Ångkraftverket blev äventyrsbad

Kategori: Restaurering

Ångkraftverket 2015 med glasad entré till actionbadet

I ångkraftverket i Västerås ställs svåra frågor på sin spets. Hur bevaras unik industrihistoria i en anläggning som måste löna sig i framtiden? När blir förändring en fråga om förvanskning? Industriantikvarie Bertil Bertilsson och fastighetsägaren Håkan Östh ger sin syn på saken från varsitt håll.

glasad entré till actionbadet Ångkraftverket på 1930-talet. På bilden syns panna 11 och 12.
Turbinhallen, en gång först och störst i sitt slag.

ästerås Kraftverk, bland västeråsbor kort och gott kallat Ångkraftverket, började byggas 1915 efter ritningar av stadsarkitekt Erik Hahr. Under stora delar av 1900-talet utgjorde Ångkraftverket en betydande del av Sveriges energiförsörjning, men när kärnkraften tog över på 1970-talet avstannade verksamheten och 1982 togs verket ur drift. Än i dag utgör Ångkraftverkets fyra skorstenspipor självklar del av Västerås stadsbild. Inuti de röda tegelbyggnaderna finns stora delar kvar av den utrustning som en gång var både först och störst i sitt slag – däribland sju turbiner, den första installerad 1915 och den sista 1951. I Ångkraftverket finns en världsunik rest bevarad av en epok i kraftgenereringens historia och 1999 förklarades den gigantiska anläggningen som byggnadsminne, både till innehåll och exteriör. I samband med byggnadsminnesförklaringen övertog bygg- och fastighetsbolaget PEAB fastigheten för att utveckla till annan verksamhet, bland annat äventyrsbad, hotell och konferensanläggning. För att utreda vilka möjligheter som fanns att anpassa lokalerna till sådana verksamheter, tillsatte PEAB i samråd med Länsstyrelsen en expertgrupp med uppgift att peka ut vad som är helt omistligt i Ångkraftverket. Expertgruppens utlåtande visar att den tekniska utrustning från stenkol till leverans av elenergi är en röd tråd som måste bevaras. Utrustning med avgörande tekniksprång får inte brytas. Utöver detta framhölls att fasader och skorstenar måste bevaras. Läs hur industriantikvarie Bertil Bertilsson och Håkan Östh, representant för fastighetsägaren, ser på projektet.

Industriantikvarien:  Gör inte industriminnet till en kuliss

Alla inser att Ångkraftverkets stora byggnader med sin tekniska utrustning inte kan leva vidare enbart som museum. Men hur stora förändringar tål ett industriminne innan det bara blir en kuliss kring några kvarlämnade maskiner som ingen förstår sambandet mellan? Det som skiljer ett industriminne från ett vanligt byggnadsminne är oftast att det kulturhistoriska värdet ligger just i maskiner och produktionsutrustning. Byggnaderna är bara ett klimatskydd över industriminnet. Byggnadsminnets skyddsföreskrifter ger fastighetsägaren stora möjligheter till tillstånd för förändringar som möjliggör annan verksamhet. Expertgruppens utlåtande, som mottogs positivt av både Länsstyrelsen och PEAB, har under utvecklingsarbetet varit vägledande. I en större byggnadskropp mellan pannhusen och turbinhallen har nu uppförts ett äventyrsbad. Nästa etapp är att i den höga pannhusbyggnaden inreda ett hotell. Dessa ingrepp har inte påverkat det kulturhistoriska värdet så mycket, men det är svårt att vandra energins väg när nya funktioner förhindrar framkomlighet. Det stora hotet är när brukaren upptäcker vilka fantastiska möjligheter det finns att skapa häftiga upplevelser i den industriella miljön. Går det att plocka bort avgörande tekniksprång för att ge utrymme för helt andra aktiviteter som aldrig förekommit i lokalerna tidigare? Kan exempelvis en turbinhall, som efter att en tredjedel av ångturbinerna rivits ut fyllts med konferens- och restauranginredning, behålla sitt kulturhistoriska värde? När försvinner den äkta känslan av ett väl bevarat industriminne och när blir industriminnet en stämningsskapande kuliss för andra användningsområden? Vi tekniknördar kanske ibland får finna oss i smärtsamma förändringar som ger andra intressen utrymme i dessa fantastiska miljöer. Det är en balansgång och det får inte gå fel. Har en teknisk utrustning plockats bort är det nästan omöjligt att återskapa den. När kortsiktiga lösningar som försvårar förståelsen för historien och tekniken i våra industriminnen påverkas negativt måste vi hjälpas åt att bevaka och diskutera så att lösningen blir acceptabel.

Fastighetsägaren: Upplevelse för många istället för ett fåtal entusiaster

För oss har det viktiga varit att skapa något som är hållbart över tid, både ekonomiskt och innehållsmässigt. En utmaning har varit att hantera anläggningens omistliga delar, både exteriört och interiört. Att skapa en bra dialog med kommunen, Länsstyrelsen och intresseföreningen Ångkraftverkets Vänner har också varit viktigt; att förklara vad vi vill göra och visa mervärdet i det planerade konceptet i förhållande till en orörd byggnad. Här handlar det om att jämföra och värdera vår idé om hur Ångkraftverket kan utvecklas till en upplevelsedestination för flera hundratusen besökare årligen mot ett läge med en anläggning stängd för alla utom ett fåtal entusiaster. Actionbadet, som öppnade förra sommaren, är byggt som ett hus i huset, med de gamla väggarna till panna 15 som fond. Fasader och fönster längs Kraftverksgatans långsida och turbinhallens gavel mot Mälaren har varsamt restaurerats. Just nu pågår arbetet med pannhus 13 och 14, där vi planerar ett koncepthotell med industriell prägel om 219 rum på 18 våningar. Tegelfasader och skorstenar restaureras och här är utmaningen att se till att teglet inte fryser sönder. Vi har hittat en lösning som bygger på en klimatstyrd zon mellan innerväggen av glas och tegelfasaden. Nästa steg blir konferensanläggningen Energy Arena, inklusive bland annat Energy Science Center med museala delar, som planeras i den gamla ställverksdelen och där turbinhallen blir en publik attraktion I en del av turbinhallen planeras också ett Science Plaza, med inriktning på både ångkraftverkets historia och framtida energikällor. Vi vill berätta anläggningens historia på ett innovativt och intresseväckande sätt. Maskiner, verktyg och material från ångkraftverkets verksamhet kommer att användas för att skapa en fantastisk scenografi i anläggningens kommande delar.

Byggnadskultur 2015 - 1

Arvet efter industrin

Författare
Bertil Bertilsson & Håkan Östh
Bertil Bertilsson - Byggnadsingenjör och industriantikvarie Håkan Östh - VD för Kokpunkten Fastighets AB, ett dotterbolag till PEAB
logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in