Bebyggelsehistoria

Lilla London lever!

Äkta stadsliv! Urbant, kontinentalt, myllrande och stökigt – i över 100 år. I Göteborg är fyra långa gator genom elva kvarter stenstad ramen för Sveriges mest levande stadsmiljö. Hur är det möjligt och hur kan det leva vidare? Anna Reuter Metelius berättar Långgatskvarterens historia och låter dem som bär upp stadslivet själva komma till tals.

Nya Masthugget i nya färger?

Nya Masthugget i Göteborg är ett bostadsområde med över tusen lägenheter byggt i slutet av 1960- talet sedan den äldre bebyggelsen på Stigbergets sluttning rivits. Nu planeras en ommålning av fasaderna, något som även påverkar stadsbilden då området syns från många håll i Göteborg. Sanja Peter resonerar här kring frågan om hur vi bedömer och tar tillvara senare tiders bebyggelse.

Arkitektens smak - och allmänhetens

Bostadsområden byggda i traditionell stil med småstaden som förebild värderas sällan högt av arkitekter. Däremot uppskattas de av allmänheten. Det visar arkitekten Catharina Sternudd i avhandlingen Bilder av småstaden - om estetisk värdering av en stadstyp, som lades fram i våras vid Lunds universitet.

Hembygdsrörelsen får hjälp till självhjälp

Innan detta år är slut har Gästriklands samtliga hembygdsföreningar med egna byggnader fått ett underhålls- och åtgärdsprogram att använda i sin fastighetsförvaltning. martin åhrén berättar här hur Länsmuseet Gävleborg har arbetat för att stötta en hembygdsrörelse som har stor brist på pengar men många av bondesamhällets byggnader att förvalta.

Vänga kvarn - historia och kafé i lockande kombination

Vänga kvarn, som ligger vid Säveån en mil norr om Borås, uppfördes 1860. Den är ett exempel på hur en kvarn både kan bevaras och utvecklas tack vare ägarens förmåga och intresse av att berätta om kvarnnäringens historia. Den gamla kvarnen, som också inrymmer ett kafé, är idag en attraktion och drar till sig mellan 20 000 och 30 000 besökare per år.

Motorhotellets påträngande charm

Med bilismen kom vanligt folk ut på vägarna i en omfattning och med en reslängd som aldrig förr. De befintliga faciliteterna räckte inte till. Det behövdes nya och pigga entreprenörer som tog sig an uppgiften. En del av detta har redan hunnit rivas men några byggnader står kvar längs vägarna. Här berättar Thomas Carlquist historien om Brännebrona Gästis och ger oss samtidigt några utblickar på vägen.

Vansbro nästa!

Med tusentals mil av räls knöt järnvägen samman Sverige. Under 40 år byggdes också 6000 järnvägsbyggnader! Jakob Hammarskjöld, Gunilla Linde Bjur och fotografen Krister Engström ger oss några smakprov från en resa i tid och rum.

Den föränderliga ladugården

En svensk ladugård ser väl ut som den alltid har gjort?  Ja, kanske vid ett hastigt ögonkast, men tittar man noga har den förändrats enormt. ulrich lange har studerat hur den anpassats till samhällets ständiga krav på förändring och skriver nu ladugårdens historia inom ramen för ett aktuellt forskningsprojekt. Här berättar han vad som hänt i ladugården på Ulatofta i Östra Sallerups socken i Skåne de senaste hundra åren.

Årsringar ger svar

De som byggde gården lämnade inga ritningar eller annan dokumentation efter sig. Några hus finns på storskifteskartan från 1826. Men är det samma hus som står här nu? För att få svar anlitades dendrokronologen Bertil Israels. Tack vare hans åldersbestämning av timret kunde flera frågor om släktgårdens historia besvaras.

Gröna Skönstaholm in i framtiden

På 1950-talet kunde man konsten att skapa flerbostadsområden där det kändes både tryggt och inspirerande att vistas. Idag förfaller eller förtätas många av dessa miljöer, ofta på grund av okunskap, men utanför Stockholm finns ett lysande undantag. Bibbi Leine och Åsa Setterby Modéus berättar om restaureringen av Skönstaholms fina grönstrukturer.

