Så lade jag in trägolvet

Kategori: Golv

Riktiga trägolv var länge undervärderade. De gamla, slitna golven har betydande trivselvärden och är det enda rätta i sin miljö. Men en del upplevde dem som flisiga och svårstädade. Ett och annat golv revs säkert  ut i hastigt mod. Nu är det annorlunda. Trägolv är på väg tillbaka.  För den som inte äger ett välbevarat gammalt skurgolv kan ett nytt massivt trägolv vara alternativet. Lika bra i sin miljö och förbluffande tåligt och praktiskt. Ett väl lagt trägolv av bra virke håller stilen i många många år, i synnerhet om man inte drar in vatten och smuts med ytterskorna. Här berättar  Måns Hagberg i text och bild om sitt förhållande till trägolv och hur han genom åren prövat att lägga golv med olika metoder.

Tidiga erfarenheter

I början på 1970-talet hyrde vi ett litet hus på Gotland. Hela bottenplanet hade nylagt trägolv med breda tiljor. De passade det gamla huset mycket bättre än vad ett parkettgolv eller en plastmatta skulle gjort. Jag tog reda på att det inte var homogent trä utan furun var limmad på ömse sidor om en spånplatta.
Jag lät lägga in samma produkt i vårt första egna hus på Gotland. Vår eminente verkmästare Axel Nylén suckade lite över att tiljorna inte var riktigt raka men baxade dom på plats så småningom. Men då han monterade golvlisterna begrep jag inte vad han höll på med! Han satt på huk med knäet på en bräda och spikade. Förklaringen: Han pressade listen hårt mot golvet. Allting i ett trähus fjädrar lite, och då listen väl satt där satt den utan springa mot golvet. Snyggt.
Det här var på 1970-talet, och jag lät lacka träet med härdlack. Det blev för blankt, såg lite konstigt ut och var sprött. Då barnen tappade en Legobit blev det ett fult litet hack.

Till nästa hus hade jag lärt mig lite. Bottenvåningen bevarades helt intakt. Där gällde bara äkta trä. Till förstugan, där golvet måste bytas, letade och sorterade jag i dagar för att hitta några kvadratmeter bra virke. Vinden nyinreddes i stort sett. Där blev det enklare och billigare att lägga in golv från Mörkaskog. Snickarna reglade upp med 2≤¥  5≤ virke på sidorna av de gamla skeva golvbjälkarna och kompletterade med en bjälke i mitten av varje fack. Jag fodrade varje fack med byggpapp. Vi lade in överbliven isolering som lite ljuddämpning. Dessvärre blev det inte dammtätt ner mot rummet under. Jag borde ha dammsugit noggrannare och gjort pappjobbet mer pedantiskt. De färdiga golven mättade jag med Timberex olja, torkade rent och körde efter med en gammal bonmaskin. Idag finns lokalvårdsmaskiner med lämpliga rondeller att hyra. Det blev snyggt. Smärre märken störde inte alls.

Men eftersom ytan var slipad, inte lika slät som ett hyvlat golv, tog det lång tid innan golvet blev lättstädat. Det hade lönat sig att slipa med finare sandpapper eller till och med att sickla golvet.
Golvet knarrade på ett ställe. Det fixade jag med epoxilim i springan. Där det stod tunga möbler så deformerades golvet lite grann. Vi hade 60 cm mellan reglarna, inte c/c 60 cm som det ska vara.
Brandrisk: Linolja, Timberex och andra produkter som innehåller linolja kan självantända. Jag känner en målare som gnuggat med en trasa på ett nyoljat golv, stoppat trasan i fickan, efter en stund känt nåt varmt och dragit fram en trasa som tagit eld! Jag eldade upp alla trasor. Dom brann något fruktansvärt, lågorna stod högt i skyn.

Massiva trägolv

Numera finns det dessbättre ett visst utbud av massiva trägolv. Byggvaruhandeln kanske inte har så mycket, men en koll på Byggnadskulturs annonssidor, på sågverk, hyvlerier och på internet ger en hel del att titta närmare på. Vad ska man titta efter?
Bra golvträ ska vara tätvuxet, inte mer än två millimeter per årsring, gärna ännu tätare. Kvistar kan förekomma, men måste sitta hårt fast. Sprickor eller andra stora skador kan man inte acceptera. Brädorna ska vara rimligt raka, det är svårt att lägga golv annars. Hyvlingen går ut på att den synliga springan ska vara så liten som möjligt, sponten ska alltså inte bottna vid noten eller på undersidan. Sponten ska sitta lågt i brädan så att det finns slipmån ovanför. Jag vill ha kärnsidan upp som min slöjdlärare lärde mig 1948. Då kupar sig alla brädor likadant. Numera förekommer ofta att undersidan spåras eller hyvlas ur för att minska spänningarna i träet. Överblivna brädor utan den finessen kan användas till allt möjligt, så jag tycker bättre om sådana.
Furu, särskilt kärnfuru, ger lite starkare yta än gran. Gran ger ljusare golv.
Finaste golven jag låtit lägga in var av furuplank som jag bytt till mig. Dom fick torka på en vind i flera år. Sen fick jag ringa runt väldigt mycket innan jag hittade ett hyvleri som klarade 23 centimeter brett trä. Men alla var hjälpsamma och till slut hittade jag Krokstorps såg i Essunga. De körde igenom planken på en halvtimma »då hyveln ändå var inställd« och tog betalt därefter.

