Att vårda en stadsbild - om färgprogrammet för Skeppsholmen

Kategori: Färg

Överst Skeppsholmens fasader mot söder och väster med föreslagen färgsättning. Den övergripande gula färgen har behållit med ljusare karaktärsbyggnader och rött Amiralitetshus. Fotograf/Illustratör: Åke Svedmyr, målat på ritning av Mats Eriksson, Edsbergs

Skeppsholmen i Stockholm har de senaste åren kommit i fokus i flera debatter om förvaltningen och förnyelsen av känsliga stadsmiljöer. Det gäller både det nya Moderna Museet och den gamla Skeppsholmsbron. Vid sidan av det stora museibygget har Statens Fastighetsverk gjort en ambitiös satsning på renovering av holmens övriga bebyggelse, som i flera fall var i skriande behov av upprustning. I samband med detta gjordes även ett färgprogram för Skeppsholmen som underlag för beslut om exteriöra färgåtgärder nu och i framtiden.

Utsikt mot Skeppsholmen från slottsterassen. På 1700-talet och det tidiga 1800-talet dominerade ljusa färger. Den långa byggnaden inrymmer nu Östasiatiska museet. Detalj av oljemålning av Johan Sevenbom 1765. Logården mot Skeppsholmen. Fotograf/Illustratö
"Kanslihusen" från 1862 hade rester av rosa puts, troligen original. På målade ritningar prövades den rosa färgens förenlighet med grannhusen och holmens gula karaktär, varefter man valde ett ljust sandfärgat alternativ. Bild 1(2) Fotograf/Illustratör: Ka
"Kanslihusen" från 1862 hade rester av rosa puts, troligen original. På målade ritningar prövades den rosa färgens förenlighet med grannhusen och holmens gula karaktär, varefter man valde ett ljust sandfärgat alternativ. Bild 2(2) Fotograf/Illustratör: Ka

Skeppsholmen var Stockholms örlogsbas under mer än tre århundraden. Flottans verksamhet på ön inleddes kring 1640 och började avvecklas vid 1950. Sedan dess har byggnaderna successivt börjat användas för civila ändamål, med tonvikt på kulturella institutioner som museer och Konsthögskolan. Varvsområdet, ursprungligen inrättat för örlogsflottans behov, har behållit sin karaktär av centrum för marint hantverk och har delvis använts av en folkhögskola.

Sedan ett par år tillbaka förvaltas hela Skeppsholmen av Statens Fastighetsverk. Fastighetsverket har ambitionen att göra en betydande upprustning som tar hänsyn till både antikvariska, stadsbildsmässiga och funktionella aspekter. Som en del av detta fick vi uppdraget att utarbeta ett färgprogram för den befintliga bebyggelsen, totalt cirka 50 byggnader. Arbetet bedrevs i samarbete med Fastighetsverkets byggnadsvårdsarkitekt Birgitta von Haslingen och fastighetschefen Hans Humble.

Byggnads- och färghistoria

Ett självklart första led i programarbetet var att försöka ta reda på hur Skeppsholmen och dess byggnader sett ut under sin långa historia. Två böcker (Gunnar Unger: Skeppsholmsbilder. 1946 och Nils G. Wollin: Skeppsholmen under 300 år. 1971) lämnar värdefull byggnadsinformation, men ingen av dem behandlar färgen annat än sporadiskt. Skrapprover på befintliga fasader kunde i bästa fall visa de senaste hundra årens färgskikt, i sämsta fall endast den senaste omputsningen.

På Krigsarkivet finns nybyggnads- och ombyggnadsritningar, som ofta är färglagda. Det är dock inte självklart att man kan dra några långtgående slutsatser av dem. För det första är de oftast ritade innan huset byggdes eller förändrades. Även dagens arkitekter vet att slutresultatet inte alltid motsvarar ritningen. För det andra är fasaderna på många 1800-talsritningar akvarellmålade med en svag brun-gul-rosa färg som kan ses som ett alternativ till grå tuschlavering och inte behöver vara ett konkret färgförslag. För det tredje gör den tunna målningen det nästan omöjligt att mer precist utläsa vilken fasadfärg som avsågs, speciellt med tanke på att ritningarnas färger kan ha förändrats med tiden.

