Slamfärg – inte bara från Falun

Kategori: Färg

Den röda slamfärgen skymtar fortfarande på den vittrade panelen. Hade taket underhållits skulle det gamla uthuset fortfarande varit användbart.

Många byggnadsvårdare har en särskild relation till den röda slamfärgen, som under lång tid förknippats med kopparbrytningen i Falun. Men hur många känner till vad färgen innehåller och hur den verkar? Och hur är det egentligen med pigmentframställningen idag? Ludvig Tigerhielm försöker reda ut begreppen

Solbränd men i gott skick. Kilformade panelbrädor av imponerande dimensioner på magasinsbyggnad i Gamla stan, Mariestad.
Det hyvlade planket stod omålat ett halvår innan det målades en gång med en tunn brun slamfärg.
Slamfärg med guldockra som pigment.

Samfärg, i folkmun mest kallad rödfärg på grund av det dominerande valet av röda kulörer, har stor utbredning och lång tradition. Man kan lugnt säga att det är vårt lands vanligaste färg. Benämningen slamfärg kommer sig av de grova pigment som blir kvar när man slammar naturliga jordpigment eller vittrade slaggrester. På sina håll har även järnoxidhaltig torv, mull eller myrmalm använts. I Norge, där slamfärgen har en delvis stor utbredning och tradition, används begreppen komposisjonsmaling och rugmelsmaling, det senare med anledning av rågmjölets viktiga funktion i färgen.

Pigmenten och dess egenskaper
Fyndigheter vid Dylta bruk i Närke visar att pigmentet går så långt tillbaka som i alla fall 1500-talet. Från 1700-talet och in i modern tid, har det också tagits fram pigment vid Stora Kopparberg i Falun. Andra platser med pigmenttillverkning var till exempel i Kopparberg söder om Ludvika, Östra Silvberg i Västmanland och på Gotland. Även vid olika alunbruk förekom pigmenttillverkning, såsom i Andrarum i Skåne, Möckleby på Öland, Loverslund söder om Kalmar och Garphyttan i Närke. Förutom alla dessa leverantörer av rödfärgspigment har det förekommit ett antal mindre privata täkter, platser där man har hittat sin egen rödjord i någon backe.
    Den röda slamfärgen hade ingen bestämd kulör i äldre tid utan skiftade från gulaktigt röd till mörkt rödbrun. Pigmenten innehåller bland annat kisel, glimmer, silikater, mangan, koppar, zink och bly. De tre sistnämnda sitter ofta ihop, bly och mangan fungerar båda som ett torkmedel, glimmern ger en armerande effekt och kiseln fungerar, precis som på en del tryckimpregnerat virke idag, som ett rötskydd.
    Det är innehållet av järnockra och kiselsyra som ger råvaran dess färg. Kulören berodde dels på råvarans beskaffenhet, men även på hur hårt och på vilket sätt den bränts. Bränningen ger pigmentets sammansättning stabilitet och pigmentet går då från mörk gulockra till att få den röda kulören. Vid bränning av järnvitriol erhålls en ren järnoxidfärg, engelskt rött eller italienskt rött som den också kallas. Både Dylta bruk och Stora Kopparberg har haft rödfärgspigment i både ljusa och mörka kulörer. I västra Sverige förekom det under vissa tider import av engelsk rödfärg, engelskt rött.

Mjöl som klister
Det finns många olika traditioner för hur man har kokat rödfärg, ingendera mer rätt eller fel. Gemensamt för de olika traditionerna är att man har använt sig av rågmjöl alternativt kornmjöl som bindemedel i färgen. Senare har även järnvitriol börjat förekomma som ingrediens. Idag ses den som en självklarhet i den traditionella rödfärgen, något den inte kan vara utan.
    Valet av korn- eller rågmjöl berodde på var i landet man befann sig. Bindemedlet fungerar som ett stärkelseklister, som håller ihop färgen, dels under själva tillredningen, dels när färgen väl har applicerats på väggen. Vissa målare hävdar att kornmjöl har den bästa klisterförmågan, men om detta råder delade meningar. Nackdelen med färg gjord på kornmjöl är dock att den inte håller speciellt länge utan bör strykas samma dag som den är tillverkad.

Vetemjöl och andra bindemedel
Idag, när slamfärgen tillverkas färdig på burk, används vetemjöl som bindemedel. Med vetemjöli färgen håller den sig under längre tid lagrad i färgburken, än om man använt korn- eller rågmjöl. Andra bindemedel som har använts som tillsatser i slamfärgen är kasein, vattenglas, harts, linolja, tran, sillake och tjära. Tyvärr förekommer på dagens marknad även slamfärg med cellulosaklister som bindemedel.
    Idag tillsätter man ofta linolja i slamfärg. Man brukar rekommendera max 8 % linolja, om man tillsätter mer är risken stor att ytan blir för hård, vilket inte är bra. Många målare hävdar också att risken för mögelpåväxt ökar med linolja i slamfärgen. Det bästa vore att inte ha någon linolja i alls, men då försvinner dock den bindande effekten mellan pigmentkornen som linoljan ändå har och slamfärgen håller inte lika länge. I många traditionella recept ingår tjära som tillsats. Tyvärr har den försvunnit helt från slamfärgen, vilket är synd då den har bra skyddande egenskaper för trä, faktiskt bättre än linoljan.