Läggning

Tidigare hade jag haft hjälp med alla golv, men 1998 lade jag in ett själv. Det befintliga golvet såg acceptabelt ut innan vi flyttade in, men efter ett par år hade det torkat isär. Det visade sig inte ens vara spontat. Man hade använt en sorts dubbelspetsade spik i fogen. Golvet var kallt, dragigt, fult och måste bytas.
Jag ringde runt för att få fram ett parti med lagom långa brädor, slippa skarvar och slippa betala för onödig överlängd. (Om man måste skarva, så skarva mitt över en bjälke. Jag skulle aldrig lita på skarvar utan understöd även om brädorna har ändspont.) Örslösa Såg & Hyvleri inte långt från Lidköping hade utmärkt virke och trevligt bemötande. 1998 tog dom 250:- inklusive moms per kvadratmeter för väl torkat 27 x 192 mm virke.

Då jag hämtade brädorna visade det sig att partiet trots allt innehöll brädor som skulle behöva skarvas. Det ville inte jag. Det löstes så att jag köpte till ett par smalare, hellånga brädor. Det blev minst lika snyggt att variera bredden lite. Hyvleriet var noga med att fråga om brädorna skulle användas till permanenthus eller fritidshus. Alltför torrt virke i ett fritidshus kan ge problem då träet sväller.
Jag började med att först märka upp, sedan riva ut det gamla golvet. Jag använde en Atle spikutdragare för att få ut alla spik och därmed kunna få ut brädorna hela. Golvfodren måste också bort. Jag sågade till långa flacka kilar och drev in dom på ömse sidor om spikarna.

Golvet visade sig vara byggt på reglar som låg i jord. Lite förvånande eftersom rummet inte låg i markplanet utan på en tämligen hög källarvåning! För att få ett varmare golv tog jag bort 3–4 cm jord att ersätta med isolering. Resten fick vara kvar som stöd för reglarna. Några var skadade. Dom bytte jag ut eller lade nya om lott.
Själva läggningen började med att jag valde ut tre riktigt raka brädor att börja med. En fjärde sparade jag till sista brädan. Jag räknade efter och fann att den skulle få lämplig bredd, annars hade jag kanske fått minska på första brädan också. Sen lade jag provisoriska masonitbitar mot väggen för att få lite svällmån. Jag passade till längden på första brädan, placerade den med noten mot väggen och med rätt sida upp. Då jag skruvade fast brädan i sponten var jag noga med att inte dra för hårt, då hade sponten spräckts.
Första brädan gick bra, så jag fortsatte med nästa. Jag slog ihop sponten med en stump golvträ som mellanlägg. Allteftersom golvet byggde på packade jag in isolering av cellulosafiber. Man känner då det är lagom hårt packat.

Sedan provgick jag den första metern golv. Oj oj oj! Det sviktade betänkligt längst ut och knarrade påtagligt. Det behövdes nya reglar längs kortväggarna, och jag hade glömt pappremsan mellan bjälkar och golvträ. Det vara bara att demontera igen, och då välsignade jag valet av skruv i stället för spik!

Knarrfritt!

En remsa grålumppapp på reglarna gör skillnaden mellan ett knarrande golv och gedigen Rolls Royce-känsla. Lyxbilstillverkarens karossleverantörer använde vaxat papper som mellanlägg där askträdetaljer skruvades samman för att bilda karossens stomme.
Efter att ha verkställt bakläxan var det bara att klämma dit brädorna igen. Nu blev det bra. Vid kakelugnen kom de sparade brädorna väl till pass som mallar.
Till slut var jag framme vid sista brädan. Den väggen var lite krokig, så det blev till att kontursåga på längden. För att få ihop sponten blev jag tvungen att ta till en abervink. Slutbrädan har ingen spont på undersidan utan ligger bara där. Nåja, ligger, jag kompletterade skruvningen med synlig spikning med smidd spik.

Golvlister

Jag återanvände de gamla golvlisterna. Rensade från spik, hyvlade underkanten rak, spiklimmade på en list för att återfå originalhöjden, hyvlade och putsade den synliga skarven och målade före monteringen. Spikade med dyckert. Jag använde en körnare för att slå de sista slagen utan att skada träet. Sen bättrade jag färgen där spikarna satt.

Förr gerade man inte golvlisterna i hörnen. De passades. Man ritar ena brädans profil på änden av den andra brädan, sågar sen ut profilen med kontursåg. Då man monterar lister med gering så blir springan större ju hårdare man spikar, med passning blir det bestående tätt. Om man ändå fuskar och gerar kan man bottna ut i hörnet med en rejäl klick sandspackel. Då får listen i alla fall ett visst stöd av spacklet sedan detta torkat. Därefter kan man spackla springan med snickerispackel och hoppas att det håller.

Behandling

Marknaden är full av produkter för golvbehandling. Då det gäller massivträ blir jag villrådig bland alla dessa dåligt varudeklarerade oljor, lut och pigment. Jag har nöjt mig med att köpa såpa, riktig grönsåpa utan tillsatser av syntetiska tensider, och skurat med sådan såpa och kallt vatten. Kallt vatten gör att lite såpa lämnas kvar på ytan som en skyddande och lättstädad film. Det har funkat bra och kommer säkert att duga under lång tid framöver. Träet åldras så sakteliga men det är väl helt i sin ordning i ett gammalt hus!
Jag hade varit noga då jag packade in isoleringen. Så blev det också ett varmt och skönt golv att gå på.

Utgiven i nummer:
3/2003
Författare
Måns Hagberg

Länsarkitekt i Västra Götaland.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas