metoder. Är det till exempel inte hög tid att Sverige får sin första limantikvarie som kan sammanfogningsteknikens utveckling och material samt hur detta bör hanteras ut ett bevarandeperspektiv? När, och i så fall hur, skyddar vi de första konstruktionerna av eloxerad aluminium? Hur gör vi med material som tillverkades i numera nedlagda produktionslinjer, som till exempel olika typer av träfiberskivor och asbestcementprodukter? Finns kunskapen om vilka ersättningsmaterial som kan finnas på marknaden och hur dessa material i så fall passar svenska förhållanden? Frågorna är många och svaren är fortfarande få. Förhoppningsvis kan vi ändå tillsammans föra upp frågeställningarna på dagordningen i de sammanhang där vi verkar. Kanske är det till och med dags för ett i grunden helt nytt förhållningssätt till industrisamhällets material?

Byggnadskultur 2015 - 1

Arvet efter industrin

Författare
Sven Olof Ahlberg
är bebyggelseantikvarie, författare och fotograf.
logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in