Ibland innehåller de gamla ritningarna dock en tydligare färginformation. Högvaktshuset vid brofästet byggdes 1778 och arkitekten Claris Apelquist gav då två tydligt olika färgförslag. Tyvärr vet vi inte vilket av dem som genomfördes. Viktor Ringheim, holmens chefsarkitekt under det senare 1800-talet, gjorde ibland ritningar där olika byggnader hade olika färger. Ofta finns också möjlighet att se om hörnkedjor och andra detaljer var ljusare eller mörkare än fasadlivet.

Ytterligare en informationskälla är de konstnärliga avbildningarna av holmen och dess hus. Exakt vilka färger husen hade går naturligtvis inte att utläsa ur målningarna, men väl relationerna mellan husen och gentemot vegetation och andra naturfärger. Ibland kan man se tydliga skillnader mellan olika hus. På Sevenboms välkända utsikt från Logården är nuvarande Östasiatiska museet vitaktigt med valmat rött tak medan nuvarande Råseglarhuset är gult med ljusare detaljer och rött brutet sadeltak.

Skeppsholmens färger

Med utgångspunkt från den tillgängliga informationen kunde vi bilda oss följande allmänna bild av Skeppsholmens färgmässiga historia:

Skeppsholmen har successivt bebyggts för olika ändamål. Bebyggelsen har varit en blandning av representativ och praktisk. De viktiga representativa byggnaderna har utformats som individer med utgångspunkt från de vid tillfället rådande arkitektoniska idealen. Fasaderna har varit putsade och strukna med kalkfärg i en eller flera kulörer. Konstverk från 17- och 1800-talen förmedlar bilden av en ljus bebyggelse med en blandning av röda och svarta tak. Av dessa att döma har färgkaraktären under långa perioder präglats av byggnader som varit i det närmaste vita.

Vid sidan av och omkring de ståtliga stenhusen har det hela tiden funnits enklare trähus, skjul, bodar och även hönshus etc. De uppgifter som finns om dessa berättar om rödfärgade trähus med tegeltak. Dessutom har ett fåtal 1800-talshus haft oputsade tegelfasader.

De starka och mättade gula färger som har dominerat Skeppsholmen ända in i vårt decennium har tillkommit under perioden efter 1920. Den enhetliga "skeppsholmsgula" karaktären är alltså en produkt av 1900-talet. Dessförinnan var bebyggelsen både ljusare och mera differentierad.

Nästa led i programarbetet var att hitta ett förhållningssätt till det förgångna. Vi formulerade följande renodlade principer, som kan läggas till grund för färggestaltningen av ett område med lång historia och byggnader från olika epoker. I praktiken är det dock varken möjligt eller Önskvärt att tillämpa någon av dem helt konsekvent. Att objektivt "återskapa historien" är aldrig möjligt, och varje färgförslag bygger på medvetet eller omedvetet gjorda val.

Byggnadsantikvarisk princip

För varje byggnad går man tillbaka till de färger den hade - eller på goda grunder kan tänkas ha haft - när den fick sin nuvarande arkitektoniska utformning. Problem kan uppstå för byggnader som förändrats och byggts om mycket under sin livstid. Vilken variant ska då tas som utgångspunkt för färgvalet? Om huset fortfarande har en tydlig tidskaraktär kan färghållningen styras av denna - men vad gör man om huset är ett hopkok av sinsemellan motsägelsefulla element?

Skeppsholmens hus är byggda under en lång tidsperiod och ursprungligen färgsatta enligt en rad olika ideal. En färgplan byggd på den byggnadsantikvariska principen skulle leda till en stadsbild som är betydligt ljusare än idag, med stor variation mellan färgerna på olika byggnader.

Stadsbildsantikvarisk princip

En svaghet hos den byggnadsantikvariska principen är, att den kan resultera i en färgskala som aldrig tidigare har funnits vid ett och samma tillfälle. Risken för detta är speciellt stor när bebyggelsen har mycket varierande ålder. Vid omfärgningar etc. av äldre byggnader har man under varje tid utgått från de rådande idealen, vilket lett till att gamla och nya byggnader vid en och samma tidpunkt ofta haft ett ganska likartat färguttryck. Medvetenheten om detta kan leda fram till en stadsbildsantikvarisk princip för färggestaltningen. Detta innebär att man väljer vilken epok som ska tydliggöras och sedan väljer de färger som respektive hus hade - eller kan tänkas ha haft under denna epok.

