I Norraladalen får ladorna stå kvar

Kategori: Bebyggelsehistoria

Fotograf/Illustratör: Lena Landström

Varken bönder eller antikvarier vill ha lador som håller på att rasa ihop, men är det någon mening med att rusta upp lador som ingen använder? I Norrala är ladorna en viktig del i det kulturlandskap som Norralahjulet snurrar kring och som gett hela bygden ett lyft.

I Norraladalen strax norr om Söderhamn finns över hundra lador kvar, trots att många försvunnit under årens lopp. Det öppna ladlandskapet är ett av skälen till att dalgången är av riksintresse för kulturmiljövården. Flera av ladorna lyser faluröda, andra är grå men alla är i gott skick. Det är resultatet av flera upprustningsprojekt som engagerat de flesta i bygden.
Det började hösten 1992 då länsmuseet ordnade ett möte med markägare och bybor för att diskutera en upprustning av ladorna. Flera var då i dåligt skick, och ladägarna hade varken tid eller råd att renovera lador som inte längre behövdes. Däremot kunde de flesta tänka sig att stå för byggnadsmaterialet om man fick hjälp med arbetskostnaden. Så blev det också. Under 1993-94 rustades 59 lador med hjälp av arbetsmarknadsmedel. En lokal snickare var arbetsledare. Länsstyrelsen bekostade antikvarisk kontroll från Länsmuseet.

Ny anda

Men det intressanta i Norrala är egentligen det som har hänt under senare år. I april 1996 bildades föreningen Norralahjulet och året efter renoverades de återstående 40 ladorna helt i Norralahjulets regi. Och inte bara ladorna utan också Hillmans kvarn och Larssons bageri kom med i projektet. Man fick bidrag från länsarbetsnämnden och eu. Länsmuseet deltog med antikvariska synpunkter. Norralahjulets senaste initiativ var en omfattande insats för att rusta sjöbodarna vid Norralas fiskeläge Skärså vintern 1999-2000. Det halvåret var Norralahjulet den största arbetsgivaren i Söderhamns kommun!

Jag träffade tre personer som haft stor betydelse för aktiviteterna i Norrala: Ingegerd Hansson, Olle Persson och Per-Anders Hansson.
Jag frågar om de första årens ladupprustningar hade någon betydelse för bildandet av Norralahjulet.
- Ja, kanske, säger Per-Anders, det hade ju hänt saker i bygden.

- Sedan hade Norralahjulet och lrf tillsammans en mycket stor betydelse för ladlandskapet och för att alla betalade materialkostnaderna för de lador som var kvar att rusta, säger Ingegerd. Ingen ställde sig utanför!

Ladorna är viktiga i landskapet. Förr, när Olle berättade att han kommer från ett ställe strax norr om Söderhamn, sa folk - jaha där dom har rustat alla ladorna! Norrala var känt. Det var när E4:an gick genom dalen, det gör den inte längre. Men Olle tycker ladlandskapet är viktigt i sig.

- Man har ju tagit på sig ett ansvar, att förvalta ett arv till kommande generationer. Då kan man ju inte bara riva ladorna.
Efter det första mötet med Länsmuseet var en del lite skeptiska. Men bara de som inte var markägare - de tyckte att det var underligt att slösa statliga pengar på nåt så onödigt som lador. Olle är dock av den bestämda uppfattningen att de statliga insatserna i form av arbetsmarknadsmedel blir en samhällsekonomisk vinst. Arbetstillfällena har gynnat flera lokala företagare, en betongfirma, maskinfirmor och entreprenörer.

- Innerst inne vill nog de flesta ha kvar sina lador. Det märktes på dem som bodde i ytterkanten av riksintresseområdet. De ville också vara med och få sina lador rustade, mycket hellre än att riva dem, trots de pengar som materialet kostade, säger Per-Anders. Sen visade det sig att det gick att hitta användning för ladorna också. Vi hade redan gjort skjutport på en stor och bra lada och fått rum med maskiner eller rundbalar.

Ja, används ladorna så underhålls de. Det var skälet till att de antikvariska principerna frångicks i vissa avseenden. Där ladägaren ville gjordes skjutportar på ena kortsidan, med målad fusklucka - på håll ser det ut som förr!

Norraladalen består av många olika delar, som allihop har betydelse för helhetsvärdet. Delarna består dels av de påtagliga - byggnaderna, landskapet, kyrkan - dels av en mångfald av olika föreningar som samarbetar. Det är elfte året i rad som 15 föreningar tillsammans anordnar »Kungsgårdsveckan«. Idag är sista dagen i veckan och det är »smedsdag«. De andra dagarna har man gått kulturstigarna, visats runt i kvarnen, ätit av bagarens bröd, varit på berättarafton och handlat i Kungsboden, internetcaféet där det också finns hantverk av hög kvalitet att köpa. Tidigare i vår hade Norrala besök av deltagarna på EU-konferensen i social ekonomi som hölls i Gävle.

Riksintresse

Ingegerd har guidningar för olika grupper i Norraladalen. Hon berättar att hon alltid inleder sina guidningar med att tala om hur stolt hon är över att bo i ett område av riksintresse. Att det är det fina ladlandskapet som är skälet för riksintresset. Hon tycker att man ständigt ska påminna kommun och länsstyrelse om detta ansvar. Dalen får inte växa igen - det står ju i riktlinjerna för riksintresset. Den dag man inte kan se från Närby till Ringa kommer ingen längre att vilja bo här! Och tänk vilket trist landskap det vore utan ladorna.

Framtiden

Olle funderar över framtiden för det norrländska jordbrukslandskapet:
- Jag har tyckt ända sen vi gick med i eu att vi i Sverige och Norrland måste satsa på kvalitet istället för kvantitet. Vi kan aldrig konkurrera med kvantitet. En stor del av vår kvalitet är kulturlandskapet.
Per-Anders instämmer.
- Vi är goda landskapsvårdare, men det måste hända lite mer snart, vi måste kunna tjäna pengar på det också. Han har just avvecklat sin mjölkproduktion med 18 kor. Nu satsar han på dikor istället, av den utrotningshotade rasen rödkulla. Kanske han på sikt kan få mer betalt för köttet för att det är producerat i kulturlandskapet Norraladalen.
Ingegerd tror på en ljus framtid. Många ungdomar som varit borta från bygden kommer nu tillbaks. Olles son Mats till exempel, som också vill börja med dikor.

- Han gillar småskalighet, det har han väl med sig hemifrån. Men det måste vara ett attraktivt landskap att komma hem till.

Varför har det gått så bra i Norrala?

Helt avgörande är det lokala engagemanget. De många föreningarna som samverkar, där alla känt sig delaktiga och med Norralahjulet som en viktig drivkraft. Ulf Olsson, snickaren från Norrala som varit arbetsledare, var en nyckelperson. Han kände alla markägare när ladrenoveringarna inleddes och det blev aldrig några kommunikationsproblem. Dessutom har det bara varit lokal arbetskraft, de flesta från Norrala. De har en medfödd känsla för bygden. Norralahjulet har också en duktig administratör, Rolf Persson, något som är viktigt när det gäller att skriva projektansökningar. Olle, Per-Anders och Ingegerd uppskattar också det stöd de har känt från länsmuseet och länsstyrelsen.

När jag lämnar Norrala på kvällen möter jag folk som vallfärdar till smedjan för att prova på smide och äta »smedsmacka«. Jag får en handduk med mig hem, i färger som symboliserar Norralabygden. Ingegerd förklarar: Det blåa är ån som rinner genom dalen, det vita är kyrkan, det gröna och gula åkern och den mörkgröna färgen är skogen som inramar bygden. Den röda färgen är bondgårdarna och ladlandskapet.

Utgiven i nummer:
3/2001
Författare
Lena Landström

Landskapsantikvarie på länsstyrelsen i Gävleborg.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in