Färgspråket NCS

Kategori: Färg

Lada, Råby Östergötland. Guldockra i linoljefärg. Fotograf/Illustratör: Kristina Enberg

Människan kan särskilja tio miljoner olika färger. NCS-systemet hjälper dig att beskriva vilken som helst av alla dessa färger. Men glans, gräng, åldrande måste beskrivas på annat vis.

Karin och Carl Larssons Lilla Hyttnäs. Fotograf/Illustratör: Kristina Enberg

Kan vi färgsätta hus utomhus idag med inspiration av Karin och Carl Larssons färgskala i hemmet i Sundborn? Den frågan ställdes till mig nyligen. Vilka var egentligen de färger (kulörer) som de använde och som kom att bli stilbildande under en lång epok?
Herrskapet Larsson skapade ju på sin tid något nytt som ändå hade djupa rötter i traditionen. De blandade på ett sinnrikt sätt exotiska influenser med historiska förebilder. Denna designteknik kallade Carl själv »omtussad i Carl Larsson-stil«.

För att få klarhet i vilka färger paret Larsson verkligen använde besökte jag Lilla Hyttnäs i Sundborn. Med mig hade jag ett NCS-färgblock, NCS tradition och en kulörmätare. Var det möjligt att dokumentera de färger de använt utomhus?

NCS färgbeteckningssystem

NCS färgbeteckningssystem är ett sätt att beteckna färg så som människan ser färg. Systemet bygger på svensk färgforskning som bedrivits alltsedan 1920-talet och som numera nått högsta internationella erkännande. Genom sin visuella likhet med de sex elementarfärgerna - gult, rött, blått, grönt, vitt och svart - kan alla färger betecknas som de ser ut. Med NCS kan därför alla ytfärger oavsett material ges sin visuella kulörnotering.

Det finns de som tror att NCS är ett färgblandningssystem, där färgerna i NCS-triangeln är tillblandade av vitt + svart + maximalkulören i just den kulörtonen. Detta är en missuppfattning. NCS bygger på hur vi ser likheter och skillnader mellan färger och beteckningen anger den visuella likheten med två eller flera av de sex elementarfärgerna.

Ska man försöka beskriva hur en färg ser ut - vilken kulörton och nyans den har - är NCS färgbeteckningssystem därför ett självklart språk. Det finns förutsättningar att exakt beskriva vilken av de tio miljoner olika färgsensationer en människa kan särskilja, som man menar. Med NCS går det alltså att analysera, dokumentera och överföra kunskap om färgen (kulören).

Man ska också ha klart för sig att NCS -systemet inte beskriver andra visuella egenskaper hos en yta, som kan ha betydelse för hur den upplevs: en ytas glans, gräng, åldrande etc. måste beskrivas på annat sätt.

NCS färgprovsamlingar

NCS färgprovsamlingar är en kollektion av 1 750 olika färgprover med uppgift att (liksom tumstocken i metersystemet) illustrera NCS-systemet, att vara ett praktiskt professionellt inspirations- och kommunikationsredskap för färgsättare, arkitekter, designers, industri m. fl.

NCS-proverna är producerade med hög kulör- och glanskvalitet. Proverna är tillverkade av kommersiellt tillgängliga, högkvalitativa, ljusäkta pigment.

Det är alltså en missuppfattning att proverna skulle tillverkats av maximalfärgerna i färgcirkeln med iblandning av svart och vitt. Faktum är att varje färgprov tillverkats genom att använda så få pigment som möjligt och med användande av de bästa, vanligaste och billigaste pigmenten i första hand. Så till exempel används oxidrött och oxidgult i så många färger i gulröda (bruna) färgområdet som möjligt.

Färgprovsamlingarna finns numera i en ny utgåva - edition 2. De främsta anledningarna till denna förändring var önskemål om att ta bort alla miljöfarliga pigment, samt att förbättra produktionsnoggrannheten, så att kund och tillverkande industri ska veta att de talar om samma kulör. Flera giftiga pigment togs bort bland andra bly och kadmium (46 starka och djupa färgprover utgick). Samtidigt utökades antalet färger i det ljusa, och kulörsvaga området. Edition 2 innehåller totalt 224 fler färgprover än den gamla.

Urvalet av färgprover är i princip byggt på vart tionde steg i färgrymden - med några undantag. I det ljusa och svagt kulörta färgområdet sitter färgerna tätare medan avståndet mellan färgerna i det mycket starka området kan vara större. Likaså mellan vissa mättade färger.