Järnvitriolens betydelse inte belagd
Järnvitriolen ses idag som en självklarhet i slamfärgen. Men dess funktion är starkt överdriven. Det är ännu idag inte fastställt att järnvitriolen ger ett lika bra röt- och svampskydd som zink och kopparvitriolen ger. Nackdelen med kopparvitriolen är dock att den vid större mängd kan göra färgen blåare. Vid användningen av utländska pigment, som inte har samma sammansättning som de svenska pigmenten, måste järnvitriol tillsättas för att få färgen att härda. Annars tycks järnvitriol bara vara med på grund av den starka traditionen.
    I publikationen Tekniska anvisningar – Byggnadsmåleri, utgiven av Statens fastighetsverk framställs slamfärgen som en produkt med låg miljöbelastning, »eftersom den inte innehåller några farliga lösningsmedel och inte heller behöver innehålla giftiga pigment. Detta ändras dock om färgen innehåller koppar- eller järnvitriol, eftersom framförallt koppar är skadligt för vattenlevande organismer.« Dessutom finns en liten mängd bly i falurödfärgspigmentet, omkring 0,2 viktprocent. På pappret verkar det harmlöst men sett till den mängd rödfärg som tillverkas, leder det till utsläpp av flera ton bly per år.

Turerna kring rödfärgspigment från Stora Kopparberg, Falun
Stora Kopparberg har under åren tillverkat sin egen Falu rödfärg med pigment från Falu koppargruva, tillsammans med ett varierande antal rödfärgsfabrikanter. Övriga fabrikanter fick tillgång till pigmentet för tillverkning av Falu rödfärg enligt ett fastställt recept. Motkravet var att de inte fick tillverka någon annan rödfärg/slamfärg. Rödfärg har även tillverkats av diverse mer eller mindre trovärdiga aktörer, och kunnat köpas på olika byggvaruhus för en mycket billig penning. 2005 bestämde Stora Kopparberg att man skulle stärka sitt varumärke, Falu rödfärg. Det skedde genom att man gick från fem externa tillverkare av Falu rödfärg till endast två, Falu Vapen och Vadstena färg.
    Några år senare stärkte Stora Kopparberg ytterligare sitt grepp om varumärket Falu rödfärg. De tog då över all försäljning och behöll endast en tillverkare som underleverantör, Falu Vapen i Falun. Idag är det endast Stora Kopparberg själva som tillverkar och säljer Falu rödfärg. Torrpigment var det länge sedan de var intresserade av att sälja. Under de senaste decennierna har det varit de externa aktörerna som varit villiga att sälja torrpigment från Stora Kopparberg. Nu är det inte möjligt längre. Det skapar problem vid antikvariska arbeten, där rödfärgen vanligtvis kokas på plats och inte minst för alla byggnadsvårdsintresserade som vill tillverka sin egen färg.

Nygammal pigmentproducent i Kopparberg
Kopparberg utanför Ludvika hade produktion av rödfärgspigment mellan åren 1783–1883, varefter den mer eller mindre lades ned. I mitten av 1990-talet påbörjades nya försök med framtagning av rödfärgspigment, men det var först efter 2005 som produktionen startade på allvar, samtidigt som Stora Kopparberg hade påbörjat sina förändringar av marknaden.
    Framställningen av pigmentet vid Kopparberg sker idag genom en torrprocess istället för den våtslamning som annars är bruklig. Detta är klart bättre ur miljösynpunkt. Man strävar efteratt ta ut de giftiga, så kallat 3-värdiga metallerna, för att på det sättet ge en rening på förorenad mark. Dessa går sedan ut till en stabil fas i värmebehandlingen.
    Lagen säger att pigmenten får innehålla max 0,5% bly. I Kopparberg är blyhalten någonstans mellan 0,05–0,15%, vilket är så lågt att torrpigmentet till och med går att exportera. Det är annars svårt. Idag har Göransson Färg i Svärdsjö licens på tillverkning av slamfärg med pigment från Kopparberg. De gör idag en slamfärg med pigment från Kopparberg, och en slamfärg med naturidentiskt pigment som är utvunnet av gammalt järn, en miljömedveten process. Från och med 2013 kommer ytterligare en fabrikant i Sverige att ha licens för att tillverka slamfärg med rödfärgspigment från Kopparberg.
    Den röda slamfärgens framtid ser ljus ut och tack vare Kopparbergs framställning av rödfärgspigment kan också byggnadsvårdaren fortsätta koka sin egen färg. Hur detta pigment håller och kommer bete sig på längre sikt kan bara tiden utvisa.


KOM IHÅG

Läs alltid Produktinformationen, om den inte finns framme, så be butikspersonalen om den. Det är din rättighet som köpare av en produkt.

Utgiven i nummer:
3/2012
Författare
Ludvig Tigerhielm

traditionell byggnadshantverkare med inriktning mot trä och måleri.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in