Sven-Erik och Bodil Eriksson, byggnadsvårdare och trogna föreningsmedlemmar

Kategori: Intervju

Bodil och Sven-Erik Eriksson Fotograf/Illustratör: Ulf Lindahl

"Det huset och ladugården har jag byggt, pekar Sven-Erik Eriksson ut när han och hans fru Bodil kör mig runt i trakterna kring Bredaryd nära Värnamo i västra Småland där de bor. Och han får säga om samma sak gång på gång:
- Det huset och ladugården har jag också byggt, och det huset, och det - och ladugården...

Paret Eriksson är båda engagerade byggnadsvårdare och ofta med på Svenska byggnadsvårdsföreningens vårresor och andra arrangemang. Sven-Erik är byggare med eget företag, Bodil arbetar i firman i mån av tid - hon är också kokerska vid ett sjukhem. Två av de fyra sönerna är anställda av företaget.

Sven-Erik ritar ofta själv. Helst ger han husen en traditionell stil, och ser det som en bekräftelse på att han lyckats då folk säger om något hus han byggt "Det där huset har väl alltid stått där". I det här arbetet deltar Bodil som bollplank. Hon är också med i det praktiska hantverket, till exempel att koka rödfärg, måla och tapetsera. Att vara byggare är en verksamhet utan hårda gränser varken för Sven-Erik eller Bodil; ingen uppgift är dem främmande.

Husen byggs i lösvirke, det går på ett par veckor att "planka upp" ett hus då sönerna är med; stående plank är den vanligaste konstruktionen.
Isoleringen läggs utvändigt och består av cellulosafiber. När det gäller isoleringsmaterial är Sven-Erik bestämd:
- Jag påstår att mineralull är ett lika stort hot mot hälsan som asbest.
Han säger ofta så: "Jag påstår att ..." Och då lyssnar man gärna. Nu menar han att det är en tidsfråga när materialet blir förbjudet. Men fabrikanterna behärskar marknaden och har enorma resurser som tystar kritiken.

Nu gäller det byggnadsvård. Turen går till gården Fåglanäs i Jälluntofta. Det är en stor mangårdsbyggnad i en och en halv våning och en uthuslänga i 90 graders vinkel en bit därifrån. Gårdsplanen i skogskanten är vänd mot söder och en sluttning mot en liten sjö. Här har ett tyskt par köpt sig ett residens, och haft turen att få hjälp av Sven-Erik och Bodil att rusta husen.
Vi stannar till vid ett litet torpställe som heter Söräng vid sjön Draven. Huset var mycket förfallet då Sven-Erik och Bodil köpte det 1988. Ingen förstod vad de skulle ha stugan till. Men sedan de reparerat och byggt om det hyrde de ut det. Och sedan några år är det sonen Anders som hyr det.
Stället har kvar sin genuina karaktär men har fått en utbyggnad för att kunna rymma moderniteter som kök och badrum utan att ändra för mycket i det gamla.

Den här trakten kallas ibland skämtsamt Lilla Skåne och här var lantbruken ännu lönsamma när Sven-Erik och Bodil var unga. Då körde Sven-Erik mjölkbilen och han minns att det då var 43 mjölkbönder i byn där han hämtade mjölk och körde till mejeriet i Bredaryd, som var kvar i drift ända till en bit in på 1970-talet. Det var under den tiden han träffade Bodil. Hon kom från en angränsande trakt med mest mindre gårdar. Men där är jordbruken nu i större utsträckning nedlagda och skogen breder ut sig.

- Nu ska vi åka till huset som är byggt runt ett träd, säger Sven-Erik. Det ligger i Odensjö och är det egna sommarstället. Fast villan i Bredaryd har trädgård och samhället inte är någon storstad har mitt värdpar alltså även ett sommarhus vid sjön Bolmen. Där tillbringar de semester och lediga veckohelger. Där finns en fungerande bygemenskap och Sven-Erik har blivit vald till ålderman. Midsommar firas med gemensamma arrangemang
Men all tid här är inte ledig tid; huset tar mycket. Snickare och byggmästare brukar inte alltid ha tid med den egna bostaden, men det gäller inte Sven-Erik och Bodil. Det från början lilla stugan som låg i sluttningen mellan vägkanten av åkrarna har de byggt ut på ett sinnrikt sätt så att det ursprungliga huset har blivit souterrängvåningen till en flera gånger större byggnad. Från entrén ser huset fortfarande blygsamt ut, målat i en vacker ljusgrå färg (som en av grannarna bad att få kopiera), men väl inne öppnar det sig i flera plan inskjutna i varandra. En av sönerna hördes en gång beskriva huset och hade svårt att bli trodd då han sade att huset hade fem våningar. Men det är så, även om det bara är några steg mellan de olika planen.

Det som Sven-Erik är mest stolt över är att huset är byggt kring ett träd. Mitt i huset står den barkade stammen av ett grovt träd, som de inte ville hugga ner. Det påminner om mesanmasten på ett stort segelfartyg som går rakt genom kaptenens salong. Det minutiösa utnyttjandet av utrymmena och halvtrapporna mellan de olika planen passar in i båtkänslan.
Senaste året har huset fått dusch och telefon. Hit planerar paret att flytta för gott en gång.

" Inget är omöjligt", säger Sven-Erik och Bodil vid flera tillfällen. På gården Jälluntofta visade Sven-Erik hur han hade tagit ner ladugården, huggit en ny grund till den av granit och svängt hela huset 90 grader, därför att det passade bättre. Lite road är han av att höra folk från bygden förvånat säga "Jag hade för mig att huset låg åt andra hållet förut?".
Lusten att pröva gränser förklarar kanske också varför Bodil och Sven Erik klättrar ! De är båda mycket verksamma inom Friluftsfrämjandet där de som instruktörer leder kurser. Tolv heldagar varar kursen som gör ungdomar mycket gott.

- Vår mobila klättervägg lär vara landets högsta, säger Sven-Erik, som mer ser ut som en kulstötare än en klättrare. Men det är viljan det kommer an på, och psyket.
(Så fick den långa smidiga linan som låg snyggt och prydligt uppkransad på badkarskanten sin förklaring.)

När ni läser detta har det aktiva paret hunnit med en semestervecka i Idrefjällen. Om ni träffar dem nästa gång på vårresan eller någon temadag får ni själva ta reda på vad de hunnit med sedan jag tog farväl av dem.
- Årsmötena i Svenska byggnadsvårdsföreningen, som vi brukar resa till ger inspiration till att jobba vidare, säger Bodil. Vi prioriterar dem. Särskilt minns vi utlandsresorna till Skottland och Italien, det är fantastiska minnen. Mottagandet i Edinburgh som gruppen fick glömmer vi aldrig.
Jag är ganska säker på att de är med nästa vår då Svenska byggnadsvårdsföreningen håller sitt årsmöte någonstans i Sverige och passar på att se på hus och byggenskap i en ny del av Sverige.

Utgiven i nummer:
3/2004
Författare
Ulf Lindahl
logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in