Modernt kulturarv i vittrande betong

Om det ursprungliga materialet saknas och hantverkskunnandet är glömt - hur ska då det moderna industrisamhällets betongkonstruktioner restaureras? Frågan ställs av Sven Olof Ahlberg och Ing-Marie Nilsson-Tarkkanen, som arbetar med restaureringen av Stripa gruva i Bergslagen. Nu har vi ett gyllene tillfälle att utveckla nya metoder i samarbete mellan tekniker och antikvarier, menar de.

Kina river sin historia

Beijing vill visa upp ett nytt och modernt ansikte till OS 2008 och jämnar nu de gamla hutongkvarteren med marken. Jonna Söderberg, som bott i Kina i flera år, berättar här om vad som går förlorat när skyskraporna tar över. Det handlar inte bara om kulturhistoria, skriver hon. Här fanns sociala värden som skapats genom århundradena. En livsstil går också förlorad.

Ebbamåla bruk - Årets byggnadsvårdare 2007

1993 upptäckte Anna-Karin och Anders Randver Ebbamåla bruk och kände genast: Det här ska bli vår plats! Idag, efter 14 års hårt arbete, har de förvandlat den förfallna och övergivna industrimiljön i Olofströms kommun till ett högklassigt industriminne. Det vill Svenska byggnadsvårdsföreningen uppmärksamma, och utser dem till Årets byggnadsvårdare 2007.

Egnahem, kiosk, en stängd affär

Vad är intressant med Lindfors?
Lindfors. Ett alldeles vanligt litet samhälle i Värmland där tågen slutade stanna redan 1969 och affären slog igen för gott 2000. Finns här verkligen något intressant för den som är intresserad av bebyggelsehistoria? Det beror på hur man ser det, menar Johan Stenson, som nu blivit länsombud i Värmland. Här berättar han om hur 1900-talets samhällsutveckling format Lindfors - och många andra små samhällen på den svenska landsbygden.

En hotad sommaridyll

Marielund – ett idylliskt sommarhusområde utanför Uppsala – står inför dubbla hot. Dels kan kommunen trots allt besluta sig för att bygga flera hundra nya bostäder alldeles intill, dels kan dåligt anpassade ny- och ombyggnader sudda ut områdets karaktär. Maria Görts, som inventerat området och pratat med de boende undrar vad som egentligen slår hårdast mot kulturvärdena?

Sköna hem i Hälsingland

Design och heminredning är populärt, vi vill ha skönhet i våra hem. I Sverige har vi heminredningar som är på väg att bli upptagna på unescos Världsarvslista – Hälsingegårdarna med sina fantastiska interiörer. Maj- Britt Andersson berättar här om hälsingemålaren Jonas Hertman som på 1700-talet skapade skönhet åt folket.

1930- och 40-talens småhusbebyggelse - ett arv att förvalta

Om vi inte i tid uppmärksammar kvaliteterna i småhusbebyggelsen från 1930- och 40-talen kan många hus gå förlorade. Gentemot kommande generationer har vi ett ansvar att bevara det som är typiskt för sin tid. Här utgör funkisbebyggelsen ett viktigt inslag. Speciellt angeläget känns det att värna om småhusbebyggelsen från denna period.

Den nya staden växer fram

Den nya staden växer fram 1920-talets arkitektur utvecklades i två riktningar. Dels mot ett stort raffinemang med exklusiva och påkostade monumentala byggnader, dels mot en förbättrad vardagsmiljö i städerna med trivsamma flerfamiljshus och villaområden. Eva Eriksson sammanfattar här ett spännande arkitekturhistoriskt decennium.

Lyft för Nossebro att blicka bakåt

Hus med fasader av mexitegel och eternit, skyltfönster med teaksnickerier och tidstypiska entréer med höganäsklinker är en vanlig syn i Nossebro. Denna karaktär vill kommunen värna om och marknadsföra i projektet »Retro Nossebro«. A M Alströmer är projektledare och berättar här om lyftet för Nossebro.

Skollovskolonin - filantropi, folkliv, och barnsemester

Idag vet få barn vad det betyder att åka på kollo. Ändå finns det ett stort antal fungerande skollovs- kolonier, som år efter år tar emot semestersugna barn. Vad är det här för slags miljöer? Hur uppstod de? Lina Gillefalk berättar mer om koloniernas historia och funderar över frågor om bevarande och fortsatt användning.

