Lerklining i timmerhus

Kategori: Material

Tapet klistrad på gammal limfärgsmålad lerklining. För att leran ska få bättre fäste har man gjort yxhugg i stockarna. Fotograf/Illustratör: Emanuel Eklund och Johannes Riesterer

Att klä väggarna i timmerhus invändigt med lera är ett beprövat sätt att förbättra inomhusklimatet. Leran minskar draget och bidrar till bättre fuktbalans. Leran är även ljuddämpande och brandhämmande. Metoden fungerar lika bra idag.

Lera är ett av de äldsta byggnadsmaterial som människan har använt sig av. Beroende på tillgången på lera och klimat har många olika tekniker utvecklats genom tiderna, även här i Norden. Ibland har leran varit bärande, men oftare har den använts som fyllnads- och beklädnadsmaterial. En förr mycket vanlig metod var invändig lerklining på timmervägg.

Det problem som lerkliningen löser är främst draget. Genom sin vindtäthet förbättrar den energihushållningen avsevärt. Andra fördelar med lerklining är att man får en jämn yta för målning och tapetsering och att materialet är väldigt billigt. Det sistnämnda hade större betydelse historiskt än idag. (Man hör ofta att leran också har en god isolerande förmåga, men det är inte är rätt.)

För att få putsen att fästa på timmerväggen höggs det ofta hack i träet med yxa. Vid om- eller nyputsning kan i stället läkt spikas diagonalt. Lerblandningen kan variera mycket beroende på att olika leror har olika egenskaper och på att man tog vad man hade för att magra leran. Idag använder man mer sand i blandningen än förr. Då använde man i stället mycket sågspån, hackad halm, linboss, rötter etc, det vill säga material som är armerande.

Utförande

Vid en grundlig renovering kan man ta ned sockellister och taklister samt dörr- och fönsterfoder, men så har man nog inte gjort traditionellt. Eventuella skador i timret behöver inte lagas såvida inte delarna är bärande. Istället hugger man helt enkelt bort de skadade delarna och lagar de uppkomna hålen med lerputsbruk. Detta är betydligt enklare och billigare än dyra lagningar i trä. För att få en jämn och sprickfri yta är det bäst att utföra putsningen i två lager. Det första lagret lerputs, som kan bli ganska tjockt, lägger man på så att det bildar en någorlunda jämn grund för det andra putslagret. Detta arbete kan utföras med händerna men putsslev är att föredra.

Då första putslagret har torkat har det ofta fått vissa sprickor eftersom det är av varierande tjocklek. Om monterar man tagit bort lister och foder, är det nu dags att sätta tillbaka dem. De får tjäna som putskanter. Det andra putslagret läggs på 5 till 10 mm tjockt och spricker inte, om det är rätt utfört. Då det andra putslagret torkat kan man tapetsera, måla eller kakla. Före tapetsering kan man stryka tapetklister på leran så att den blir mindre sugande. En klineblandning (lerputs), i synnerhet den gamla typen, har lätt att följa träets rörelser. De få sprickor som har uppstått har man brukat måla över, ofta med limfärg.

Traditionellt har man utfört lerputsningsarbeten på sommarhalvåret och då behöver man bara vädra för att bli av med fukten som finns i den färska putsen. Att tänka på om man utför lerputs vintertid är att sörja för god ventilation och uppvärmning så att leran får möjlighet att torka. Tänk också på vart den varma fuktiga luften tar vägen och kyls av, så att man inte får kondens på något olämpligt ställe.

Recept

Receptet för en klineblanding kan variera mycket från byggplats till byggplats. Därför är det viktigt att prova sig fram till den rätta blandningen i varje fall. Så här kan en grovputs - första lagret - se ut: 1 del lera, 3 delar sand, 1/2 del kutterspån 3/4 del hackad halm, 1/2 del häst- eller 1 del kogödsel, späd med vatten till önskad konsistens. För finputs använder man t.ex. hår som armerande material. I putsen är leran bindemedel, sand och kutterspån är magringsmedel, halm och gödsel är armering. Förhållandet mellan leran och övriga ingredienser är viktigt.

Leran man använder bör vara fet och fri från grus. Leran är lättare att lösa upp om den grävts upp ett år i förväg och har fått frysa sönder. Leran skall blötläggas i minst en dag, utan omrörning. Detta är den traditionella metoden för att lösa leran. Idag finns också starka vispar som slår isär de färska lerklumparna eller så kan man köpa torkad, pulvriseras lera på säck. Sanden skall vara 0-4 mm eller 0-3 mm putssand. Bruten sand är bättre än tvättad.

Alla olika sorters halm kan användas, även lin och hampa. Blandas putsen i en maskin, skall halmen vara högst 5 cm lång. Gödseln har armerande effekt och gör dessutom blandningen smidigare och lättare att arbeta med. Lerkliningen blir hårdare och mer vattenavvisande om den innehåller gödsel.

Blandning

Det är viktigt att ingående material blandas väl. Förr fick kor eller hästar trampa blandningen. Idag används tvångsblandare (vertikalblandare) eller degblandare. Vanliga cementblandare (tombolamodell) är inte användbara för detta ändamål.

Då man blandar med maskin så blandar man först leran med ca hälften av sanden. Därefter tillsätts alla armerande material. Vatten hälls i efter behov. Blandningen kan gå ganska torrt i några minuter så mals lerklumparna sönder. Sist tillsätts mer sand och den nödvändiga vattenmängden. Den färdiga putsen skall vara smidig och elastisk och klibba kvar på handen då du vänder den upp och ned.

Gammal nedtagen lerputs kan med fördel blötläggas och användas igen. Vanligtvis tillsätter man en viss del av den gamla blandningen till den nya. Används bara gammalt material måste man tillsätta mer halm för att undvika sprickor. En lerblandning kan förvaras i flera månader. Då man skall användas den igen vispar man upp den med vatten.

Egenskaper

Leran medför olika fördelar: den ger en värmeackumulerande massa inuti huset, vilket förbättrar energihushållningen och minskar temperatursvängningar; den är brandhämmande, ljuddämpande, vindtätande, fuktbalanserande och konserverande. Konservering innebär att organiskt material som trä och halm håller sig färska inbakade i torr lera. Lerblandningar har en mycket låg fuktkvot (3-5%) jämfört med trä (8-12%). På grund av de goda fuktabsorberande egenskaperna finns det heller inte risk för kondensfukt på putsens yta, vilket förhindrar mögelbildning.

Det som gör lerputs så intressant är de tidigare nämnda egenskaperna att den går att kombinera med organiska material och att den har en fuktbalanserande förmåga. Detta gör att lerputs inte bara skall användas vid renoveringar utan även har sin plats i moderna byggnader.

 

Utgiven i nummer:
2/1999
Författare
Emanuel Eklund och Johannes Riesterer

Emanuel Eklund och Johannes Riesterer driver entreprenadfirman Svenska Jordhus och är båda medlemmar av styrelsen i Lerbyggeföreningen i Sverige.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in