Skeppsholmens bebyggelse har till stor del tillkommit och/eller byggts om under 1800-talet. Om man väljer den stadsbildsantikvariska principen borde det därför innebära att man återskapar holmens färgkaraktär under någon del av 1800-talet. Detta skulle medföra, att åtskilliga byggnader görs vita eller nästan vita.

Traditionsförvaltande princip

En annan princip kan kallas traditionsförvaltande. Med tradition menar vi här det som nu levande människor kan minnas av "hur det var förr". Skeppsholmens relativt mustigt gula färgskala har funnits under en stor del av 1900-talet. En traditionsförvaltande färggestaltning skulle utgå från de "bästa exemplen" på "typiskt skeppsholmsgult" och låta dessa vara vägledande för färghållningen på hela ön. En färgplan som utgår från Östasiatiska Museets ockragula fasader, röda fönster och svarta luckor är i detta avseende traditionsförvaltande, även om denna färghållning inte alls är ursprunglig utan har tillkommit under 1900-talet.

Gestaltningsmässigt val

Vid sidan av de antikvariska eller traditionsförvaltande synsätten innebär varje åtgärd i befintlig bebyggelse ett gestaltningmässigt val. Ibland kan den medvetna huvudprincipen vara att skapa en miljö som upplevs som vacker, stimulerande, harmonisk eller något annat värdeladdat - även om detta kommer i konflikt med kunskapen, om byggnadernas historia. Detta kom till uttryck i den yrvakna färgglädjen i Stockholms innerstad på 1960-talet och var kanske också grunden till att Skeppsholmen blev gult på 1920-talet.

Vanligare är, att den egna tidens värderingar visar sig genom tolkningen av de historiska uppgifter man kan få fram genom att t.ex. skrapa fram underliggande färgskikt eller studera gamla målningar. Varje tid, inklusive vår egen, har sina egna smakmässiga värderingar och sin egen tolkning av historien.

Förvaltningsaspekter

Färgvalen styrs också mer eller mindre tydligt av förvaltningsmässiga, ekonomiska och tekniska aspekter. Exempel på sådana kriterier är en begränsning av antalet kulörer eller kravet på att endast billiga och hållbara pigment ska användas.

Färgprogrammet för Skeppsholmen kom slutligen att bygga på följande premisser:

- En strävan att komma närmare 1800-talets ljusa färgskala, dock ej så långt att huvudkaraktären blir vit. Detta innebär att de flesta byggnader vid omfärgning görs ljusare än idag.

- En hänsyn till 1900-talstraditionen, som kommer till uttryck i att den gula huvudkaraktären bibehålls. Detta innebär att byggnader som bevisligen varit vita eller rosa från början ändå kan fa behålla sin nuvarande gula karaktär.

- En färgmässig differentiering med hänsyn till byggnadernas funktion, utseende, placering, material och historia. Detta innebär t.ex. att den nyklassicistiska kyrkan bör göras "nästan vit" i kontrast mot den gula huvudkaraktären.

- En strävan att lyfta fram de äldsta och kulturhistoriskt mest värdefulla byggnaderna, oftast genom att göra dem ljusare än grannarna.

- En gestaltningsmässig helhetssyn som tar hänsyn till men inte mekaniskt återskapar byggnadernas tidigare färghållning. Ett exempel är de båda kanslihusen som av allt att döma var rosa som nya 1862 men som av hänsyn till helheten nu omfärgas i en beigevit färg.

- En begränsning av antalet färger, som samtliga ska kunna tillverkas med traditionella bindemedel och pigment.

Framtiden

För drygt ett år sedan presenterades färgprogrammet för expertis från Stockholms Stadsmuseum, Stockholms Stadsbyggnadskontor och Riksantikvarieämbetet. Därefter har åtskilliga byggnader fasadrenoverats, i huvudsak enligt färgprogrammets intentioner.

Andra byggnader är i gott skick och kommer knappast att åtgärdas på länge. När det väl blir aktuellt med ytterligare renoveringar hoppas vi att färgprogrammet ska kunna fungera som det långsiktiga planeringsinstrument det var avsett att bli och därmed successivt ge Skeppsholmen en mer medveten färggestaltning.

Utgiven i nummer:
3/1997
Författare
Karin Fridell Anter och Åke Svedmyr

Arkitekter SAR som ägnar sig åt utvändig färgsättning samt författarskap och undervisning i ämnet.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in