Hus på landet?

Arbetsnamnet för det här numret av Byggnadskultur var Landsbygdens bebyggelse. För att det skulle låta bättre gav vi det namnet Hus på landet. Så säger vi som bor i stan. Det är då man kan ha hus på landet - fritidshus alltså. Bor man på landet har man inte hus på landet, då har man bara hus.

Olikheten som skapar karaktär

Större tomter i Norrbotten, mindre i Skåne. Låga hus i Skåne, högre i Kronoberg. Olikheterna finns och skapar karaktär, men tendensen är att bebyggelsen i Sverige är på väg att bli allt mer likartad. De regionala skillnaderna blir allt mindre och miljön utarmas på sikt.

Daniel Nilsson har för Riksantikvarieämbetets räkning provat en metod för att studera regionala skillnader när det gäller karaktär och bebyggelsemönster.

Nolkvarn - en miljö med oviss framtid

Nolkvarn är en fantastisk kvarn-, såg- och snickerianläggning strax norr om Hova i Gullspångs kommun. Nolkvarn får här illustrera vad som händer med den bebyggelse som inte längre används och vilka problem som uppstår när avveckling inte följs av förnyelse och utveckling.I ett västsvenskt perspektiv saknar Nolkvarns samlade industri- och gårdsmiljö motstycke.

Inte bättre förr - kort livslängd på husen

Förr byggde man gediget, med bra material och med omsorg, tror vi. Husen skulle ju stå i generationer. Nej, det är bara en myt, menar Göran Ulväng, som hittat mycket röta, läckande tak och rasad puts i syneprotokoll från 1600-talet och framåt. De flesta byggnaderna förr krävde ett omfattande underhåll - och hade en kort livslängd.

Ett garage, en uppfart, en världssuccé

Garaget – byggnaden där vi parkerar bilen och förvarar våra verktyg, trädgårdsredskap och annan bråte. Det byggs om och till, till tonårsrum, gillestugor och för fler bilar, allt efter behov och ibland över hela uppfarten. Landskapsarkitekten Emma Larsson var med om restaureringen av ett enkelt men ändå unikt garage.

Teknikens tempel

Bensinstationer förknippas gärna med folkhemmets ljuva 1950-tal, men bakom idyllen döljer sig en strikt organiserad verksamhet med rötter i kolonialtiden. Följ med Olle Wilson på en fartfylld resa från de första pumparna till dagens bensinstationer! Författaren till den uppskattade boken »Full tank« ger oss bakgrunden till den byggnadstyp som blivit symbol för bilismen.

Bergslagsskimmer

Idén att bygga hus av slagg hämtades utomlands men utvecklades i två metoder i Bergslagen under 1700-talet. Tekniken skulle spara virke, som i stället användes till metallframställningen.

Den ryska träbyggnadskulturen - en svanesång?

I Ryssland byggde man hus i timmer långt in i mitten av 1900-talet. Men därefter har många traditionella ryska timmerhus rivits, lämnats att förfalla eller utsatts för tvivelaktiga restaureringar. Den offentliga sektorn i Ryssland har nästan inga pengar, organisationen kring träbyggnadsarvet har krympt, och där människorna fortfarande finns kvar har de inga resurser att göra några insatser. Vad vi ser är en accelererande vanvård, där byggnader som bara för några år sedan var i hyggligt skick hastigt förfaller. Andreas Heymowski rapporterar från Sankt Petersburg.

När Falun blev rött igen

I mitten av 1970-talet hade den stora rivningsvågen i Falun nått sin kulmen. Den äldre bebyggelsen fick en chans att överleva och nya hus började byggas mer i harmoni med stadens karaktär. 26 år senare blev Falun världsarv. Örjan Hamrin var med på hela resan och berättar här om vändpunkten – Byggnadsvårdsåret 1975.

Andelsfrysen - nu fungerar den igen

En oansenlig byggnad, ett enkelt, grått andelsfryshus i Skåne Tranås, har fått nytt liv. När kylan slutade fungera efter 50 års drift hjälpte Länsstyrelsen till med byte av maskin och kompressor. Gemensamhetsfrysen, en så gott som utdöd verksamhet, kan nu leva vidare - i alla fall på denna plats. Idag är alla facken uthyrda.

Henrik Borg och Suzanne Pluntke berättar frysens historia.

Skifteshandlingar berättar

De handlingar som upprättades vid laga skiftet som genomfördes i Sverige 1828-1928 kan ge många värdefulla bidrag till den som samlar ledtrådar till en byggnads historia. Anders Franzén, antikvarie vid länsmuseet i Jönköping, berättar här vad dessa handlingar kan berätta. Inte minst kan de ge en värdefull översikt av byggnadsskicket i trakten.

Smedjan som står kvar vid vägen

Hur kommer det sig att så många bysmedjor är bevarade? Jo, smederna följde med sin tid när jordbruket mekaniserades och Sverige blev industrialiserat. Tillverkning ersattes av reparation, bysmedjan blev smidesverkstad när smeden anpassade sig till den nya tiden. Paul Hansson har besökt skånska smedjor och verkstäder och fascinerats av ett seglivat hantverk.

Hotet mot landsbygdens bebyggelse

Tre kvarnar - tre scenarier för framtiden

Tre kvarnar i Västergötland - Nolkvarn, Trollabo kvarn och Vänga kvarn - representerar i denna artikel tre tänkbara scenarier för den framtid som en stor del av landsbygdens bebyggelse går till mötes. 

Lena Bergman, länsombud i Västra Götaland, arbetade 2005-2006 i ett kombinerat kulturmiljö- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Resultatet blev dels en nulägesrapport om den agrara småindustrin i Västra Götalands län, dels ett nystartat nätverk för kunskapsutbyte lokala aktörer emellan. Utifrån erfarenheterna från detta arbete resonerar hon här kring några problem och möjligheter som finns för landsbygdens bebyggelse.

Flygets hus Mässen som räddades

Det svenska försvaret har en mängd kulturhistoriskt intressanta anläggningar. De senaste decenniernas omstrukturering och nedrustning har lämnat många byggnader i farozonen. Men när försvaret rustar ner – då rustar de frivilliga upp! Tommy Drotz och Anders Ek berättar här hur man fick liv och stil på den sista gamla mässen i Malmslätt.

Urspårat kulturarv?

Järnvägens kulturmiljöer är under omvandling. När SJ bolagiserades fick Banverket ta över förvaltningen av de järnvägsbyggnader som inte ansågs ha kommersiellt värde. Samtidigt uppmanades de av regeringen att skyndsamt »avveckla« de byggnader som inte längre behövdes för järnvägsdriften. Rasmus Axelsson berättar här om ett kulturarv som spårat ur.

Bostäder för arbetskraft i Södertälje

Bostadsutvecklingen i Södertälje under efterkrigstiden är tätt kopplad till de stora företagen. Scanias behov av arbetskraft under rekordåren var enormt. Hela bostadsområden byggdes med tanke på de nyrekryterade arbetarna. Idag är kanske den stora frågan för Södertälje snarare hur man ska få de välavlönade forskarna på Astra och Scania att bosätta sig i kommunen. Projekt Nästa hållplats Södertälje har studerat förändringen och sett nya kulturmiljöer växa fram.

Enfamiljshuset i Sverige efter 1950

Mot slutet av 50-talet började det traditionella egnahemmet ersättas av en ny typ av enfamiljshus, anpassade till nya tekniska lösningar och en mer rationell produktion. Folkvillan och tjänstemannavillan blev ett alternativ för allt större grupper. Det är hantverket, det äkta materialet och omsorgen om detaljerna som är det karaktäristiska hos 50- och 60-talens enfamiljshus, skriver Leif Jonsson. De villor som byggts under 70- och 80-talen står sig dåligt i jämförelse med denna äldre villageneration, anser han.

logotyp byggnadsvardsforeningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen, Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85 | Email: kansli@byggnadsvard.se
Svenska byggnadsvårdsföreningen
Box 6442, 113 82 Stockholm
Telefon: 08-30 17 85
Email: kansli@byggnadsvard.se

Cart

Cart offcanvas

Logga in