Rivningshot över disponentens villa i Knivsta

Kategori: Bebyggelsehistoria

Disponentvillan är en kulturbyggnad och en grön lunga mitt i den del av Knivsta som nu detaljplaneras för ny bostadsbebyggelse. En intressegrupp bildades 2005 för villans bevarande, och ett stort arbete har lagts ner för att förhindra rivningen. Ändå tycks det nu vara fritt fram för grävskoporna.

Lokalrevyn på orten sjunger om att disponentvillan bör rivas för att ge plats åt en livsmedelshall åt Lidl eller Willys. Det finns Knivstabor som anser att "hela rasket" ska bort. Men rivning av en värdefull kulturbyggnad är inte någon lösning – varken på ortens behov av ökad detaljhandel eller på markägarens önskemål om nya seniorbostäder.

Villan ser bortglömd och försummad ut där den ligger vid stora infarten till de centrala delarna av tätorten, med flagande väggfärg och igenspikade fönster. Runt omkring ligger trädgården ovårdad.

Men den som närmar sig villan kan se värdena och ser bakom det ytliga förfallet. Så har det varit för oss i bevarandegruppen. Undan för undan har vi, och många med oss, förstått vilken kulturskatt som finns i villan och trädgården.

Ansökan om rivningslov
Det började egentligen 2005 då byggbolaget J.M. AB, som ägt fastigheten i många år, ansökte om rivningslov. Detta uppmärksammades i Uppsala Nya Tidning. Det framkom att fastighetsägaren hade ett avtal med livsmedelskedjan Lidl om total exploatering av tomten – allt skulle rivas och trädgården ersättas med en köplada och parkeringsplatser. Vissa politiker hävdade att detta var den enda tomt som kunde komma ifråga för en nyetablering av en livsmedelshall.

Villan hade då stått tom några år efter att de sista hyresgästerna flyttat. Både hus och trädgård var misskötta då underhållet under lång tid varit eftersatt. Det går knappast att göra sig fri från misstanken att det fanns ett uppsåt från fastighetsägarens sida att medvetet vanvårda fastigheten för att få ett rivningslov beviljat inför kommande exploatering. Metoden verkar vara satt i system av många byggbolag, eftersom den i Sverige av i dag sällan möter något verkligt motstånd.

Intressegrupp bildades
Den som i alla fall tog sig en närmare titt på hus och trädgård förstod att det var något som måste bevaras och att rivningen skulle stoppas. Därför bildades en intressegrupp bestående av några byggnadsvårdskunniga personer som bevakade utvecklingen i ärendet. Nu började husets historia sakta komma i dagen.

Byggnaden visade sig vara starkt förknippad med samhällets framväxt. Knivsta fick ett strategiskt läge invid norra stambanan när den öppnades mellan Stockholm och Uppsala 1866. En av de nya verksamheterna som lockades till orten var Lundqvist och Huddéns tegel- och trävaruaktiebolag, etablerat år 1900, och som under det kommande seklet skulle få stor betydelse för hela samhällets utveckling.

Disponentbostaden med trädgård uppfördes strax öster om sågverkets byggnader. Det visade sig att villan ritades av arkitekten Axel Rosenlund (1843–1920), en släkting till sågverkets ägare.

Arkitekturen kännetecknas av sekelskiftets eklek-tiska stil som lånat sitt formspråk från såväl nationalromantik som från jugend. I inredningen finns spegeldörrar och dekorativa trappräcken. Både ut- och invändigt utgör den ett fint prov från den svenska träbyggnadskonstens storhetstid.

Kakelugnarna har försvunnit spårlöst under senare år. Byggnaden som är uppförd av timmer besiktigades av en oberoende sakkunnig person år 2006 och befanns då vara i mycket god kondition. Skicket är idag oförändrat gott.

Trädgård med fornlämningar
Efterforskningar visade att även disponentvillans trädgård var av hög konstnärlig klass. Trädgården hade utformats av Uppsalas stadsträdgårdsmästare C.M. Kjellström. Till Kjellströms verksförteckning hör bl a delar av Uppsalas stadspark samt järnvägsparken.

Villans trädgård är omgärdad av mängder av träd. Ädellövträden har en rik variation – närmast med karaktären av ett medvetet anlagt arboretum enligt tidens smak. Närmare villan finns många fruktträd. I trädgårdens utkant finns ett uthus och en stor jordkällare. Intill källaren finns två fasta fornlämningar från järnåldern, varav en gravhög.

Tegelbruket lades ned redan på 1950-talet, den stora tegelladan och tegelugnen revs kort därefter, medan sågverket lades ned så sent som år 2000. Den sista av sågens byggnader, det vackra virkesmagasinet med sitt karaktäristiska lanternintak, revs så sent som 2007 efter beslut i byggnadsnämnden. Av det som under ett sekel varit ortens stora industriföretag återstår idag endast disponentbostaden och en enda av de ursprungliga små arbetarbostäderna.

Tillfälligt rivningsstopp
Rivningen stoppades lyckligtvis i Knivsta kommuns byggnadsnämnd 2005, delvis beroende på Upplandsmuseets tydliga remissvar: "Disponentvillan är kulturhistoriskt mycket värdefull och bör bevaras och restaureras." Med beslutet att ta fram en ny detaljplan följde en andhämtningspaus, även om ärendet inte var avgjort för framtiden.

Intressegruppen utförde ett mycket stort arbete för att driva frågan vidare. Bland något av det som kan nämnas är en namninsamling för bevarande av villan, flera debattartiklar i den lokala tidningen Knivstabygden, kontakt med länsmuseet, bevakning av den kommunala detalj- och översiktplaneringen, besiktning av byggnaden och inventering av de kulturhistoriska värdena, försök till samtal med såväl kommunfullmäktige som fastighetsägaren, yttranden i samrådsutställning, kontakter med andra intressegrupper och politiker, begäran om städning av trädgården osv. Övriga lokala grupper har i yttranden uttalat sitt stöd för bevarande av villan som t ex Knivsta Företagarförening, Hembygdsföreningen och grannar till fastigheten.

Motförslag togs fram
Bland det mer arbets- och resurskrävande som utförts var framställningen av ett arkitektritat förslag – ett motförslag – till en alternativ placering av den nya bebyggelsen på fastighetens mark, men förstås med disponentvillan bevarad i sin trädgård som en grön oas. Själva villan tänktes kunna nyttjas för något publikt ändamål, t ex som föreningsgård. Detta förslag överlämnades till kommunkontoret på våren 2007 med en begäran om att det skulle visas på en offentlig utställning för att i öppen dialog få tillfälle att förmedla innehållet. Fortfarande ett år efter överlämnandet har inget svar på förslaget kommit från kommunen. Det har varit en tid präglad av osäkerhet, ointresse och förhalningar både från fullmäktige och byggnadsnämnd, trots att många konstruktiva förslag till insatser och försök till dialog om bevarandet av villan har gjorts.

Miljöpartiets motion om att låta huset få ett skydd i detaljplan avslogs. Inte heller Upplandsmuseets löfte om renoveringsbistånd åstadkom något positivt gensvar. Och så segade det på. Till och med Lidl tröttnade till sist och avstod från att etablera sig i kommunen.

Hastigt rivningslov
Så plötsligt, efter ny ansökan från J.M. AB, beviljade byggnadsnämnden 29 april i år ett oväntat hastigt rivningslov för disponentvillan! Först en månad efter att ansökan inlämnats fick intressegruppen kännedom om den och hade då inga möjligheter att göra något endast 1 1/2 dag innan beslut skulle fattas. Inte heller Upplandsmuseet fick nu tillfälle att yttra sig om ansökan. Museet informerades inte heller om att rivningsbeslutet hade fattats – det var något som intressegruppen gav besked om!

Eftersom bevarandet av disponentvillan är en kulturideologisk principfråga av avgörande betydelse för hur Knivsta som nybildad kommun ska behandla liknande ärenden i framtiden, får byggnadsnämndens beslut om rivningslov betraktas som ett kapitalt misslyckande.

Det får ses som en ödets ironi att nämnden samtidigt beslutat att en annan livsmedelskedja får etablera sig på en tomt bara några hundra meter från disponentvillan!

För än står villan alltså kvar. Den stora förhoppningen är att den kan räddas till sist. Det är en kulturbyggnad och som miljö betraktat även en grön lunga mitt i den del av tätorten som nu detaljplaneras för ny bostadshusbebyggelse. I detta stadsplanesammanhang ska villan ses som en omistlig miljöresurs.

En överklagan av rivningslovet ska inlämnas av Intressegruppen m.fl.

Utgiven i nummer:
3/2008
Författare
Per Thunström, Henrik Sandevärn
  • Per Thunström är tidigare ordförande i Knivsta Hembygdsgille
  • Henrik Sandevärn är konstvetare och arkitekt

Båda är engagerade i Intressegruppen för disponentvillan i Knivsta.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in