Andelsfrysen - nu fungerar den igen

Kategori: Bebyggelsehistoria

Locken till frysfacken är utvändigt klädda med plåt och invändigt isolerade med masonit.

En oansenlig byggnad, ett enkelt, grått andelsfryshus i Skåne Tranås, har fått nytt liv. När kylan slutade fungera efter 50 års drift hjälpte Länsstyrelsen till med byte av maskin och kompressor. Gemensamhetsfrysen, en så gott som utdöd verksamhet, kan nu leva vidare - i alla fall på denna plats. Idag är alla facken uthyrda.

Henrik Borg och Suzanne Pluntke berättar frysens historia.

I syfte att bygga och driva en frysboxcentral i Skåne Tranås bildades Skåne-Tranås Ekonomiska Frysboxförening i maj 1953. Insatsen sattes till 1 020 kronor och 83 öre per andel och varje medlem hade rätt att teckna sig för högst två av anläggningens 28 frysfack à 250 liter.

I december samma år avstyckades 149 kvm från en tomt inne byn på vilken det redan stod ett fryshus, troligen nyligen uppfört av andelsföreningen. En-ligt en offert i föreningens arkiv var det Damgaards maskinaktiebolag som till en kostnad av 20 000 kr levererade och installerade frysanläggningen. Den ursprungliga motorn var engelsk och av märket Frigidaire. Sommaren 1954 köpte föreningen den avstyckade tomten för 447 kr.

Det enkla, gråa andelsfryshuset i Skåne Tranås är uppfört i lättbetong, utvändigt med spår av gul avfärgning. Det flacka taket är pappklätt och de enkelt utformade fönstren är av grönmålat trä, så även dör-ren. Också invändigt är byggnaden enkelt utformad med vitputsade väggar, obehandlat betonggolv och med ett innertak av trä. Mitt i byggnadens enda rum tronar ett kakelklätt fundament i vilket frysfacken är nedsänkta. På golvet intill fundamentet står motorn som driver anläggningen.

Bidrag från Länsstyrelsen

Efter nästan ett halvt sekel i drift gick motorn och kompressorn sönder våren 2002. Föreningens dåvarande 24 medlemmar stod då mellan valet att installera ny teknik - för pengar man inte hade - eller lägga ner verksamheten och upplösa föreningen. Styrelsen tog då kontakt med Länsstyrelsen i Skåne, i hopp om att kunna söka bidrag.

Med hänvisning till sällsyntheten att andelsfrysen i Skåne Tranås fortfarande var i drift och att den välbevarade byggnaden representerar en företeelse som på mindre än ett halvt sekel gått från att vara alldaglig till nästan utslocknad beslutade länsstyrelsen att bevilja medel. Som förstärkande motiv angavs att Skåne Tranås är riksintresse för kulturmiljövården samt byns karaktär av en agrar centralort från 1800-talet.

Under överinseende av Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne byttes maskin och kompressor ut, varpå föreningen kunde fortsätta sitt värv.

Att åtgärden till del finansierades med allmänna medel uppmärksammandes inte bara medialt, utan gav även föreningen en kick att fortsätta verksamhe-ten, stärkta av vetskapen om att de bedriver en närapå utdöd aktivitet. Idag är alla fack uthyrda, flera till sommargäster. Medlemmarna har ett delat ansvar för städ-ning. En gång om året servas anläggningen, vilket tillsammans med underhållskostnader täcks av den årliga medlemsavgiften på 300 kr.

Första andelsfryshuset 1947

Landets kanske första andelsfryshus uppfördes 1947 vid andelsmejerierna i Värlinge utanför Trelleborg och i Vallåkra utanför Helsingborg. En förklaring till lokaliseringen var att många mejerier redan under 1930-talet övergick från naturis till frysmaskiner, vilket innebar att de mejerian-ställda hade kunskap om tekniken. Under 1950-talet, då det förmodligen startades flest fö-reningar, beräknade Hemmens Forskningsinstitut (HFI) att det fanns 40 000 frysfack och 45 000 hemfrysar. I takt med stigande välstånd och ändrade levnadsvanor ökade antalet frysar i hemmen snabbt och redan under 1960-talet var behovet av frysar i andelsregi mindre. Många föreningar levde dock kvar och några är fortfarande i drift.

Förmodligen uppfördes många andelsfrysar efter en typritning eller rekommendationer från leve-rantörerna av kylsystemet. Det fanns ett antal leverantörer och några av de större hette Frigidaire, Stahl-Laval och Gramkyl AB.

En viktigt förutsättning var tillgång till elektricitet. Till många delar av landsbygden kom elen strax efter sekelskiftet 1900 men användes då mest som belysnings-el. Först efter andra världskriget blev det vanligt att använda el även till att driva maskiner och motorer.

Enkel konstruktion

De flesta frysbyggnaderna uppfördes i en enkel konstruktion med väggar av vitputsade betongblock. De flacka taken täcktes oftast med papp eller sinuskorrugerad eternit. Frysfacken inreddes med kakelklädda murade väggar eller med mellanväggar i oljehärdad masonit. Ett sätt att känna igen en andelsfrys är de små ventilationsgaller som finns i ytterväggen. Ibland finns också den gamla skylten från leverantören kvar där det exempelvis kan stå "Våra varor kylas med Frigidaire".

Andelsfrysar inrymdes även i källare till vanliga hyreshus. I dag är många av dessa utrivna och används som cykelkällare.

Kylkompressorn går sönder


De firmor som ger service menar att de gemensamma frysarna visst kan vara en bra lösning om man har en anläggning i gott skick och att elkostnaderna är ganska låga med tanke på kapaciteten. Men man säger också att kraven på köldmediet har ökat och att många föreningar inte orkar fort-sätta när en kylkompressor tjänat ut. I Skåne känner vi till fyra fungerande andelsfrysar - Skåne Tranås, Fjälkinge, Kiaby och Hyllstofta - kanske finns det fler? 

I Blekinge har man gått syste-matiskt till väga; Johnny Karlsson från Olofströms hembygdsförening har inven-terat samtliga fryshus i Olofströms kommun och planerar nu, stärkt av resultaten, att kartlägga hela länets bestånd. Samtliga föreningar i kommunen är nedlagda, men i hembygds-föreningens regi har man tagit sig an ett fryshus som man tänker bevara.

Samverkan i andelsföreningar

Att lösa gemensamma angelägenheter i före-ningsform har lång tradition. Många andelsföreningar har anknytning till jordbruket och dessa föreningar har haft stor betydelse för näringens utveckling, eftersom de innebar att man genom samverkan kunde inve-stera i kostbara maskiner och tekniska installationer. 
1930 fanns 10 000 ekonomiska före-ningar med anknytning till jordbruket registrerade. De vanligaste var el- och tröskföreningar. För-utom frysföreningar fanns även föreningar för tvätt, inseminering, slakteri, inköp och för-säljningsföreningar. Inom jordbruket var ofta hushållningssällskapet, godsägare eller storbönder initiativtagare till föreningarna. 

Djupfrysningsbyrån bildades 1953 av Findus, Kooperativa Förbundet, Helsingborgs Fryshus och Elektro-Helios. Byråns arbete med att sprida kunskapen om frysteknikens fördelar ökade troligen efterfrågan på såväl andelsfrysar som enskilda dito. Under 1950-talet reste deras personal runt i landet för att informera om djup-fryst mat. De höll föredrag och kurser för husmödrar, hushållslärare, storhushållspersonal och för butikspersonal. Under åren 1953-1955 framställde Felix reklamfilmer om djupfryst, varav många visades som förfilmer på biograferna.

Djupfryst - från USA till Sverige

Själva tekniken att frysa in mat utvecklades i slutet av 1800-talet i USA. På 1930-talet kom de första konsumentförpackade djupfrystprodukterna ut på den amerikanska marknaden. I Sverige hade kylanläggningar använts inom bryggeri-, slakteri- och mejerinäringarna men under efterkrigstiden utvecklades tekniken.

I Sverige introducerades djupfryst mat 1945 av Findus i Bjuv. Våra matvanor på-verkades av den nya tekniken eftersom den möjliggjorde längre förvaring. Också kvinnornas nya roll i förvärvs--livet utanför hemmet fick stor betydelse för de ändrade kostvanorna, bl a lanserades halvfabrikat.

För detaljhandeln fick frystekniken sitt genombrott först på 1950-talet, samtidigt som frysboxar gjorde intåg i hemmen. Utvecklingen ändrade också sättet att förpacka mat. Till att börja med djupfrystes grönsaker. På slutet av 1950-talet introducerades nya produkter som kyckling, potatisprodukter, vissa kötträtter och färdiglagad mat. Djupfryst fiskfilé är idag vanliga i många hem, men vid lanseringen 1949 var den revolutionerande.

När frysen blev standard i nybyggda bostäder 1964 minskade behovet av andelsfrysar successivt.

Utgiven i nummer:
2/2007
Författare
Henrik Borg, Suzanne Pluntke

Henrik Borg är bebyggelseantikvarie vid Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne

henrik.borg@regionmuseet.m.se

Suzanne Pluntke är bebyggelseantikvarie vid Länsstyrelsen i Skåne län

suzanne.pluntke@m.lst.se

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in