I vissa sammanhang kan det tyckas vara mycket med ett avstånd på tio NCS-enheter. Vid samtidigt betraktande av färger ser det mänskliga ögat färger däremellan. När man ska inventera - dokumentera - färger hamnar man alltså med största sannolikhet mellan två eller flera färgprover. Det vanligaste sättet är då att man anger »närmaste NCS-prov«. Är behovet av exakthet större finns ju alltid möjligheten att ange exakt NCS-värde. Detta är något som kräver instrumentell mätning. Ett tränat öga kan dock med ganska stor tillförlitlighet på plats interpolera mellan två färgprover.

NCS-tradition

Den utvändiga färgsättningen av hus har alltid präglats av de material som funnits att tillgå. Framför allt har det varit jord- och järnoxidpigment som man traditionellt använt sig av. De har varit hållbara och billiga och man har kunnat ha dem i alla bindemedel. De viktigaste jordpigmenten - ockra, umbra och terra - har varit så pass vanliga att de i sig nästan skapat egna färgbegrepp. Men vad är egentligen ockragult för färg? Ockra är ett samlingsnamn för olika gula, gulbruna och bruna jordfärgspigment. Färgen varierar ganska mycket beroende på varifrån man hämtat pigmentet.

De traditionella pigmenten som använts för utvändig målning har nu analyserats och dokumenterats i NCS-modellen. För varje pigment har man gjort ett antal blandningar i både linoljefärg och kalkfärg. Färgerna har sedan mätts in och deras exakta NCS-värden har »prickats in« i NCS färgtriangel.

För varje pigment får man då ett variationsområde som beskriver vilka färger som varit möjliga att få fram. Samtidigt är det också väldigt tydligt vilka färger man inte kunnat nå. Resultatet finns redovisat både i boken Utvändig färgsättning (Fridell-Anter - Enberg) och i skriften Färgskalor hos traditionella pigment för utvändig målning (Fridell-Anter - Svedmyr).

Man har också angivit närmaste NCS-färgprov. Denna undersökning gör det alltså möjligt att gå in och se vilka färger man kunde tillverka med t. ex. ljusockra eller guldockra, om man använde linolja som bindemedel. I färgblocken »NCS tradition« finns alla närmaste färgprover samlade för respektive pigment - ett block för blandningar i linoljefärg och ett annat för blandningar i kalkfärg. På så sätt har man fått en ganska lättöverskådlig bild av vad som faktiskt var möjligt att få fram med de traditionella pigmenten. Däremot anges inte vilken eller vilka färger som var vanligast.

NCS kulörmätare

NCS kulörmätare - ett användbart mätinstrument - gör det enkelt att med hög precision få reda på närmaste NCS standardkulör på olika material. Mätaren visar även det näst närmaste provet med angivande av eventuell avvikelse.

Apparaten är liten och enkel att ta med sig. Man riktar »ögat« mot den yta som ska mätas och trycker på en knapp. Den största fördelen är dock snabbheten. På mycket kort tid kan man göra omfattande färgdokumentationer och tidsvinsten i jämförelse med enbart visuell inmätning med färgprover är avsevärd. En slutlig avstämning mot ett NCS-färgprov rekommenderas dock för varje inmätning.

De Larssonska färgerna

För att återvända till Larssons: de hade en sinnrik förmåga att omsätta gammal traditionell kunskap och insikt på ett nytt, kreativt och estetiskt medvetet sätt. Huset hade genom ett antal tillbyggnader fått en ganska strikt och geometrisk form, som sedan kombinerades med en dekorativ utsmyckning och ett användande av färger som var något utöver vad man var van att se den här tiden.

Den traditionellt röda fasadfärgen (a) utgick man ifrån, fogade till detaljer i vitt (b) och flera gröna nyanser (c) på ett ovanligt sätt, plockade ut den traditionellt ockragula invändiga färgen (d) och satte den på ytterdörren, använde en utstickande ultramarin dekorationsfärg (e), kombinerade träfärgade (f) ytor med putsfärgade (g).

Dessa konstnärliga föregångare kunde med färgens hjälp skapa både trygghet och utmaning. Nu 100 år senare är det möjligt att med hjälp av NCS dokumentera deras ambitioner så att fler kan ta del av vilka kulörer som faktiskt användes.

Liknande kulördokumentationer görs nu också i allt större omfattning på ett flertal håll i Europa, bland annat i Frankrike.

 

_______________________________________________________________
Boken Utvändig färgsättning (Fridell-Anter och Enberg 1997) säljs av Färginstitutet.
Pris 565 kr + moms
Färgskalor hos traditionella pigment för utvändig målning (Fridell-Anter Svedmyr 1992) säljs av Färginsitutet tillsammans med NCS Tradition-färgblock. Pris 975 kr + moms.

Utgiven i nummer:
2/2000
Författare
Kristina Enberg

Arkitekt

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in